Beyond stereotypes of adolescent risk taking: Placing the adolescent brain in developmental context
Daniel Romer, Valerie F Reyna och Theorodre D Satterthwaite
Developmental Cognitive Neuroscience Volume 27, October 2017, Pages 19-34 Open access
I Läroboken ”Ungdomars hälsa” från 2014, Studentlitteratur, med undertecknad som författare, är den biologiska utvecklingen av hjärnan beskriven i kap 4 sid 49 – 55. Den därmed sammanhängande bio-psykosociala utveckling beskrivs i det följande kapitlet, sid 57-70. Kapitlen speglar ”State of the Art” som den såg ut då och bygger på de föregående tio årens kunskap. Båda kapitlen sammanfattar komplicerade processer, men är fortfarande relevanta på sin basala nivå även om fler detaljer har tillkommit beträffande hjärnans biologiska utveckling.
Översiktsartikeln som presenteras här uppdaterar synen på experimenterande och risktagande under ungdomsåren, bygger på tidigare forskning men kompletterar med nya data och tillämpningar. Dessa tankar har i och för sig funnits som en underström i många år. De har fördelen att man kan känna att de stämmer med en egen upplevda verklighet.
Tidigare har vi starkt poängterat obalansen i hjärnans utveckling. En ”känslohjärna” paraventrikulärt styrd av pubertetshormoner och medierad av dopamin i tidig- och mellanadolescens har medfört att ungdomars beteenden har uppfattats som starkt impulsstyrda. Detta har hänger ihop med tolkningen av att kontrollfunktionen i frontalhjärnan och i områden prefrontalt utvecklas betydligt senare.
En parallell tolkning har dock funnit som hävdar att de unga mycket väl förstår risker med sina olika beteenden, men ändå valt att experimentera för tjusningen med nya och oväntade upplevelser, det man kallat ”sensation-seeking behaviour”.
Den aktuella tolkningen som lanseras i översiktsartikeln kan sägas vara en vidareutveckling av detta senare tankesätt. Men vad man nu betonar är inte ungdomars impulsivitet utan deras ungdomars brist på erfarenhet, som definieras som kunskap om långtidseffekterna av olika handlingar. Man vill helt enkelt påstå att unga gör rationella val men deras syn på risker förknippade med olika handlingar är hämmad av deras brist på erfarenhet. Genom att göra olika experiment förstår de riskerna och kan reflektera över sina fortsatta handlingar. Detta ger dem erfarenhet och på sikt visdom. Och att ta risker , att experimentera , är det som leder till individuell utveckling och kunskap
Ungdomar inser inte självklart vidden av problem med riskfyllda handlingar på sikt Men att reflektera över vad en handling har lett till ger erfarenhet och visdom på sikt. Iviss mån kan det kan ske läras ut men det är inte självklart.
I tolkningen av detta och i olika beteendevetenskapliga studier menar författarna att uppfattningen av hjärnans obalans under tidig- och mellanadolescens inte är adekvat. Rent biologiskt betonar översiktsartikeln det faktum att prefrontalhjärnans funktion inte bara styrs av den ventrala bana man tidigare hänvisat till utan att det även finns en dorsal bana från de paraventrikulära områdena, även denna styrd av dopamin. Denna bana är förbunden med hjärnans kognitiva utveckling i stort och finns som en styrfaktor tidigt.
Viktigt är vdare att man hävdar att det finns två olika typer experimentella eller risktagandebeteenden som egentligen är personlighets relaterade. Risktagande, och experimenterande under ungdomsåren bör helt enkelt klassas i två huvudgrupper, vilket är mer adekvat.
Den ena typen faller under begreppet ” sensation – seeking”, se ovan. Och har samma scenario. Man menar att ungdomar förstår risker men har begränsad erfarenhet. De väljer de handlingar rationellt som gynnar deras utveckling och oberoende och väljer att ta en risk som de bedömer som acceptabel för den vinst de tror sig få. Det andra riskbeteendet uppfattas som helt impulsstyrt, dvs ungdomarna gör handlingar intuitivt utan att tänka efter. Dessa individer har redan före puberteten uppvisat ett impulsivt beteende.
Unga inom SS gruppen prövar alkohol, droger, har sex, etc, men gör det för att pröva, de förstår riskerna med sina handlingar och går vidare en erfarenhet rikare. De impulsstyrda grips av spänningen i det de gör, reflekterar inte över följderna och fastnar i sina problembeteenden eftersom de var så spännande. De saknar kognitiv kontroll som de i SS- gruppen gradvis utvecklar
Vad denna tolkning innebär är att man inte egentligen inte behöver oroa sig för gruppen ”sensation.-seekers”; det kommer att gå bra för dem i det långa loppet Man ”infantiliserar ” dem inte heller som rena känslorobotar. Man tillmäter dem åldersadekvat tankeförmåga och klandrar dem inte för brist på erfarenhet. Dem man skall oroa sig för är de impulsstyrda, som är de som utvecklar olika samvarierande problembeteenden.
Ovanstående är ett kortfattade referat av en mycket spännande översiktsartikel som varmt rekommenderas till läsning!
Lämna ett svar