Datorspel skall vara ett tillägg – inte en ersättning

 Artikel av Angelica Risberg i SVD 170529 , sid 14

Efter att ha läst Statens mediaråds rapport om ”Ungar och Medier”, där det framgår att unga är högkonsumenter av alla slags medier och att många lever helt i mediernas värld , undrar man när mediabruk blir ett problem .

Artikelförfattaren har konsulterar flera psykologer och haft kontakt med mottagningar för spelmissbruk, som Oskar Foldevi i Linköping och Mottagning för unga män på Stadsmissionen i Stockholm samt Dataspelsakuten , med en hemsida på nätet . Svenska Dagbladet Premium har haft en serie intressanta artiklar i detta ämne våren 2017 , tillgängligt för den som har prenumeration

Det positiva med datorspel är att aktörerna lär sig engelska, det är roligt och engagerande, det ger avkoppling och ger samtidigt ”flow” genom att man måste fokusera.

Nackdelarna med överdrivet spelande är bland annat fysiska, deltagarna ändrar dygnsrytm, rör sig väldigt lite och vistas i mörker , vilket kan medföra depression. Ögonläkare är oroliga för att flitigt datorbruk befrämjar närsynthet. Socialt är överdrivet spelande är hämmande, man skaffar sig inte normala åldersadekvata kompetenser som att boka biljetter på bio eller tåg eller utveckla vänskap eller kärleksrelationer. Man tappar kontakt med verkligheten, vad som händer ute i världen.

Spelandet är gjort för att man skall fastna och en del fastnar. Missbruk går då ut över ens personliga utveckling, Det kan bli ett sätt att kompensera för ensamhet och hindra en från att ta tag i sina svårigheter. Definitionen på missbruk kan vara att man inte kan sluta vad som än pågår i omvärlden. Begreppet engagerad ”gamers” används om sådana som spelar excessivt , men som kan sluta och delta i vardagslivet. Men då kan de uppleva att vardagslivet är långtråkigt, de saknar kickarna och snabbheten i datorspelen. Och så är man fast. Gränsen till missbruk är hårfin!