Referat från The New York Times Opinion Section, den 11 mars 2017

2005 fattade USA:s högsta domstol (Supreme Court) det epokgörande beslutet att unga inte kunde dömas till dödsstraff, om de var under 18 år då de begick brottet. Motiveringen var ”standards of decency” och acceptans av insikten att de unga var omogna och hade en outvecklad ansvarskänsla – en intressant formulering i sig. Man hänvisade till sunt förnuft, men också på nya rön om att hjärnan fortsätter att utvecklas under ungdomsåren och att ungas handlande ofta präglas av impulsivitet.

Sen dess har sju delstater stiftat lagar som innebär att ungdomar inte ens skall dömas som vuxna och inte placeras ihop med vuxna kriminella i samma fängelser utan bedömas i ”Juvenile courts” och erbjudas rådgivning och stöd.

Men två delstater, New York State och North Carolina, fortsätter att hantera unga brottslingar som vuxna efter 16-årsdagen. Man är rädd för att ungdomar skall uppfatta dem som ”soft on crimes”. Andra delstater överväger i stället att höja åldern till 21 år innan ungdomars döms som vuxna.

Bidragande till denna inställning är forskning från Harvard. Connecticut beslöt år 2007 att ungdomar mellan 16 och 18 år som begått mindre brott, typ snatteri, inte skulle lagföras utan få stöd och lämpliga insatser. Den första effekten var en stor kostnadsbesparing på att inte involvera det traditionella rättssystemet. Den viktigare effekten var att de som sluppit åtal och straff som 16-18-åringar mindre ofta återkom i rättssystemet i motsats till de jämnåriga som blivit lagförda som vuxna. Stimulerade av detta planerar nu guvernören i Connecticut att införa en ny kategori för 18-21 åringar kallad ”Young adult offenders” som också skulle bli informellt behandlade vid mindre brott. Andra delstater funderar på att följa efter.