En Pisa-rapport 2017 om ungdomars trivsel i skolan och tillfredsställelse med livet  

Data är från 2015, men rapporten publicerades 19 april i år. Över en halv miljon individer i 72 länder har deltagit

Den aktuella rapporten handlar inte om de omdebatterade PISA- resultaten inom matematik och läsförmåga utan om skolmiljön i vidsträckt mening. Man kan se hur sånt som samhörighet med skolan, lärarstöd, föräldrastöd , och mobbning påverkar eleverna. Vilka som har störst ångest och varför. Vikten av fysisk aktivitet. Och tid som unga lägger ner på internet, där svenska ungdomar för övrigt ligger i topp.

Och hur allt detta påverkar både skolresultat och de ungas trivsel med livet,

I 44 stiliga powerpointdiagram presenteras detta och mer därtill. Intressant är att de övriga nordiska länderna oftast har bättre index än Sverige, som mer liknar OECD:s medelvärden

Särskilt intressant tycker jag att de data är som handlar om föräldrars betydelse för elevernas trivsel. Man kan till exempel läsa sig till att föräldrars engagemang i elevernas skolarbete ger dem bättre trivsel med livet. Likaså minskar mobbning hos de elever som upplever föräldrastöd.

Läs själva! Googla OECD – PISA

En värld av data att ta till sig

170421

Use of Foul Language Among Chinese Adolescents: Developmental Change and Relations With Psychosocial Competences

Av Daniel T. L. Skek and Li Lin, Journal of Adolescent Health, mars 2017, vol 60, p313-319

JAH är den högst rankade tidskriften inom ungdomsmedicinens område, med noggrann kontroll av relevans och innehåll av minst två fristående bedömare. Tidskriften får in mängder av artiklar varje år, men bara ca 10% accepteras för publikation. Av detta kan man dra slutsatsen att rubricerade artikel motsvarar högt ställda krav. Ämnesvalet är förbluffande för mig. Jag har aldrig föreställt mig att svordomar och fula ord skulle ägnas vetenskapligt intresse. Men artikelns referenslista visar att bruk av fula ord studeras inom filmvetenskap, litteraturvetenskap, inom psykologin speciellt beträffande identitet, etc. Tidskriften Pediatrics har haft en artikel på ämnet 2011. Man konstaterar i denna artikel att svordomar används för sexuella trakasserier, som hädelser och för diskriminering och utlöser negativa känslor hos dem som utsätts. Att använda svordomar under ungdomsåren tjänar därför syftet att bryta med föräldranormer och befrämja självständighet men kan också markera tillhörighet till vissa kamratgäng.

Forskarna hade två målsättningar för sin studie. Den ena var att dokumentera bruket av fula ord under high-schoolperioden, årskurs 7-12, åren12-18. Den andra var att studera hur mognad mätt som emotionell, moralisk och social kompetens påverkade bruket av fula ord.

Deltagarna rekryterade från olika skolor i Hongkong. Samma grupp följdes under hela perioden med årliga mätningar av fula ord, men också av deltagarnas och deras familjers trivsel och välmående. Ursprungligen deltog 3328 individer, men av många olika skäl minskade gruppen efter hand och sista året hade 28,3 % försvunnit. (jag tycker att det är strålande att efter 6 år ha kvar drygt 70% av ursprungsgruppen)

Deltagarnas mognadsutveckling beträffande emotionella, moraliska och sociala kompetenser, mättes med tre delskalor i Chinese Positive Youth Development Scale som utvecklats på basen av ett välkänt amerikanskt system av Catalano et al ( Prev Treat 2002;25:1-111). Fulspråket mättes med en enda fråga: ”hur ofta under senaste året—” . Utfallet behandlades sedan enligt alla konstens regler med mycket avancerad statistik och med hänsyn till fulspråksutvecklingen över tid korrelerat till mognadsutveckling, socioekonomiska bakgrundsfaktorer och hur undersökningsgruppen ändrade sammansättning.

Resultaten i grova drag är – inte oväntat – att alla använde fula ord allt mer efterhand men att ökningstakten inte gick lika fort mot slutet av perioden. Flickor svor mindre än pojkar, och deras ökningstakt var långsammare. Ökningstakten minskade när emotionell, moralisk och social mognad ökade. Att främja dessa element av ”Positive Youth Development” är alltså ett sätt att minska ungas bruk av svordomar. De får helt enkelt andra sätt att uttrycka frustration och sina självständighetsbehov än via svordomar.

Jag kan tänka sig att svordomar styrs av samma faktorer som andra experimentella beteenden och alltså är en del av ”clustering” /samvariation av olika beteenden. Kanske man skulle införa en fråga om svordomar i HEADS- genomgången? Eller helt enkelt lägga märke till unga som svär mycket och kolla hur det står till med deras ohälsobeteenden i övrigt? Självklart , eller hur?

20170421

.

Declining Well-Being in Young Swedes born 1990 Versus 1974

 Referat av artikel publicerad i Journal of Adolescent Health mars 2017 , vol 60, p306-312,Av Ebba Brann, Chaplin, JE et al.

En forskargrupp från flera fakulteter vid Sahlgrenska akademin har studerat olika aspekter av 18-åringars hälsa i Göteborg vid två olika tidpunkter. Huvudmålet var att mäta hur de mådde (välmående, ”well-being” ), med hänvisning till de samhällsförändringar som skett under den mellanliggande perioden. Ett delmål var att bedöma om den observerade tilltagande övervikten under perioden också hade effekt på hur de mådde.

Samhällsförändringarna beskrevs i allmänna ordalag, t ex som migration och urbanisering , ökad tillgång till sociala medier, ökad arbetslöshet, recessionen under 90-talet samt försämringen av svenska skolsystemet så som Pisa-rapporterna visat. Man hänvisar till flera andra studier som visar ökad psykosomatisk ohälsa hos unga under 90-talet och 2000-talet

Studien jämför två tvärsnittsundersökningar med samma forskningsprotokoll på 18-åriga skolelever åren 1992 respektive 2008-2009. Antalet deltagare som både svarade på frågor om ”well-being” och hade längd och viktdata uppmätta resulterade i 4362 individer (50 % flickor) från gruppen född 1974 och 5151 individer (49% flickor) från gruppen född 1990 Dessa deltagare i sin tur utgjorde 89 % , resp 63% av individerna födda respektive åri studieområdet..

Välmående mättes med the Gothenburg Well-Being in Adolescence Scale som är en vidareutveckling av en skala gjord för barn 9-12 år gamla. Den består av ett antal VAS-skalor inom fem olika områden. Dessa är stämningsläget (mood), fysiskt tillstånd, energi, självkänsla och stressbalans. Varje delområde hade flera VAS-skalor och man fick fram en delsumma per område, men också en totalsumma.

Resultatet blev att delsumman för välmående var lägre i den senare kohorten. Den största förändringen var i dimensionen stressbalans, även om skillnaden inte var stor. Självkänsla hos flickor var den enda dimension som var högre i den senare kohorten. BMI – kroppsmassan -var högre hos pojkar i den senare kohorten, men det påverkade inte deras välmående.

Slutsatsen var att samhällsförändringarna mellan mätperioderna hade effekt på välmående.Att lära unga hantera sin stressnivå skulle kunna öka deras välbefinnande.

Som ungdomsmedicinare känner jag mig elak men jag tycker att stresshantering som hjälp för unga vid de stora strukturomvandlingarna som forskarna själva tagit upp upp är en torftig lösning.

I en NOVUS – undersökning från 2016 av unga 18-25 år oroade sig 42% för framtiden och 66% angav arbetslöshet som den största utmaningen.

Jag tänker på en paneldiskussion jag deltog i för många år sedan. I grupper om fem skulle vi sitta och fundera över vad unga oroade sig för inför framtiden. En grupp bestod enbart av unga. Vid rapportering tog vi vuxna upp alla dåtidens oroshärdar, miljöförstöring, tyst vår, kärnvapenkrig. De ungas talesman sa bra. ”Klart vi oroar oss för allt detta. Men det vi verkligen bekymrar oss för är hur vi skall få arbete och var vi skall bo ”

SÅ DET SÅ!!!

170419

Är det lönt att rädda pojkarna?

Referat och egna kommentarer av ett inlägg av Lars Berge på Svenska dagbladets kultursida (sid 28) den 12 april 2017

Lars Berge beskriver det många av oss lagt märke till, att flickor tar sig fram idag, Pojkar halkar efter redan i skolan , med sämre betyg, färre som tar studenten och färre som går vidare till högre studier. Det har varit populärt att skylla bristande framgång i skolan på tidig socialisering in i en pojkroll, som innebär att man kan klara sig med sin charm, medan flickorna tvingas rätta in sig i leden redan i förskolan. Sen sitter flickorna hemma och pluggar och lämnar plikttroget in sina uppgifter, medan pojkarna tar livet lätt. Och studentbetygen blir i slutändan lidande, om de ens kommer så långt.

Lars Berge pekar på andra negativa konsekvenser. Pojkar utsätts för mer våld, de använder mer droger och alkohol. Flickorna gör självmordsförsök, men pojkarna utför självmord. Inte minst i socioekonomiskt utsatta områden drabbas pojkarna. De har svårigheter att leva upp till den traditionella mansrollen och känner sig kränkta.

Lars Berge varnar för den våldsamma kraft om ryms i stors skaror av bittra, outbildade unga män som inte ser någon framtid i dagens samhälle. Och där våld och kriminalitet blir en revansch på ett samhälle där de inte lyckas på konventionellt sätt och inte inkluderats. Och gänggrupperingar blir en trygghet när familjen och samhället inte räcker till. Jag har själv som skolläkare upplevt hur tuffa gänget står utanför skolans dörr på eftermiddagen och lockar unga osäkra nykomlingar. Och erbjuder tillhörighet

I Sverige idag har vi ytterligare en grupp som riskerar att hamna i denna fälla, alla dessa ensamkommande unga pojkar som hoppats på en framtid för sig och sin familj, men som knappast får en reell chans i dagens Sverige. De tvingas lämna oftast goda HVB hem på 18-årsdagen och skickas till nya orter och får inte ens chansen att göra färdigt gymnasiet. Många -10 % ? – nekas asyl och skickas hem till ett för dem främmande land. Och inte blir bitterheten och ilskan mindre i hemlandet

Så hur skall vi rädda pojkarna?

Referat från ett seminarium på Folkuniversitetet på Litteraturhuset i Lagerhuset, Göteborg den 3 april 2017. Cirka 15 åhörare och en livlig diskussion.

Huvudtalare: Anna Nordenstam, docent i Litteraturvetenskap vid Luleå tekniska högskola och professor i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning vid Göteborgs universitet

Vad är ungdomslitteratur? Ja, Anna kom fram till att den definition hon ansluter sig till och som används av vissa forskare är relevant. Den går ut på att ungdomslitteratur har en ung människa som motor i berättelsen, att ungdomsperspektivet gäller. Själva storyn är oftast konventionell, pojke älskar flicka eller tvärtom, förvecklingar uppstår , men slutet är lyckligt. Fyllan och första samlaget ingår oftast. Den ”goda” ungdomslitteraturen hinner under tiden i själva storyn väva in frågor om inkludering i kamratmijön , om hantering av icke binär könsidentitet, om rent existentiella frågor och liknande för unga viktiga frågor.

Alla människor har en ”topos” , en definition och erfarenhet av ungdom, en berättelse, som de flyr till , definierar sig med och som är betydelsebärande. Detta innebär att regelrätt sk ungdomslitteratur kan vara relevant och läsvärd för alla åldrar. Ett cross-overfenomen.

Anna tog inte upp fantasi eller manga-genren utan koncentrerade sig på tre svenska författare. En var Ann-Helén Laestadius , som vann Augustpriset 2007 med boken ”Ett sms från Sopporo”. Huvudpersonen är Agnes, 13 år som bor i Solna och som alltså får ett sms från Sopporo, en liten ort utanför Kiruna. Men sms:et är på samiska, från en kille som sett hennes foto hemma hos en av Agnes kusiner. Agnes kan inte samiska, men hennes mamma är same. Och därmed utvecklas en viktig och intressant bakgrundsdiskussion. I de uppföljande delarna utvecklas dessa tematan. Agnes lär sig samiska, kommer i kontakt både med samisk magi via mormor som bor kvar i Sopporo och får också uppleva föraktet för ”lappjävlarna”. Och Agnes mamma tvingas ta ställning till de faktorer som fick henne att förtränga sitt samiska ursprung. (kort sammanfattat av en som inte läst böckerna)

Elias Ericssons bok ”Åror” utgiven på Galago 2013, är ett seriealbum om att uppleva sig som transperson och därför känna sig utanför. Våndan av att ha en flickkropp men känna sig som pojke. Att officiellt bli hanterad som flicka (”lilla gumman”) och inte ens respekterad av sin mamma som vet om hans transidentitet. Tills han träffar på Izzi, som är född och definierad som pojke , men känner sig som flicka. De finner varandra på alla plan. Teckningarna är fantastiska.

Slutligen fick vi se Ann Höglunds böcker, och den jag fäst mig mest vid hette ”Att vara JAG” från 2015. Boken kallas för BILDROMAN och illustrationerna var riktiga konstverk. Flera citat av filosofins storheter var invävda och diskuteras i texten. Huvudpersonen själv blir till slut en riktig Girl-power-person . Anna Höglund har för övrigt illustrerat en faktabok om filosofiska frågor ”Alla frågar sig varför” . Den är klassad för yngre barn av förlaget.

På SBI/KB.se, Svenska Barnboksinstitutet, finner man fakta och statistik om ungdomslitteratur och analys av t ex av olika trender i utgivningen. Antalet böcker inom hela området barnböcker ökade med 16% 2016 jämfört med 2015. Beträffade ungdomslitteratur har antalet svenska böcker ökat och är nu samma som antalet översatta böcker.

170404

How a new generation is redefining the meaning of gender

Referat från Time, Vol 189, No 11, 2017, sid 48-54:

Allt fler ungdomar hävdar att sexualitet och könsidentitet kommer i fler varianter än bara manligt och kvinnligt , eller ens som LBGTQ. På Facebook har diskussionen varit i gång länge, och numera har Facebook 60 olika möjligheter för deltagare att identifiera sig med. I tv- och kablenätsserier visas hundratals personer med okonventionella identiteter. Obama införde en regel att skolor skulle ha en eller flera toaletter som var könsneutrala, utöver konventionella toaletter (kallat the bathroom bill), något som Trump redan ändrat på. I Kalifornien funderar man på att införa ett tredje kön (non-binary) i körkorten och i andra id-handlingar. Och i idrottsevenemang och idrottstävlingar är man bekymrad över denna utveckling och vet inte hur man skall ställa sig.

Enligt en färsk undersökning med 2000 deltagare från GLAAD; en LGBTQ- organisation, är det 20% av millenials (födda 1982 till 2004 enligt en definition i Vikipedia) som inte definierar sig som straight , mot 7% av babyboomers (födda 1954-1965).

Det har blivit vanligare och mindre stigmatiserande att vara non-conforming. Det handlar också om att definiera sig skalor av tillhörighet hit eller dit , några procent hetero, några procent homo och några procent queer hos en oh samma individ. I en stor studie från 2016 fick deltagarna fick själva beskriva sin könsidentitet , och summan blev 500 olika sätta att beskriva identiteten. Det diskuteras också om att ens roll eller identitet ändrar sig över tid.

Frågan har då uppstått: är detta en rent biologiskt förekommande variation, där folk tidigare inte haft möjlighet att fundera över sig själva på detta sätt eller delta i samtal med likasinnade?

Sekundära fenomen till ovanliga könsidentiteter följer(se badrumsfrågan). Hur hanterar man kroppsmarkörer som inte stämmer med upplevd identitet? Hur socialiseras man, finner sina rollmodeller och hittar samhörighet?

Olika sociala media har varit viktiga för unga som funderar över sin könsidentitet genom att de hittar samtalspartners/communities Och de resulterar i att många blir tillfreds med att klassa sig som non-gender conforming, all-gender, pangender , gender queer, etc. Den vånda som unga homosexuella tidigare genomled innan de kunde acceptera sin roll har minskat, Unga vittnar om befrielse när de kan klassa sig som non-binary i en eller annan mening. Men det är många steg dit. Intoleransen mot non-conforming är aldrig långt borta enligt många vittnesmål. Fortfarande anges föräldrastöd och acceptans som den viktigaste faktorn för att det skall gå bra för denna grupp under de svåra år då de kämpar med sin oklara identitet.

I artikeln intervjuas flera unga, i åldrarna 15-30, med majoriteten runt 20 år och beskriver hur de har kommit fram till sin non-binary identitet.

Min slutkommentar efter att läst inläggen är:

”Every different type of identity that exists should be supported”

170401