Kristina Berg Kelly

Month: september 2017

Bullying Victimization and Suicide Ideation and Behavior Among Adolescents in  Europe

viktiga samband mobbning, depression/ångest och föräldrastöd

Bullying Victimization and Suicide Ideation and Behavior Among Adolescents in  Europe

Shira Barzilay, AB Klomek, Apter et al. Journal of Adoelscent Health, vol61, sid 179-186, aug 2017

Denna viktiga artikel undersöker hur olika sorters mobbning (fysisk , verbal eller via utstötning) leder till självmordstankar och/eller  känsla av att vara sig utsatt. Men också om detta förstärks av depression eller ångest men kan motverkas  av stöd i familjen eller av kompisar. Data korrigerades för traditionella socioekonomiska bakgrundsvariabler. Avancerade statistik användes med hierakiska logistiska modeller som bland annat tog hänsyn till att deltagarna gick i 168 olika skolor.

Detta är en multinationell europeisk studie från 10 länder med sammanlagt 11110 svaranden med genomsnittsåldern 14,9  år, där bland annat Karolinska Institutet med Danuta Wasserman ingår i forskargruppen. Resultaten bygger på egenrapporterade data vid ett engångstillfälle. Självmordstankar handlade om de senaste två veckorna, medan självmordsförsök gällde ”någonsin” .

9,4% av deltagarna rapporterade om fysisk mobbning, 36,1% om verbal mobbning och 33,0% om utstötning. Pojkar drabbades mest av fysisk eller verbal mobbning , medan flickor drabbades mer av utstötning . 48,4% av ungdomarna var inte utsatta för mobbning, 17,9% var utsatta för två typer av mobbning, och 4,5% för alla tre typerna. Fysisk mobbning var mer kopplat till självmordstankar, medan utstötning var mer kopplat till självmordsförsök.

Man studerade hur riskfaktorer som depression eller ångest och skyddsfaktorer som samhörighet med kompisar ( tre frågor)  och/eller  i familjen (7 frågor) påverkade dels självmordstankar , dels självmordsförsök. Förutom en deskriptiv beskrivning av sambanden mellan olika typer av mobbning och självmordstankar eller självmordsförsök hade man fyra hypoteser.

  1. Var och en av de tre mobbningstyperna är associerad med självmordstankar eller försök. b. Depression och ångest förstärker dessa samband.
  2. Stöd från föräldrar och kompisar minskar sambandet
  3. Sambanden mellan mobbning och självmordstanker eller försök är starkast hos dem med depression och ångest och med lågt föräldrastöd eller stöd från kompisar.

Mycket kort sammanfattat  blev resultaten att hypoteserna kunde bekräftas med vissa undantag.

Fysisk mobbning ökade självmordstankar med 39%, och utsatthet med 28%, medan verbal mobbning inte hade effekt.

Depression och ångest ökade i sig sannolikheten för självmordstankar och självmordsförsök, men för den som samtidigt var mobbad innebar depression och ångest ingen ökad sannolikhet.

Skyddsfaktorer hade en stark effekt att minska självmordstankar och självmordsförsök, men det gällde enbart när mobbningen handlade om verbal mobbning. Som exempel: Unga  utsatta för verbal mobbning som hade föräldrastöd över en standarddeviation hade ingen ökad risk för självmordstankar eller självmordsförsök, medan unga med föräldrastöd under en standarddeviation hade 63 % ökad risk för självmordstankar och självmordsförsök.  Kompisstöd hade en liknande effekt vid verbal mobbning. Kompisstöd över en standarddeviation modererade risken helt, medan lågt kompisstöd, under en standarddeviation innebär en ökad risk med 48%

Tittade man samtidigt på alla tre aspekterna, dvs individers riskfaktorer och stödfaktorer hos dem som är mobbade framkom en tydlig bild av föräldrastödets betydelse.  De som var verbalt mobbade och hade depression eller ångest hade ingen risk för självmordstankar eller självmordsförsök om föräldrastödet var starkt. Om föräldrastödet var lågt, hade de en kraftigt ökade risk. I denna trevägsanalys bortföll kompisstödets betydelse.

Denna omfattande studie med viktiga hypoteser och stark statistisk analys ger alltså vårdgivare en tydlig vägledning i att verkligen engagera föräldrarna i behandlingen. Denna slutsats är viktig därför att många föräldrar tenderar till att lämna över allt ansvar till vårdgivare.

Denna studie har så vitt jag vet, inte haft forskare med från ungdomsmedicinska nätverk.. Ändå kommer de fram till den slutsats som vi ungdomsmedicinare ser som en av de viktigaste hälsofrämjande faktorerna för ungdomar generellt, den att känna samhörighet med sin familj  med allt vad det innebär.

170924

Prevalence of Adolescent Gender Experiences and Gender Expression in Germany

Prevalence of Adolescent Gender Experiences and Gender Expression in Germany

Av Inga Becker, U Ravens-Sieberer et al

Journal of Adolescent Health, vol 61 sid 83-90 juli 2017-09-13

En ytlig genomgång via nätet för att finna statistiska data om frekvensen transpersoner ( ett paraplybegrepp som omfattar både transgender och gender variant persons ) visar att det egentligen inte finns tillförlitliga data ens i vuxenbefolkningen. Så väl transföreningen FPES som Vikipedia anger att frekvensen transpersoner kan vara 1:10000 bland män och 1:30000 bland kvinnor . Detta bygger på data från Holland och USA på 90-talet och Belgien på 2000- talet. Men siffrorna anses vara i underkant då de bygger på andelen som sökt hjälp till olika kliniker och andelen som aldrig sökt hjälp ingår inte. Frekvenser för barn eller ungdomar är ännu osäkrare, då deras identitetsutveckling pågår för fullt under ungdomsåren. Man har data som visar att frekvensen barn med könsdysfori är högre än hos ungdomar, helt enkelt därför att könsdysforin, dvs sjukdomsupplevelsen, är mindre hos ungdomar, av oklara skäl.

Det finns studier över transgenderprevalens under ungdomsåren med siffror på 1.2- 1,3 %    t ex från Nya Zeeland. Ytterligare 2,5% svarade att de var osäkra på sin könsidentitet. Men i den och andra studier använder man bara en enda fråga, om transgenderidentitet.

Den aktuella studien avser att kartlägga könsidentitetsutvecklingen hos ungdomar men också att beskriva förekomsten av olika könsidentiteter med glidande skalor. Man gör detta med två ingångar, dels hur ungdomar själva identifierar sig på en skala manligt-kvinnligt (detta kallades gender experience) , men också på hur de upplever att omgivningen uppfattar dem, också på en glidande skala ( gender expression). Detta ställs sedan i relation till deras givna könsidentitet. Och så kontruerar man komplicerade index som man kan räkna statistik på. Den aktuella studien har inspirerats av två studier från 2014 i Belgien resp Holland och avser att bekräfta fynden i de studierna.

Studien utfördes i Hamburg 2013-2014 och omfattar ca 900 ungdomar i åldern 10-16 år. Man har använt studien Health Behaviour in School-aged Children (HBSC) och lagt till det holländska- belgiska frågeformuläret.

Både pojkar och flickor fick frågorna ”How feminine do you experience yourself?” och ”How masculine do you experience yourself?”. Svaren graderades i en femgradig skala och ställdes sedan mot den könsidentitet den svarande uppgett. På så vis fick man flera olika kategorier. Flickor som svarade ”Very feminine” på första frågan och ”Not at all masculine” på den andra frågan och dito för pojkar ingick då i gruppen ”Congruent gender experience” . De som svarat tvärtom , dvs flickor som svarat att de inte alls upplevde sig som feminina , utan ”Very masculine” klassades då som ”Incongruent” och dito för pojkar. Alla utom Gender congruent” klassades som olika grader av ”Gender variant” inklusive alltså ”Incongruent”.

Det enkla svaret på frågan om hur många, båda flickor och pojkar, som ingick i vardera grupperna är då som följer:95,9% av alla ingick i gruppen ”Congruent gender exeperience” och 4,1% var alltså ”Gender variant”

Om man sen lägger Gender expression – frågorna , alltså hur ungdomarna anser att omgivningen upplever dem, ( ” Completely conforming to gender role” resp ”somewhat conforming” till ”Not at all conforming”) så får man en mycket komplicerad bild över ungas könsidentitetsutveckling. 97,0 % anser att omgivningen upplever dem som helt överensstämmande med den givna identiteten , och alltså 3,0 % inte alls i överenstämmelse med den givna identiteten.

Sen slår man ihop dessa olika sätt att klassa identiteten och får då fyra kategorier.Grupp 1 är ” Congruent and conforming” (dvs den grupp där den egna könsupplevelesen sammanfaller med den givna identiteten och som också upplever att omgivningen ser en överensstämmelse. Till denna grupp hörde 93,7% av alla. Gruppen ”Congruent but not conforming” uppgick till 2,1% , ”Variant and conforming” till 3, 3% och slutligen, ”Variant and non-conforming” till 0,9%

Inte nog med detta. Bryter ner svaren i åldersgrupper och flickor/pojkar och tittar på dem som hör till ”Gender variant” så leder 11-åriga flickor stort, med flest svarande i denna kategori , följt av 15-åriga flickor , medan 11-åriga pojkar kommer på tredje plats.

Analyserar man vidare svaren uppdelat i förhållande till den givna könsidentiteten men utan hänsyn till åldern blir totalt 83,9 % av flickorna klassade som ”Completely congruent gender identitification” och 45,2% upplever att de uppfattas i enlighet med sitt givna kön av omgivningen. Motsvarande siffror för pojkar är 92,4% resp 72,7%

Av flickor inom ”Gender variant experience” var 2,4 % inkongruenta, 1,4% ambivalenta, och 2,0 % ”no gender”. Motsvarande siffror för killar var 0,7%, 0,7% och 0,9%

Slutligen frågan om hur de uppfattas av omgivningen. 45,2% av flickorna anser att de uppfattas helt i enlighet med sitt givna kön , 50,7% är osäkra och 4,1% anser att de inte uppfattas i enlighet med sitt givna kön. För killar är sffrorna 72,7%, 25,3% resp 1,8%

Hur tolkar artikelförfattarna dessa data? Deras resultat är i stort sett jämförbara med de belgiska och holländska studierna som gjordes samtidigt. Man är nöjd med att man lyckats komma förbi de enkla binära frågorna som varit de tidigare mest använda och därigenom kunnat visa på variationerna i könsidentitetsutvecklingen under ungdomsåren. Varför 11-åringar låg högst inom ”Gender variant” gruppen tolkas på två sätt, De yngsta svaranden har kanske inte helt förstått frågorna. Det kan också vara ett uttryck för vad artikelförfattarna egentligen är ute efter att visa, att könsidentifikationen är flytande (”fluid”) under de här åren, och att unga experimenterar med olika könsroller. Flickors högre andel i Gender variantgruppen stämmer med kliniska data, men är i sig svåra att förklara. Mindre social tolerans för killar att experimentera med könsroller?

20170919

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Physicians Talking About Sex, Sexuality and Protection With Adolescents

Physicians Talking About Sex, Sexuality and Protection With Adolescents

By Lindsay Fuzzell, SC Shields, SC Alexander and JD Fortenberry

Journal of Adolescent Health, vol 61, sid 6-23, juli 2017

Detta är en översiktsartikel över temat i totalt 4780 artiklar publicerade i maj 2016. Efter strikt gallring återstod 33 artiklar, som fokuserade på själva samtalen mellan tonåringar och läkare. 22 artikel innehöll ungdomars egna rapporter över samtalen, 8 inkluderade rapporter från både läkare och tonåring och tre utgjordes av audioregistrerade samtal. I studierna fanns kvalitativa analyser men oftast kvantitativa analyser med beskrivande statistik eller både ock

I Sverige har ungdomar tillgång till på proffisiga samtalspartners om sexrelaterade frågor på ungdonsmottagningarna , som finns i hela lanadet. Så är inte fallet i USA. Där är det vanligt att familjer låter sina ungdomar en gång om året gå på hälsosamtal till familjens husläkare. Man kan utgå från att dessa unga kommer från familjer med god ekonomi och tillgång till adekvat sjukförsäkring..

Innehållet i dessa samtal kan ändå ha en viss bäring här i Sverige. Ungdomar träffar läkare inte bara på ungdomsmottagningar, utan även i samband med olika sorters akutbesök , vid regelrätta kontroller hos sjukhusspecialister vid kronisk sjukdom etc. Dessa vårdgivare har inte ungdomsmottagningarnas kompetens ,och därför kan denna artikel vara en tankeställare även i Sverige. Och kan linspirera till en enklare forskningsrapport för en medicine studerande eller en sjuksköterskeelev.

Översiktsartikeln fokuserade på tre teman

  1. Sexuell attraktion och sexuell orientering. . 20 av 33 artiklar nämnde överhuvudtaget inte ämnet. Självrapporter från läkare angav att de kände sig besvärade av ämnet. De flesta tonåringar uppgav att ämnet aldrig kom upp och att de också kände sig besvärade att prata om det. Om ämnet kom upp var det som en allmän orientering med sexprat, Sällan nämndes ordet attraktion . I studien med audiovisuell registrering förekom könsneutral diskussion bara i 3% av tillfällena, i resten av samtalen refererade man utan videae til tonåringen som heterosexuell, passivt eller indirekt.
  2. Sexanamnes, samlag och mastrubering. Sexuell anamnes handlade om historiken. Om samtalen handlade om samlag så var det genomgående traditionella vaginala samlag som avhandlades. Anala samlag förekom inte ens tema.. Att diskuteera masturbering eller ömsesidig sexuell aktivitet utan penetration var ovanligt. Det förekom bara i två av studierna, och då bara i mindre än 10 % av patientbesöken .. Överlag använda läkarna gärna generella uttryck i samtalen, typ ”Sexuell aktivitet”. I den audlo-registrerade studien ingick sexdiskussion i genomsnitt bara under 36 sekunder.
  3. Antikonception och STI_skydd diskuterades i 20 studier. Fler läkare än undomar angav att ämnet diskuterats. Om läkarna hade grnterat sekretess , var de unga mer öppna i sina diskussioner med frågor på detta område.

Artikeln slutar med många kloka ord och konkreta råd om hur läkare kan komma längre med mer ändamålsenliga samtal om sex med ungdomar som berör fler viktiga frågor för unga. Vad jag skulle rekommendera är att intresserade grupper av läkare som känner att de kan för lite om detta, ordnar utbildningsprogram med hjälp förslagsvis av den lokala ungdomsmottagningens personal eller andra proffs , som hanterar dessa frågor kontinuerligt

Ovanståenda referat är ytligt, men den intresseradeläsaren hänvisas till originalartikeln , där varje studie finns refererad. Jag kan också på begäran skicka en länk .

20170907

 

 

 

 

 

© 2024 Ungdomsmedicin

Tema av Anders NorenUpp ↑