Kristina Berg Kelly

Category: Referat

Snabbt och kort 7: Svenska värnpliktigas hälsa

A Growing Social Divide in Body Mass Index, Strength, and Fitness of Swedish Male Conscripts
by Lauren Lissner, K Mehlig et al, Journal of Adolescent Health, vol 65,(2019) p 232-238; all authors from Goteborg, Sweden.

This is a report of the health of over 1 million conscripts with complete data examined during 36 years, from 1968 to 2005, at the initial screening for military service.
Obesity became increasingly associated with low parental education over the years. But muscular strength reversed.Those with parents with lower education became weaker and those with parents with higher education became stronger. Cardiovascular fitness was better in those with parents of higher education, and this relationship did not change over the years.
The men in this study will be followed to investigate the relationship, if any, of their health at 18-19 years and future health.

COVID-19 och ungdomars hälsa globalt. Mkt oroande

IAAH – International Association for Adolescent health – har publicerat nedanstående appell. Läs och agera där du kan!

The medical and public health community understands the foundational role of adolescence within human development, including how the key biological and developmental milestones of adolescence herald successful maturation and adult health and wellbeing. The healthy development of adolescents is also vital for the economic, social, and political development of nations. National governments have increasingly committed
to investments in adolescent health, education, workforce development, and civic participation. In 2019, for example, governments convened in Nairobi to make commitments to improve the sexual and reproductive health and rights (SRHR) of women and adolescents through better access to quality information and services. At times of crisis, however, global commitments to adolescents risk being forgotten.
Today, the life trajectories of millions of adolescents and young people are threatened by the COVID-19 pandemic. Schools have closed, food shortages have occurred, purchasing power has been reduced, and unemployment rates have risen. Families are stressed and young people report high levels of mental health distress, yet access to health care has been reduced and social support networks have frayed. Evidence from past humanitarian and public health crises demonstrates a compelling need to proactively address the needs of adolescents in the context
of COVID-19 to promote emotional wellbeing, prevent unintended pregnancy, STIs, HIV, violence, and abuse, and ensure adequate social, educational and economic support.
A consequence of countries having ‘locked down’ to prevent the spread of COVID-19 is the disappearance of many factors that are protective of adolescents’ health. This includes access to schools and communities that commonly link students to peer support and social networks, supportive adults, sexuality education, safe spaces, and health services and products.
The loss of these factors will amplify existing vulnerabilities to poor outcomes, including unintended pregnancy and HIV. In countries where HIV prevalence is high, young people are reporting difficulties in obtaining life-saving anti-retroviral medication. Adolescents of both sexes may be exposed to
a range of abuses and violations of their rights, including sexual, physical and emotional abuse, or be compelled into transactional sex, including by family members, to generate income for food and other necessities; and in extreme cases, young people may be trapped with abusive partners or other perpetrators of sexual and gender-based violence (SGBV). Millions of girls and young women are at greater risk of early marriage and subsequent early childbearing. The cost of the pandemic on the lost educational, economic, health and social potential of adolescents, families and communities has not yet been calculated but will be immense.
In the short term, responses to COVID-19 must fully consider

and address the needs of adolescents; this can be accomplished by drawing upon and adapting evidence- informed guidance and through consultation with multidisciplinary professionals including those with expertise in adolescent health and education, advocates, and young people themselves. Guidance must be put
in place to mitigate adolescent risks and vulnerabilities to COVID-19 and related health concerns (e.g. mental health), which must include support for young people to easily obtain quality information, products and services on sexuality and reproductive health. Actions must also adapt to the evolving effect of the pandemic on families, schools and communities, as well as on health services.
Beyond short term needs (such as maintaining access to
contraception, antenatal, and postpartum care) young
women who give birth during the lockdown period should
be encouraged and supported to return to school. We
also need to address the needs of young men, especially
young men who have sex with men. All young people,
both male and female, need ready access to pre-exposure
prophylaxis (PreP), post exposure prophylaxis (PEP),
condoms and protection from potential abusers, as well
as to be protected from discriminating legislation. And while there is some flexibility in the immunization schedules of adolescents vs those of younger children, adolescents must also have access to vaccines that they need. Specifically, if vaccinations for HPV are postponed, catch up programs will be needed.
Innovative approaches that sustain positive youth development programs will especially be needed. This is also an important opportunity for health professionals, advocates, and youth leaders to collaborate with and support governments to prepare for the SRHR needs of adolescents beyond COVID-19, both as the situation normalizes and stabilizes, and in light of the next humanitarian crisis which is sure to come.
In every country, adolescent responsive services were already limited before the pandemic struck, and quality SRH services for adolescents are likely to be even less available as countries target limited health resources towards the pandemic. Yet paradoxically, COVID-19 may provide an opportunity to interrupt this persistent cycle of inattention to adolescents within health systems, and more widely. The World Health Organization’s Accelerated Action for the Health of Adolescents (AA-HA) and guidance on universal health coverage make a compelling case for greater investment in adolescent health services. These also provide direction on how to strengthen health systems to better respond to the health care needs of adolescents.
Healthcare providers are respected leaders in their communities and the opinions of doctors, nurses, midwives, pharmacists, and community health leaders carry weight with individuals, families, and policymakers. The collective voice of healthcare providers and their professional associations can positively influence community and national laws, policies, guidelines and practices to ensure that the needs and preferences of adolescents and young people are reflected within efforts to mobilize community and national responses to the COVID-19 pandemic.
UNFPA projections suggest that six months of COVID-19 related disruptions and lockdowns will result in an additional seven million unintended pregnancies and 31 million cases of gender- based violence. Disruptions
in programs to prevent child marriage and female genital mutilation (FGM), as well as the negative effects on household economic status is likely to result in an additional 13 million child marriages and two million instances of FGM.

While the actions that health professionals and professional associations take will of course reflect community norms and legal and professional policy environments, there are many ways in which healthcare providers and their professional associations can support adolescent SRHR. Most providers understand
the need to examine their own values and biases around adolescent sexuality and contraceptive use, and
to consider how these might affect their ability to provide high quality, responsive services to adolescents. Tools, resources, and guidance documents have already been developed by global and local institutions for use by health professionals to support their efforts in making the case for greater attention to adolescents and COVID-19.
Ensure COVID-19 guidance is informed by research evidence about adolescent health and development and SRHR
• Government guidance should commit to the health and development of adolescents, be evidence- informed, and reflect adolescent and youth input. Experts in adolescent health and education, as well as other sectors, must be consulted.
• Age-disaggregated data (e.g., 10-14 years, 15-19 years, 20-24 years) should be collected, analyzed, used, and reported to assess the effect of the pandemic on the health and wellbeing of adolescents and young people (e.g. birth rates, closely spaced pregnancies, unsafe abortion, STIs, HIV, SGBV, and other relevant health concerns), and to target prevention and treatment efforts.
Facilitate meaningful engagement of young people in the design, development, implementation, and evaluation of COVID-19 guidance
• Platforms should be established for young people to articulate their needs and preferences in COVID-19 guidance, contribute to the design and delivery of programs to address those needs, and hold healthcare providers, services, and governments accountable to meeting those needs.
• Guidance should represent underserved, vulnerable adolescents and young people, including those living with disabilities; lesbian, gay, bisexual, transgender, queer (LGBTQ) adolescents; ethnic minorities; young people living in marginal or fragile settings; and overlooked groups such as married adolescents and first-time parents
• Opportunities should be identified where adolescents and young people can be safely involved in addressing SRHR in the context of the pandemic in their communities
Promote adolescents’ access to quality information, products, and services that address sexuality and reproductive health
• Adolescents must be aware of their right to privacy and confidentiality when obtaining SRHR services.
• Access to SRHR information must be sustained, inclusive of high quality, comprehensive sexuality
education in schools, the community, and through social media. Promote platforms such as websites, hotlines, social media, and telehealth where adolescents can obtain SRHR information, services and products.
• Adolescent responsive approaches should be adopted by all health services and service delivery that is private, confidential, and consistent with national laws and professional guidelines must be promoted. Ensure that healthcare providers appreciate the benefits and anticipate the challenges of telehealth including how it might reach adolescents who might otherwise cut off from services, as well as how it can compromise adolescent privacy and confidentiality in ways that may limit help-seeking behaviors.

• Adolescents should have access to and choice of the fullest range of contraceptive methods and be encouraged to sustain contraception use. Advocate for hormonal contraception to be easily accessible and provided at low cost through pharmacies and, where applicable, non-pharmacy medicine outlets (including emergency contraception), and for condoms to be widely available. Long acting and reversible contraceptives (LARCs) are an important option for sexually active adolescent girls. There are no contraindications for LARC use by adolescents, and access to LARCs eliminates the need for resupply visits to health facilities or pharmacies.
• Contraceptive services can be integrated across other essential services that young people might seek during the pandemic (e.g. acute health care, mental health care, and all forms of SRH care including antenatal, delivery, and postpartum care; safe abortion and post-abortion care; HIV and STI prevention, care, and treatment). Likewise, support SRH service providers to identify other adolescent health needs (e.g. mental health or support for SGBV) and make appropriate referrals and linkages.
• Health care providers who come into frequent contact with adolescents can proactively reach them with relevant services, such as community health workers and pharmacists, through more intentional efforts in support of task-shifting. In line with physical distancing measures, essential person to person contact should be kept to a minimum and protective measures must be taken, to include the use of personal protective equipment (PPE). Advocate for pharmacists to be able to dispense contraceptive methods, including emergency contraception, without a prescription and to administer or supervise methods such as the injectable DMPA or DMPA-SC.
• Parents need support to acquire the knowledge and skills that are needed to empower their adolescents while protecting them from SRHR risks and vulnerabilities, especially during the pandemic when their vulnerabilities are likely to be heightened.
• Innovative approaches such as community conversations can be encouraged between parents, teachers, local leaders, and adolescents and young people about adolescent health and development, sexuality, and reproductive health, Use these conversations to promote evidence-informed approaches that maximize healthy development and minimize risks.
• Misinformation must be addressed as well as the concerns of parents, communities, and health providers around adolescent contraceptive use, especially given the historical precedence that young women are often at increased risk of unintended pregnancy during a crisis
• Dialogue across key sectors is needed that addresses the importance of providing a range of supports to adolescents across the duration of the pandemic. In addition to health and education, this would ideally include labor, justice, civic participation, and gender.
The scope and scale of the current pandemic is unprecedented. Although older adults are most likely to experience acute health consequences of COVID-19, there is still much that is unknown about the health effects of COVID-19 over the long-term. The pandemic will have a profound impact on today’s adolescents as they experience new risks and adapt to the loss of critical protective factors such as school attendance, peer networks, supportive adults, and access to quality health information and services.
Countries have been slow to scale up adolescent responsive services, and in many instances continue to implement ineffective approaches. The pandemic means that quality SRH services for adolescents are even less likely to be available as countries target limited resources towards overt health needs. Yet it is also anticipated that the COVID-19 crisis will spark innovative responses. Adolescent health care providers and professional associations are important allies in ensuring that adolescents are centered in the full range
of current and future responses that protect and improve adolescents’ health including their sexual and reproductive health and wellbeing.

Evidensbaserad forskning om övergången från barn- till vuxensjukvård

The Scope of Research on Transfer and Transition in Young Persons with Chronic Conditions

Av Mariella Mora, M Saarijärvi, Philip Moons, Carina Sparud-Lundin, Ewa-Lena Bratt och Eva Goossens.  Journal of Adolescent Health 2019: 65, 581-589

Denna huvudsakligen göteborgsbaserade forskargrupp har jag haft förmånen att följa ett antal år som referensgruppsmedlem. Jag väljer att publicera namnen på alla författarna, eftersom några av dem föreläst i barnläkarsammanhang i Sverige.

Jag vill också skryta och påstå att vi Ungdomsmedicinska föreningen var tidiga  (först?)  med att ta upp ämnet redan i början av 90-talet, på ett symposium på Riksstämman, den tidens stora mötesplats som höll till på Älvsjömässan. En stor sal var smockfull av deltagare. En handuppräckning bland åhörarna visade att den absoluta majoriteten kom från barnsjukvården.

Denna artikel är en kritisk genomgång över allt som publicerats om övergång från barn- till vuxensjukvård för unga med kroniska sjukdomar, med den första rapporterade studien publicerad år 1989 och med en explosionsartad ökning på senare år ( fig 2 i artikeln). Författarna presenterar och följer Scopusmetodens fem steg för att få relevanta resultat. Detta innebär att inte en enda svensk studie har passerat nålsögat, inte ens min excellenta narrativa studie som genomgått peer review och publicerats i Child: Care, Health and  Development.( Å andra sidan var den bara en rapport om en utbildningsmetod för överföring i workshopsstil med både barn-  och vuxenklinikers hela team som deltagare).

Av sammanlagt 14201 identifierade studier totalt sedan 1989 fram till 2016 kunde man arbeta vidare med 952 artiklar. Majoriteten av studierna kom från USA, Storbrittanien och Kanada. De vanligaste diagnoserna var diabetes, och spina bifida. Datainsamlingen skedde genom frågeformulär, intervjuer, registerdata eller journaldata. Fokusgrupper eller observationer användes sällan. Deltagarna i studierna var oftast de unga patienterna själva (57%) eller deras föräldrar (12 %). Sjukvårdspersonal ingick sällan.

83% av studierna använde kvantitativ metod. Den vetenskapliga ”tillförlitligheten” bedömdes enligt en femgradig skala. Högsta graden av tillförlitlighet (nivå 1) innebär randomiserade kontrollerade studier, dvs med slumpvis urval av försökspersoner och med jämförbar kontrollgrupp. I den gruppen fanns bara fyra studier samt tre pseudorandomiserade;  bara 1% av alla studier hade alltså ett experimentellt upplägg.

73% (av samtliga med kvantitativ design) klassificerades på nivå 4; dvs beskrivande eller observerande studier, eller nivå 5 (30 %); experters åsikter

13.5% (n=128) av studierna använde kvalitativ metod utan närmare specifikation. 23% angav att de använt fenomenologisk/hermeneutisk metod och 11% grounded theory. Några studier använde mixed methods.

I diskussion påpekar författarna att själva nyttan av forskning beror på om tillförlitligheten i studien är hög och om den är generaliserbar. Och svaret är att trots ett kraftigt ökat antal av studier så har den vetenskapliga tillförlitligheten inte ökat i motsvarande grad. Alltför få studier är randomiserade och har kontrollgrupper. Sådana studier kan dock vara svåra att genomföra i klinisk praxis. Ett alternativ kan vara kvasiexperimentella studier, dvs med pretest- och posttest upplägg eller med retrospektiva kontrollgrupper.

Men överföring är en komplex aktivitet med många påverkansfaktorer vilket man måste ta hänsyn till vad gäller både generaliserbarhet och tillförlitlighet av studierna.

Detta är en mycket tankeväckande översikt på ett område som vi alla har praktisk kunskap om och synpunkter på, dvs överförandet från barn- ungdomssjukvården till vuxensjukvården. Och för någon som funderar på att studera eller till och med öka den medicinska kvaliteten i det man gör, är detta en guldgruva av kunskap! Om jag vore 30 år yngre skulle jag överväga det för detta är ett både spännande och viktigt område!

Berg Kelly K. Sustainable transition for young people with chronic conditions: a narrative summary on achieved cooperation between peadiatric and adult medical teams. Child: Care, Health and Development 2011; 37:800-805

Är ungdomar mer uttråkade nu än tidigare?

tristess ledde till bråk i Xstad

Tristess ledde till bråk i X-by

More Bored Today Than Yesterday? National Trends in Adolescent Boredom From 2008 to 2017

av EH Weybright, J Schulenberg och LL Caldwell. Journal of Adolescent Health,(2020)  66:360-365


Boredom kan  definieras som ”The aversive station wanting, but being unable, to engage in satisfying activity”. Jag kommer att använda uttrycket tristess som översättning av boredom även om det inte är exakt samma sak.

Denna studie bygger på data från ”Monitoring the Future” . Detta är en amerikansk  representativ undersökning som genomförs varje år i high school på elever som  är 14, 16 och 18 år . ”Tristessfrågan”  hade formulerats som ” jag är ofta uttråkad” och svaren  kunde graderas från 1-5 på en Likertskala där 1= ”jag håller inte med” till 5=” jag håller med”. Svar från åren 2008-2017 användes i studien. Sammanlagt  106 784 (!) giltiga svar kunde analyseras. Som vanligt i amerikanska nutida studier använde man sig av avancerad statistisk bearbetning , bl a Joinpoint som är en teknik för att påvisa historiska förändringar, såsom incidens av cancer.

En tidig amerikansk studie av tristess finns från 1991. Få långtidsstudier har utförts och ingen med nationellt representativt material före den nu aktuella. Enstaka tvärsnittstudier finns rapporterade. Sammanfattningsvis finns en kunskapslucka över tristess ur utvecklingspsykologisk synpunkt.

Det sammanlagda kortfattade resultatet visade en signifikant skillnad i tristess med flickor mer uttråkade än pojkar under alla åren.  Tristess minskade (men inte signifikant!) under åren 2009 till 2011 och tilltog sedan för varje år under studien gång fram till 2017. Resultaten var likartade då man analyserade svaren separat från årskurs 8, årskurs 10, och årskurs 12 (åldrarna 14, 16 och 18 år). Tristess förefaller alltså ha med kontext att göra, inte bara med individuell utveckling. Medelvärde av tristess för pojkar var högst i årskurs 10 , men lägre i årskurs 12. Flickors medelvärde för tristess låg högst i årskurs 8 och var något lägre i årskurs 10 och ännu något lägre i årskurs 12.

Ja, vad var det för vits med denna studie frånsett det rent akademiska värdet? Man spekulerar i att tristess har flera rötter. Man ha kopplat ihop det med depression men också med ”sensation seeking”, som ett sätt att motverka tristess. Att vara uttråkad kan alltså   leda till ohälsa och hälsoskadliga beteenden. Vilken betydelse nutidens livsstilar med ökade internetaktiviteter har är svårbedömt. Men internetaktiviteter har visat sig leda till större ensamhet hos unga och  kanske till tristess. Data finns som visar att unga träffar vänner mindre ofta nu än förr, startar sitt sexliv senare etc, Kanske tristess är en indikator på att unga är missnöjda med hur de tillbringar sin dag?


Snabbt och kort 6. Vardagslivets djupsinnigheter: Familjerutiner …

Snabbt och kort  6:

Vardagslivets djupsinnigheter: Familjerutiner under adolescensen förutsäger livsstilsutvecklingen för  unga vuxna.

The Profundity of the Everyday: Family Routines in Adolescence Predict Development in Young Adulthood

Av AW Burton, GH Brody T YU et al ; Journal of Adolescent health, 2019 64: 340-346


Den aktuella undersökningen genomfördes på landsbygden i Georgia, där fatttigdomen och arbetslöshet  är hög. Den omfattade 504 afroamerikanska ungdomar och deras föräldrar med start när de unga var 16 år. Gruppen  följdes i 6 år framåt. Utfallet omfattade olika  livsstilsfaktorer som bruk av alkohol, känslomässig mognad, eventuella fortsatta studier på college och till och med epinefrinnivåer (urinprov över natt). Det fanns en kontrolllgrupp. Det man studerade var 7 olika familjerutiner såsom gemensamma middagsmåltider, fasta sängtider, att ungdomarna hade uppgifter att sköta hemma, etc

Resultatet var att tydliga familjerutiner resulterade i bättre livsstil hos de unga som vuxna, oberoende av familjernas socioekonomiska status eller föräldrarnas disciplineringsmetoder.

Denna studie faller in i mönstret från andra  studier som just betonar vardagslivet, att livet är förutsägbart och att det finns stabilitet.  En gemensam middag dagligen bara det , är ett inte ovanligt studieämne. En studie visade att språkutvecklingen blev bättre vid gemensamma måltid, en annan färre ätstörningar hos ungdomarna. Tyvärr har jag inte referenserna till dessa artiklar kvar. Men den här citerade artikeln innehåller flera värdefulla referenser tillvikten av  familjerutiner som i det långa loppet påverkar ungas livsstil som vuxna.


Det kräver faktiskt en hel del styrka hos en själv som förälder att få till fasta rutiner i familjer med tonåringar. Då kan det ju vara skönt att veta att det lönar sig!!



Flashnytt 5: SAHM Statement in Opposition of State Legislation

SAHM Statement in Opposition of State Legislation Barring Evidence-Based Treatment
Om rätten till behandling vid könsdysfori i USA- en tankeställare
There are an increasing number of bills introduced in state legislatures within the U.S. that would bar medically necessary and evidence-based treatments for patients and interfere with the doctor-patient relationship. These bills would make providing pubertal blockers or cross-sex hormones for transgender and gender-diverse patients younger than 18 years-old a felony or misdemeanor for physicians and other health care providers. These bills are harmful for the health and well-being of transgender and gender diverse youth, a vulnerable population.
As an organization that advocates for the health and well-being of all teenagers and young adults, the Society for Adolescent Health and Medicine (SAHM)affirms that transgender and gender diverse youth should have access to all available treatments that will affirm their gender identity, whether it be social support, mental health therapy, pubertal blockers, or cross-sex hormones. Any legislation that would make it a felony or misdemeanor to provide any of these treatments lacks empirical justification and will harm patients.
Transgender and gender diverse youth experience distress from their bodies not matching their gender identity as well as from stigma and discrimination from society. As a result, transgender youth are six times more likely to have anxiety, four times more likely to have depression (i Bercerra-Culqui et al., 2018), and four times more likely to engage in substance use (ii Day et al., 2017) compared to their non-transgender peers. Because of family rejection, forty percent of transgender youth are homeless (iii Hafeez et al., 2017). About half of transgender and gender diverse youth have considered or attempted suicide (iv Haas et al, 2014). Additionally, they have limited access to health care due to anti-trans stigma and discrimination, with a fifth of transgender people reporting that their healthcare providers have refused to treat them or have kicked them out of their practice because of their gender identity and/or expression (v Grant et al., 2011); therefore, such laws would make healthcare for transgender youth even more difficult to access.
A growing number of medical organizations, including the American Academy of Pediatrics, the World Professional Association for Transgender Health, and the Endocrine Society have stated that the best way to provide care for transgender and gender diverse youth is to support and affirm their gender identity, whether it be by social support, mental health therapy, pubertal blockers, or cross sex hormones. Furthermore, there is growing robust evidence that these treatments are associated with better health outcomes for transgender and gender diverse youth. Transgender youth who receive cross-sex hormones have a 75% decrease in suicidality and a 14% increase in general well-being (vi Allen et al., 2019), and transgender youth who receive pubertal blockers, when needed, experience a 70% decrease in lifetime suicidality (viiTurban et al., 2020) and a 25% decrease in psychological problems (viii de Vries et al., 2014).
SAHM urges all state legislators where these bills are being introduced to vote against such proposals and instead spend the time to know and work with their transgender and gender diverse constituents to propose laws that would expand health care access to these historically disenfranchised citizens. We also ask SAHM Chapters who represent states where this type of legislation is being introduced, to contact Executive Director Ryan Norton for assistance with statements of opposition to the legislation being proposed.

Viktig amerikansk långtidsstudie om flickors sexuella utveckling

Identitesutveckling måste också påverkas av hjärnans utveckling

Trajectories of Sexual Orientation from Adolescence to Young Adulthood: Results from a Community-Based Urban Sample of Girls

Johnny Berona, SD Stepp, AE Hipwell och KK Keenan, Journal of Adolescent Health 2018, vol 63, sid 57-61

Målet för studien var att följa flickors sexuella utveckling över tid för att få underlag för tidiga preventiva insatser för sexuella minoriteter. Studien utfördes i Pittsburghs fattigare områden och omfattade 2450 flickor varav 52% var afroamerikaner och 41% vita (euroamerikaner).  Dessa följdes årligen mellan 14 och 22 års ålder med ringa bortfall. Den sexuella inriktningen specificerades med fyra  parametrar för att förstå olika aspekter av sexualitet. Dessa parametrar var följande: egen definition av sexuell identitet (5 val), romantisk relation (specifikt uttryckt som om de hade pojkvän/flickvän), sexuell attraktion (5 val),  och med vem de hade sexuell relation (med  män, med kvinnor eller både och).

Resultat: 26,6% uppgav en icke heterosexuell identitet. 41.2 % hade också minst en gång under studiens gång en parameter som avvek från den heterosexuella normen. Sexuell attraktion till någon med samma kön bekräftades hos 39 % av deltagarna någon gång. 716 av de 2450 deltagarna kunde beskrivas som huvudsakligen heterosexuella men attraherade till individer av  eget kön allt mer efter hand men utan att starta sexuella relationer. Sexuell relation med någon av samma kön uppgavs av 11.5%, och romantisk relation hos 8,2 %. En grupp på 90 individer klassades som lesbiska med exklusivt sexuella relationer till eget kön. En huvudsakligen bisexuellt orienterad grupp på 235 individer angav  tilltagande attraktion till eget kön. Generellt ökade andelen individer inom varje grupp som efterhand bejakade   parametrar som angav bisexuell eller lesbisk identitet. Parametrarna sexuell attraktion och könsidentitet förändrades tidigare än romantiska och sexuella relationer .

63,2 % av deltagarna rapporterade minst en förändring i sexuell orientering under studiens gång. Den huvudsakligt lesbiska gruppen rapporterade flest ändringar.

Materialet behandlades med avancerade statistiska metoder och  illustreras med  komplicerade diagram. En av slutsatserna var att sexuell utveckling bland flickor i studien med icke entydig heterosexuell orientering visade en klar variabilitet och att detta kanske är den  normala utvecklingsgången  av kvinnors sexuella identitetsutveckling. Detta betyder bland annat att det blir svårt att tidigt identifiera olika sexuella identiteter för hälsofrämjande åtgärder eftersom de ungas identitet och praxis ändras över tid och flera olika utvecklingsvägar kan identifierats. Det viktigaste fyndet är kanske att de med icke heterosexuell identitet först visar emotionell och kognitiv inriktning och att beteendemässiga  aktiviteter kommer senare och framför allt att fluiditeten inom individen är stor.

Ingen annan populationsstudie i USA har använt så många markörer för sexuell utveckling  som denna och därför är det svårt att jämföra med andra studier. Det är också en omfattande långtidsstudie studie med ringa bortfall

Författarnas egen konklusion är att minst tre olika utvecklingsmodeller kunde identifieras och att fluiditet mellan olika parametrar är vanlig, vilket har betydelse för  förebyggande arbete. Resultaten begränsas  bland annat av att deltagarna kunde välja bara mellan fem olika identiteter

Intresserade bör läsa originalartikel, min kortfattade resumé är helt enkelt kortfattad!


Positive Youth Development Programs in Low- and Middle Income Countries

Flash 4

Ungdomsmedicinska kollegor!

Kommer ni ihåg att vi för många år sedan, 10 år? hade en utbildningsdag om PYD Positive Youth Development? En hälsofrämjande metod med stor genomslagskraft internationellt

Nu har det kommit en intressant översiktsartikel och samtidigt påminnelse om PYD i Journal of Adolescent Health, vol 65, 2019, sid 15-31 av Richard Catalano, Skinner MD et al:

Positive Youth Development Programs in Low- and Middle Income Countries: A conceptual Framework and Systematic Review of Efficacy

Konceptet PYD uppstod i USA kring millenieskiftet. Det inspirerades av insikten att olika problembeteenden hade en gemensam bas och borde åtgärdas med ett helhetsperspektiv,   inte med punktvisa insatser mot enskilda problem. Helheten skulle främjas. PYD har fortfarande stor tillämpning  både i USA och internationellt och anses mycket verksamt.

Det finns  olika skolor av PYD se  Tabell 1  i artikeln. Artikelförfattaren Catellano har en modell med  14 punkter, Lerner är en annan välkänd utvecklingspsykolog med en anan variation av temat. Lerner kallar sin modell : Five Cs model och jag väljer här att referera den för sin enkelhet. Den har  fem kärnbegrepp som ungdomar skall stimuleras  att utveckla, och som väl sammanfaller  med begreppen  i de andra skolorna:

Competence, på områdena socialt, kognitivt, emotionellt och moraliskt kunnande

Confidence , tilltro till egen förmåga, till beslutsförmågan, framtidstro och tydlig positiv identitet

Connection, förmåga till bonding, att kunna knyta an

Character, att ha positiva normer, andlighet

Caring , visa omsorg och sympati för andra

Många utvärderingar av PYD-program har gjorts under åren i höginkomstländer och genomgående visat goda resultat (outcome) på  ett eller flera kärnområden, typ utbildning , mindre ohälsobeteenden  och generellt högre  livskvalitet

Idag lever 90 % av  världens ungdomar i låg- eller medelinkomstländer och artikeln undersöker effekterna av PYD i sådana miljöer.

Man inventerade artiklar både i traditionellt vetenskapliga  publikationer och sk ”grå” litteratur, (rapporter som t ex redovisats till uppdragsgivare). Bland drygt 1000 artiklar om PYD i någon form fann man 94 som mötte högt ställda krav och som studerades vidare med en särskild checklista, och då blev det 35 kvar.

Resultaten rapporterades på två  nivåer som hänger ihop med logiken kring PYD.  Elva program resulterade i ökad kunskap t ex om kondombruk eller risker med alkohol men gav inga effekter som ökad kondomanvändning kunde visas. Nästa nivå var beteendeförändringar där man kunde påvisa ett konkret utfall som jobb eller bättre hälsa. Sammanfattningsvis  visade 25 av  programmen sådana positiva utfall på något område.

Författarna har flera rekommendationer inför framtida effektbedömningar. Bland annat att testa PYD på olika minoritetsgrupper (funktionshindrade, sexuella minoriteter), lägga till cost-benefitanalyser, ha längre uppföljningstider (de flesta studierna omfattade bara några månader), inkludera utfall på flera områden.

Författarnas egna slutsats var att PYD är en lovande metod även i låg- och medelinkomstländer, men att man behöver lära sig mycket mer om dess användning.
















Transgender Adolescents´Experiences in Primary Care

Transgender Adolescents´Experiences in Primary Care: A Qualitative Study. Av Carly E. Guss, Woolverton GA, Borus J et al. Journal of Adolescent Health, vol  65, (2019) sid 344-349

Det är vanligt att transgender unga är oroliga inför besök i sjukvården. Detta kan bero på att de unga tidigare har upplevt dåligt bemötande vid sjukvårdsbesök. Det kan bero på att vårdgivare på olika nivåer har dålig kunskap och känner sig osäkra inför mötet med unga transgender personer. Dessa ungdomar kan därför dra sig för att söka sjukvård och därigenom inte få hjälp de skulle behöva.

Den aktuella studien handlar om besök i primärvården i Masssachusetts, USA. ( I denna studie räknas ungdomsmedicinska mottagningar utanför sjukhus också som primärvård). Deltagarna rekryterades under 9 mån 2016-17 från ungdomsmedicinska kliniker, från olika behandlande kliniker  på sjukhus, från facebookgrupper, från olika patientlistor och via så kallad snöbollsteknik , dvs en deltagare tipsar en annan potentiell  deltagare. Man fick då 20 deltagare i åldern 13-21 år med medelålder 16.7 år. 75% var vita, 20% med blandad etnisk bakgrund. Fyra angav att de var transgender flickor/ kvinnor, 12 transgender pojkar/ män och fyra transgender/queer eller non-conforming binär.  Man gjorde semistrukturerade intervjuer som skrevs ner ordagrant och kodades. (Den som är intresserad av kodningsmetod hänvisas till originalartikeln.)

Svaren delades in i två kategorier, deltagarnas erfarenheter av besök i primärvården och deras rekommendationer till primärvården. Jag tycker att detta går omlott och kommer inte att följa denna indelning

De tjugo svaranden kände sig genomgående väl bemötta i primärvården, i motsats till vad studier av vuxna transpersoner visat. Kanske detta kunde bero på själva urvalsprincipen, dvs de som har positiva erfarenheter är de som valt att gå med i enkäten. Beträffande själva lokalerna ville deltagarna att dessa skulle ha en tydlig markering av att de tar emot transgenderpersoner. ”Det kunde räcka med en lite regnbågsflagga” sa en deltagare. Man ville gärna ha broschyrer tillgängliga på hela LGBTQ-området. De önskade också könsneutrala toaletter.

Viktigt var att vårdgivarna var kompetenta i transgenderfrågor. (I referenslistan till artikeln finns hänvisningar till utbildningsmaterial). Några rapporterade att deras läkare var helt okunniga och att det var de som patienter som fick undervisa sina läkare, vilket kändes mycket jobbigt. Vårdgivare skulle be om ursäkt om de använde fel namn eller könsbeteckning. Likaså att vårdgivare skulle erkänna att de var okunniga och be patienten rätta dem. Flera deltagare betonade vidare att de ville bli behandlade som andra patienter utan onödigt fokus på identitet eller kön.

En genomgående rekommendation var att vårdgivare frågar patienterna vid varje besök om vilket namn de använder, vilket pronom de ville bli betecknade med och hur de angav sin identitet. De betonade hur viktigt det var att läkaren och vårdgivare genomgående använde de namn de själva valt och kom ihåg det. De föreslår att deras självvalda namn och identitet registreras i datajournaler tillgängliga för andra vårdgivare. Några uttryckte till och med att denna bekräftelse var viktig för deras fortsatta kontakt med mottagningen. Detta har i liknande studier publicerade till exempel i Journal of Adolescent Health beskrivits som viktigt för denna patientgrupp och som bland annat minskar självmordstankar och ökar självkänsla. Man ville helst att denna notering skedde utan föräldrars närvaro eftersom alla föräldrar inte har förstått barnens situation eller accepterat den. Å andra sidan hävdade vissa att det är bra att läkaren talar i klartext med föräldrarna i rummet, vilket kan ge föräldrarna en chans att ställa frågor.  De negativa upplevelser som rapporterades handlade just om att mottagningspersonalen använde fel namn, dvs det namn som fanns i folkbokföringen, inte det självvalda, och hur jobbigt detta blev för patienterna när det skedde .

Vad gäller själva kroppsundersökningen upplevs den som obehaglig av de flesta deltagare. De föreslår att vårdgivaren är snabb, inte nämner kroppsdelar vid biologiska namn eller  andra beteckningar.

Sammanfattningsvis en informativ artikel som bygger på principerna om ungdomsvänlig vård men betonar transpersoners speciella behov. Rekommendationerna borde vara lätta att implementera, men kräva utbildning på mottagningar av alla personer och gemensamma diskussioner, där sådant ännu inte är vardagsmat. Typ barnmottagningar?









Flashnyheter3 – info-material om e-cigaretter

Flashnytt 3

I USA blir man alltmer oroad över spridningen av e-cig bruk bland unga och också över medicinska problem av smaktillsatserna, konserveringsmedel mm i själva vätskan utöver nikotinet. Society for Adolescent Health ser e-cig-bruket som ett tilltagande folkhälsohot mot unga och har distribuerat bra informationsmaterial till medlemmar att användas  i kontakt med unga, men också till deras förärdrar och yrkesverksamma i vården. Ett urval av dem presenteras nedan , för den som vill lära sig själv, sno ideerna för egna powerpoint och översätta själv.

Ett tilltagande medicinskt problem är att många använder e-cig utrustning  för att inhalera marijuana , som säljs som behållare med hash. Detta innebär upphettning av substanserna och förändrar dem.  Det rapporteras om tilltagande problem med nya  svåra lungsjukdomar som kan bero just på inhalation av hash via e-cigteknik.  I USA är det förbjudet med experimentella studier av narkotika  och det finns alltså ingen forskning alls om vad som faktiskt händer.

The Surgeon General (vilket antikt namn! typ Fältskär!) är USA:s högsta medicinska expertis.

Stanford universitetet är en annan medicinsk auktoritet som har publiceratbra  informationsmaterial

CDC är Center for Disease Control och också en tung myndighet

Så deras data  är vederhäftiga. Men jag är just nu i USA och kan  inte garantera att de olika  länkarna fungerar i Sverige .

Här följer anvisningar:

The US Surgeon General , klicka vidare till vaping. Där finns också ett Tip Sheet for Parents

Med. Stanford.Edu är en svårmanövrerad sajt. Men gå till Continued Medical Education , onlinecourses,  och där finns en bland annat en kurs på 1.5 tim . gratis , om  ”E-Cigarettes Harmful or Harm-reducing ” för läkare sjuksköterskor mm.  Ett allomfattande program . Tillgängligheten till kursen går dock ut i jan 2020

  1. CDC: gå till gå vidare :  Home
  2. Basic Information
  3. Electronic Cigarettes
  4. Outbreak of Lung Injury Associated with E-cigarette Use, or Vaping

PÅ youtubes fonns en uppsjö av videos om e-cig. Leta t ex efter UCLA:s video ”For teens and adults ”. UCLA är en av de största medicinska högskolorna i USA och finns här i Los Angeles

Lycka till !



Reduced Road Traffic Injuries for Young People:

ReducedRoad Traffic Injuries for Young People: A Preliminary Investment Analysis.

Av John Symons, Howard E et al, från Melbourne, Australia. Journal of Adolescent Health, vol  65, supplement 2019 , sid s34-s43 .

Trafikolyckor är den ledande orsaken till dödsfall och allvarliga skador i alla åldrar och världen över med dödstal på 18 personer per 100000 individer och år. Antalet dödsfall i trafikolyckor har stabiliserats globalt sett men den relativa dödligheten har inte minskat, fast den fallit kraftigt i länder med utvecklade ekonomier. Detta innebär att trafikdöd och skador alltmer koncentrerats till utvecklingsländerna, som svarade för 80% av dödsfallen år 2016. I de högutvecklade länderna finns 10 länder med bäst trafiksäkerhetsåtgärder (dit Sverige räknas), ”best practice countries”. Som exempel är dödstalen i trafikolyckor i Zimbabwe mer än 15 gånger högre än i ”best practice countries”.

Ungdomar är dessutom överrepresenterade i trafikolycksfallsstatistiken. År 2016 dog nästan en kvarts miljon ungdomar på vägarna i världen men fyra femtedelar av olyckorna  drabbade unga i utvecklingsländerna. Åttio procent av de drabbade var män. Detta är udda , de flesta ohälsorisker drabbar flickor och unga kvinnor oproportionerligt. Karaktären på olyckorna var olika: i utvecklingsländerna handlade det oftast om motorcykelåkare, fotgängare eller cyklister, medan unga i OECD länder omkom i personbil- eller lastbilsolyckor.

Dessa siffror visar att det krävs olika insatser för att minska trafikolycksfallsdöden. Dessutom finns det lokala skillnader både i dödstal och skadetyper både inom höginkomstländer och utvecklingsländer att ta hänsyn till.

Att minska vägtrafikolyckor ingår numera i FN:s Sustainable Development Goals for 2030. Det handlar inte bara om att förhindra dödsfall utan också svåra trafikolyckor som resulterar i invaliditet.

Det finns mängder av åtgärder som kan minska dödsfall och invaliditet i trafiken. Det finns en hel katalog av folkhälsometoder i vid bemärkelse. Här är några exempel: Att koncentera på förarna med lagstiftningsåtgärder som krav på körkort, restriktioner mot bruk av alkohol och droger i trafiken, hjälmtvång och säkerhetsbälten.  Att inrikta sig på vägarnas beskaffenhet t ex gång- och cykelbanor, beläggning, belysning. Att ställa krav på bilarnas standard via krocktest och regelbundna besiktningar. Att titta på tillgång till adekvat akutsjukvård och traumavård.

Vad gör man nu med alla dessa insamlade data? De aktuella författarna har tagit sig före att med mer bakgrundsinformation och statistik räkna ut cost-benefit i 75 utvecklingsländer, dvs hur man mest kostnadseffektivt arbetar med erkända metoder för att motverka trafikolyckor bland unga i åldern 10-24 år. Med en investeringskostnad av 1.2 dollar per person och år fram till 2030 kan man dra ner de årliga dödstalen från 3 miljoner till 2 miljoner och svåra trafikolyckor från 7.4 miljoner till 4.4 miljoner med en riskreduktion på 7.6 i dessa länder. Med fortsatt trafiksäkerhetsarbete fram till 2050 blev riskreduktionen 9.9.

Artikelns slutsats är det finns lämpliga och riktade metoder som kan minska trafikdöd och -skador i utvecklingsländer till relativt sett ringa kostnader. Att satsa på ökad trafiksäkerhet kan ge stora resultat med små investeringar. Dessutom ger det starka ekonomiska och sociala fördelar till dessa länder. Beslutfattare i dessa länder bör ha glädje av dessa data och motiverade till att ge sådana investeringar hög prioritet.







Flashnyheter 2

Kommunfullmäktige i San Fransisco har totalförbjudit all försäljning av e-cig i stan.

Från   i Adolscent Health Round Up. Nyhetssammanfattning publicerad i juni av SAHM (Society for Adolescent Health and Medicine):

San Francisco’s Board of Supervisors voted unanimously Tuesday to ban the sale and distribution of e-cigarettes in the city. The city is the corporate home of Juul Labs, the biggest producer of e-cigarettes in the United States.

City Attorney Dennis Herrera co-authored the ordinance, and celebrated the final vote. ”This is a decisive step to help prevent another generation of San Francisco children from becoming addicted to nicotine,” he says.

”This temporary moratorium wouldn’t be necessary if the federal government had done its job,” says Herrera. ”E-cigarettes are a product that, by law, are not allowed on the market without FDA review. For some reason, the FDA has so far refused to follow the law. If the federal government is not going to act, San Francisco will.”

Health Effects Reported by Adolescent Water Pipe and/or Cigarette Smokers Compared to Nonsmokers.

JAH vol 64, p 333-339

The purpose of this study was to determine the prevalence of respiratory and/or physical fitness health problems in adolescent (ages 18–21) water pipe (WP) smokers (with or without cigarette smoking), cigarette-only smokers, and nonsmokers

Conclusions: Even during the adolescent years, WP and/or cigarette smoking youth experienced reportable negative health effects


Från The Irish examiner , 13 mars 2019  ( citat från the Lancet)

Irish adolescent girls have one of the highest levels of binge drinking in the world, according to a new global study.—-

The countries with the highest levels of young women binge drinking, with prevalence of over 55%, were Denmark, Finland, Ireland, and New Zealand, in that order. (gäller åldersgruppen 15-19)

Denmark’s rate of adolescent binge drinking for females was 70% while the rate among Irish adolescent females was 61% and the rate for their Irish male counterparts was 58. In contrast, prevalence in both sexes in Bangladesh, Pakistan, and Egypt was under 1%

Teen Dating Violence is Widespread, but Underreported

Från California Health Report, 7 mars 2019- Hur ser de tut i Sverige?

Färska rapporter?


Slutligen  , för er som är med era ungdomar i Västsverige:

festivalen äger rum 8-11 aug i Kalv, vid Kalvsjön i Svenljunga.

En fantastisk sjö ett fantastiskt ställe,stämning och god konstmusik .( jag är där , bara det!)

Hälsar Kristina  Berg Kelly










Youth Engagement and Participation

Så här kan ett ungdomsråd också se ut!

Youth Engagement and Participation

Emily J Ozer et al – Journal of Adolescent Health, 63 (2018) 671-672

Jag har alltid varit en varm förespråkare för att ge ungdomar möjlighet att påverka den vård de deltar i, t ex via ungdomsråd, eller vad de nu kallas (ungdomsforum, ungas röst, ungdomsparlament…). Här kommer nu en kritiskt granskande artikel av vad detta innebär, vilka koncept som behöver vässas och hur man forskningsmässigt kan utvärdera vad som sker och skett.  Gäller ungdomsråd i allmänhet, inte bara i sjukvården.

Slutligen, ni vet väl att vi i Sverige är kända för att ha organisationer för allt. Så ni känner förstås till organisationen Sveriges ungdomsråd, en paraplyorganisation, som bistår med råd och hjälp.

Runt om i världen har eldsjälar alltid tyckt att det varit viktigt att ge ungdomar möjlighet att bli hörda och få delta i den offentliga debatten. I Sverige har ungdomsråden tyvärr ofta fungerat  som elevråden , ett ställe där deltagarna kan får bestämma  de små detaljerna, var  lekredskapen skall stå på skolgården.  Ovanligt att ungdomsråden har egen budget, som alltså är en tydlig markör för att ge unga reell makt. Kiruna är i dagsläget en sådan  kommun . I Göteborg finns ungdomsfullmäktige med egen budget ( 300000) Det finns säkert fler med budget  – hör av er, jag vill veta!

Barnrättskonventionen, som antags av FN 1989 och ratifierades av tillräckligt många länder 1990, blev en global puff för att ge unga en rätt till att uttrycka egna åsikter och bli hörda ( paragraf 12) och rätt till yttrandefrihet (paragraf 13). Sedan dessa har det publicerats många olika dokument om ungdomsråd,, se ref listan till aktuell artikel, bland annat av UNICEF, och av Lancets kommission om ungdomars hälsa från 2016. Så det finns ingen brist på hur man kan bära sig åt.

Det som saknas , enligt artikel författarna , är analys av processer kring goda ungdomsråd.

Dit hör diskussionen om själva uppdraget: Är rådet rådgivande eller beslutande?

Hur skall råden kunna ta hänsyn til utvecklingspsykologiska differenser hos deltagande och beslutande ungdomar?

Hur skall de kunna främja god utveckling och arbeta demokratiskt?

Hur gör man med medlemmar som blivit för gamla för rådet, men kanske äntligen lärt sig att agera på ett meningsfullt sätt?

Medför det risker – i  vissa länder – att delta i ungdomsråd som kanske uttrycker åsikter i strid med rådande moraliska och religiösa värderignar ?

Hur ser man till att ungdomsrådens delegater reflekterar hela samhällets delar och inte bara en elit?

Vi inom sjukvården har nog alla tidigt insett nyttan med att förstå vad unga vill och ändrat arbetssätten inom möjliga ramar efter detta. Först ut med ett formellt råd med reel makt var nog Rikshospitalet i Köpenhemn , så vit jag vet. Det var ett sjukhusövergripande råd,som bland annat skapade en neutral mötesplats, ett ungdomars kafe på sjukhusområdet, på central plats i själva entren. .  Ibland kunde jag nog tycka att en del av deras medlemmar var lite väl gamla…

Ett nyare område för ungdomars deltagande har blivit som rådgivare i utformningen av medicinska forskningsprogram och i interventionsprogram, liksom i policyfrågor.  Men blir ungdomars deltagande en förbättring eller en hämsko? Vem har makten att bestämma vid skiljaktiga åsikter om ungdomar deltar som fullvärdiga medlemmar och inte bara som rådgivande? ? Inom områden som sexuell hälsa eller drogbruk är det enklare att se betydelsen av ungdomars input, men rent allmänt?  På de flesta områden saknas helt utvärderingar av sådana frågeställningar eller problemområden. Och dessa frågor bör ma nog tänka igenom innan man engagerar unga, vill man ha dem som rådgivare eller som fullvärdiga medlemmar i ett råd? många mråden saknas utväderignar som möjliggör svar på sådana funderingar. Ett viktigt område att begrunda är samarbete med ungdomars som aktivister. Hur skall det värderas och av vem?

En viktig fråga när man börjar fundera i dessa banor är att syna terminologin  och inte minst i rapportsammanhang kan  det bli  förbryllande.

Vad menar rapportskrivare egentligen med :

Ungdomars röst

Ungdomars engagemang

Ungdomsledd verksamhet?

Ungdomars deltagande

Och dessa olika begrepp , på vilka arenor arbetar ungdomar? Skolan , kommunen, sjukvården, nationen, världen ??

Referenslistan till artikeln är en guldgruva för den som vill grotta ner sig olika frågeställningar kring ungas deltagaande i vuxenvärldens arenor !









Key Form of Violence against Adolescents in Arabia

Prevalence of Key Forms of Violence Against Adolescents in the Arab Region: A Systematic Review


Tatiana Elghossian et al. Journal of Adolescent Health 64 ( 2019) 8-19. Från Beirut, Libanon.

Det börjar komma artiklar som förmedlar kunskap om hur unga i andra delar av världen har det. Här är en översikt från arabvärlden, viktig, eftersom vi har många ungdomar i Sverige med rötter därifrån. Den översikt sammanfattar publicerade vetenskapliga artiklar traditionellt granskade (peer-review) från någon eller några av de 22 länder som ingår i Arabförbundet, men också representativa nationella studier i internationellt samarbete. Våld i olika former är fokus.

Våld får alltmer uppmärksamhet globalt sedan 2012 som viktigt hot mot ungdomars hälsa med uttalanden från många aktörer, UNICEF, WHO, FN, och i Lancet Commission on Adolescent Health  and Well-being från 2016. Arabia är en orolig region nu, med många väpnade konflikter och flyktingströmmar men också förändrade attityder till mänskliga rättigheter och kvinnors roll i samhället. Regionen domineras av en ung population, 60% av befolkningen är under 30 år. Hälsan hos de som växer upp där nu hotas på många områden av den snabba sociala och politiska förändringen, men också av konflikter i samhällena och flyktingströmmar.

Denna översiktsartikel täcker luckor i tidigare rapportering om våld, som huvudsakligen handlat om barnmisshandel och direkta krigsskador. Man har här koncentrerat sig på rapporter från åldersperioden 10-19 år, men inkluderat rapporterat tidigare våld under barndomen. Man  har använt linsen Sustainable Developmental Goals i val av rapporter.

Man använde traditionella metoder för att hitta relevanta artiklar i olika databaser under perioden 2000-2016 och fick fram 814 st samt 28 st via manuellt sökande. Av dessa sållades 89 fram som godkändes. När man sen i nästa omgång sållade bort dubbletter och artiklar som sekundärt analyserade studier hade man 38 studier kvar. De flesta rapporterade kvantitativa data.

Alla 22 länder i Arabförbundet hade minst en internationellt studie med representativa data om våld. Men de flesta studier var små, använde olika definitioner av våld, olika åldersspann, olika uppgiftslämnare etc vilket gjorde jämförelser svåra. Ett av många problem man mött är att våld definieras olika i rapporterna. Artikelförfattarna följer Barnrättskonventionen definition som omfattar fysiskt psykiskt och sexuellt våld och inkluderar vanvård. I översikten beskriver man sedan de olika definitioner som använts i olika studier.

Vissa tendenser kunde man dock urskilja. De flesta studier visade att majoriteten av unga hade upplevt fysiskt våld av sina vårdgivare. Men typ av våld och frekvens varierade stort. Hot och känslomässig utpressning låg över 50% i flera studier, fanns hos 35-45% av respondenterna i några men var nere på 10-20 % i ett par studier. Upplevda sexuella övergrepp låg under 15 % i de flesta studier men varierade från 1% till över 50 % . 1%-svaren kom i intervjuer face-to-face , men de över 50% i anonyma skriftiga enkäter, men dessa båda studier kom från Palestina. Generellt rapporterade pojkar mer sexuellt våld än flickor.

Aga som en uppfostringsmetod var mycket vanligt förekommande, 53-91% av unga 10-14 år  uppgav upplevda frekvenser över 80%. Mobbning och våld mellan jämnåriga rapporterades från 17 arabländer med nationella representativa enkäter. För flickor varierade det mellan 17% i Libanon till 70% i Egypten och för pojkar mellan 17 % i Marocko till 70% i Egypten. Våld i någon form någonsin utövat av lärare eller andra skolauktoriteter rapporterades i fyra studier och uppgick till 76% för killar och 81% för flickor 11-18 år. Våld mot tonårsflickor av deras partners rapporterade men med mycket små material, huvudsakligen från vårdenheter.

I slutdiskussionen av översiktsartikeln är man mycket försiktig på grund av bristfälligheterna i bakgrundsmaterialet, men man våga ändå säga att fysiskt, psykiskt och sexuellt våld mot ungdomar är utbrett i Arabförbundet och låg över UNICEF:s uppskattning av global förekomst av våld mot unga. Man fann också att sexuella övergrepp mot pojkar var vanligare än mot flickor, vilket inte gäller globalt. Emellertid hävdas i översikten att dessa data inte är helt tillförlitliga och behöver analyseras ytterligare.

För den intresserade kan nämnas att i översikten dokumenteras de olika studierna tämligen detaljerat.

Författarna tar upp etikfrågor generellt. I flera artiklar diskuteras överhuvudtaget inte etiska aspekter, inget om anonymitetsskydd för uppgiftslämnare, frivillig medverkan eller säkerhetsaspekter, såsom skydd mot hot för uppgiftslämnaren i förhållande till det som avslöjas. Generellt saknas studier som belyste normativa aspekter i länderna vad gäller t ex våld eller aga som uppfostringsmetod och liknande kulturella styrfaktorer.

Denna översikt har visat att våld av alla slag är en vanlig del av ungas vardag i Arabförbundet. Men samtidigt rapporteras en medvetenhet om problemet och olika insatser politiskt och policy-mässigt i flera av länderna.

När man läser den här översikten ser man vilket bekymmer artikelförfattarna har med att redovisa korrekt och till slut ge en något så när korrekt bild av läget. Trots allt omfattar Arabförbundet 22 nationer från Marocko, Egypten mfl i Afrika och Iraq , Syrien , Libanon mm i Asien . Inte lätt, inte!

Jag undrar bara: kan vi redovisa siffror från Sverige som täcker våld mot ungdomar med så många indikatorer? Våld inom familjen inkl örfilar och nedsättande kommentarer, uppfostringsnormer , våld inom skola , inkl verbala kränkningar och exkluderande handlingar, våld mellan kamrater och i relationer, på gatan , på krogen … ? Och hur skulle siffrorna då se ut?



Flashnyheter 1

Flash-nyheter 1

Vi har väl alla sådan kunskap som känns självklar. Men ibland undrar man. Och det kan vara skönt att få belägg för att man fortfarande har rätt. Eller tvärtom, måste omvärdera sin kunskap.

Så jag tänker starta en kort serie av nyheter om kända fakta med referenser och allt. Bara att gå in och kolla upp detaljer när man behöver. För den här typen av kortfattade nyhetsblänkar kommer att bli ytlig.

Jennifer Wang, P Fielding-Singh: How Food Rules at Home Influence Independent Adolescent Food Choices. Journal of Adolescent Health 63(2018) 219-226. Härligt att få belägg för det. Att vi haft regler för våra barn om vad som är hälsosamt att äta och sen få belägg för att de själva gör hälsosamma matval som unga.


Julie K. Johnson: Elucidating the Impact of Adolescent Marijuana Use. Editorial. Journal of Adolescent Health 63(2018) 129-130  SAMT

Geeorg Sam Wang et al : Impact of Marijuana Legalization in Colorado on Adolescent Emergency and Urgent Care Visits. Journal of Adolescent Health 63(2018) 239-241.

Vi är nog många som undrat hur legalisering av marijuana skulle påverka ungdomars hälsa. Till mångas förvåning hände inte så mycket i USA nu när hälften av staterna har legaliserat. En översikt av uppmätta effekter finns i första artikeln. Men i den andra artikeln har man gått in specifikt på akutbesök i Colorado orsakade av marijuanabruk och funnit att akutbesöken har ökat signifikant efter legaliseringen från 1.8 akutbesök per 1000 akutbesök 2009 till 4.9 akutbesök år 2015. Olika negativa effekter av marijuanabruk som ligger bakom akutbesöken.


Om friskfaktorernas s betydelse för ungdomars hälsa hos dem som utsatts för svåra traumata som barn (ACE= Adverse Childhood Experiences)

Scott B Harpin: Adverse Childhood Experiences and Resilience: Implications for Marginalized and Vulnerable Young People. Journal of Adolescent Health, Editorial 64(2019) 3-4 SAMT

Kristen Clements-Nolde och R Waddington: Adverse Childhood Experiences and psychological Distress in Juvenile Offenders: The Protective Influence of Resilience and Youth Assets. Journal of Adolescent Health 64(2019) 49-55

De friskfaktorerna som man räknar in här är i princip de vanliga, föräldrar, skola, kamrater, andra viktiga vuxna samt  viktiga stödinsatser i samhället. Och de ACE-drabbade inkluderar här hemlösa ungdomar, de i ungdomsvård och kriminalvård, i fosterhem och de  som varit utsatta för trafficking och liknande. Man trycker på vikten av att engagera föräldrar om möjligt och att god kontakt med skola var viktiga faktorer för framgång. Och detta handlade ju om samhällets verkliga olycksbarn.




Sexlustoch sexaktivitet bland unga avtar

Sexlustoch  sexaktivitet bland unga avtar

Kate Julian (KJ): The Sex Recession. Atlantic Monthly vol 322, 2018 sid 78-94

Man kan undra över om det är viktigt att referera en artikel om sexlivet hos ungdomar i andra delar av världen. Ett av mina motiv är bredden i den här artikeln, även om data inte alltid är vetenskapligt underbyggda. Jag har inte hittat motsvarande uppgifter för svenska förhållanden fast jag sökt. Ett annat skäl är att våra kulturer idag är så sammanlänkade via social media och underhållningsindustrin, det som händer där, händer snart här, om det inte redan skett.

Atlantic Monthly är inte en vetenskaplig tidskrift och detta är inte en vetenskaplig undersökning eller översikt. Men denna amerikanska månadstidskrift har en grundmurad position som vederhäftig. Författaren bygger sin artikel på löst sammanfogade referat av olika studier blandat med egna intervjuer med forskare, bekanta och via nätet. Jag  tycker att artikeln är tänkvärd.

Tillgången till sex har aldrig varit större enligt artikelförfattaren KJ. Utomäktenskapligt sex är helt OK. På nätet erbjöds alla varianter av sexaktiviteter. Teen Vogue har nyligen haft en guide om analsex. Sexting är ur statistisk synpunkt normalt. Så varför har amerikanska unga mindre sex nu?

Föräldrar och ungdomsläkare, präster och lärare noterade till sin glädje att unga började med samlag allt senare. 1991 hade 54% av highschooleleverna haft samlag, nu är antalet nere i 40%. Likaså har antalet oönskade graviditeter hos tonårsflickor minskat till en tredjedel av vad det var när det stod som högst. Jean M Twenge från San Diego State University har visat att unga vuxna har betydligt färre sex partners än tidigare generationer och att 15 % rapporterar att de är helt abstinenta. Hon har också visat att bland vuxna har antalet samlag minskat från 62 per år på nittiotalet  till 54 år 2014 och att minskningen fortsätter. Twenges databas har kritiserats, men ingen har på allvar ifrågasatt hennes slutsatser. Antropologen Helen Fisher har samlat uppgifter om 5000 singlar från sajten och bekräftar samma trend.

Under de sista 25 åren har antalet par som gifter sig minskat, och folk gifter sig allt senare. Antalet par som bor ihop utan att vara gifta har inte heller ökat.  Bland individer under 35 år lever nu 60 % utan partner. Trettiofem procent i denna ålder bor faktiskt med sina föräldrar, vilket har blivit den vanligaste livsstilen i åldersgruppen.

Globalt är trenden likartad. Britain´s National Survey of Sexual Attitudes and Lifestyles rapporterade 2001 att individer 16 till 44 år hade sex i genomsnitt 6 gånger per månad men 2012 var siffran under 5. Data från Australien, Finland och Nederländerna är likartade. Den holländska studien visade dessutom att kyssande minskat. I Sverige har vi UngKAB15-undersökningen som publicerades 2017. 7755 individer inom åldersgruppen 16-29 år svarade på frågor i en enkät från Folkhälsomyndigheten. Av dem hade 81% haft sex någon gång. Median- och medelåldern för sexdebut var 16 år, något lägre för tjejer än för killar. 56% var mycket nöjda eller ganska nöjda med sitt sexliv, flickor något mer nöjda än pojkar. 2009 genomfördes UngKAB09 med likartat upplägg. Medelåldern för sexdebut var där samma, 16 år, något tidigare för flickor än för pojkar. De flesta hade positiv uppfattning om sitt senaste samlag.  I UngKAB09 hade man några frågor om porr. En tredjedel av männen tittade på porr dagligen. Kvinnorna var inte lika intresserade eller hade en negativ attityd till porr. Båda studierna hade det uttalade syftet att öka kunskapsunderlaget för förbättrad SRH för unga och motverka STI och HIV  och i ingendera studien fanns data som gör att man kan bedöma om sexaktiviteten  har ändrat sig över tid.

Japan är det land där nedgången i sexaktivitet har skapat stor oro. År 2005 hade en tredjedel av unga åldern 18-34 år inte haft sex men år 2015  var det 43 %. Andelen som sa att de inte tänkte gifta sig hade också ökat. ”Celibatsyndromet” omfattade män som inte var intresserade av kvinnor och inte heller av yrkesmässig framgång. De bodde oftast hemma, de kunde vara besatta av manga och anime. Bidragande anses vara att japanskt yrkesliv ses om krävande med dåliga framtidsutsikter. Så vad har hänt med den japanska sexlusten? Det vet vi inget om. Men tänkvärt är förstås att Japan anses bäst och störst i världen när det gäller sexleksaker och alternativa sexaktiviteter. Hur japanska kvinnor reagerar finns inga uppgifter om i denna artikel. Västländer har undrat över dessa japanska fenomen, nu börjar somliga tro att även i västlandet kommer utvecklingen att gå samma riktning.

KJ har diskuterat fenomenet minskad sex-aktivitet med många experter inom olika områden, som föreslagit  många teorier om orsakerna. Knullkulturen, tilltagande oro för ekonomin, mer ångest och mer bruk av antidepressiva , mer TV tittande. Att man prioriterar skolan och studier högre.

KJ själv har fastnat för en handfull förklaringar som dök upp ofta i hennes samtal:

  1. Ensamsex, Masturbering. Olika artikelförfattare citerade av KJ påstår att sexlusten bland japanska män är det inte fel på, bara sättet att uttrycka den. Samlag är för jobbigt. Alltså olika varianter av ensamsex. Och industrin med sexleksaker av alla slag har utvecklats rejält. I USA har masturbering officiellt varit helt tabu att ens diskutera och föräldrar har gjort allt de kunnat för att hindra sina barn, det har ansetts skadligt. I våra dagar vet man att det förekommer generellt, inte minst med porr så lättillgängligt . Därför dyker nu igen ideer upp om att porr och masturbering är farligt, leder till erektil dysfunktion, till och med ger strukturella hjärnskador (i ett TED föredrag) och orsakar akademiska och sociala misslyckanden. Seriös forskning som visar sådana effekter saknas helt.
  2. Knullkultur och ”helikopterföräldrar”. Under 90-talet blev amerikanska folkhälsoexperter och ungdomsmedicinare nöjda. Nu gick antalet oönskade tonårsgraviditeter ner. Man såg det som ett resultat av att unga lärt sig använda preventivmedel bättre. Andra experter var osäkra på orsaken. Nedgången har fortsatt. Unga startar också sitt sexliv senare. Under 90-talet dök hookup kulturen upp, som kraftigt överdrevs i media, speciellt vad gällde ungdomslivet på college. Nyligen har sociologen Lisa Wade publicerat en studie om detta, som bygger på dagboksanteckningar förda av collegestudenter mellan 2010 och 2015. Wade delar in ungas sexuella aktiviteter i tre grupper. Cirka en tredjedel var enligt henne avhållsamma. En tredejdel ”smuttade” på sex, lite knullande ibland men ambivalenta. Mindre än en fjärdedel gillade sex och knullade ofta. En minoritet hade fasta förhållanden. Dessa observationer är i linje med andra studier på collegestudenter. Det visar sig också att romantiska förhållanden under ungdomsåren minskat i frekvens, påvisat bland annat i den stora pågående ADD Health studien.

Ungdomskulturen tycks ha ändrat sig radikalt de sista 20-30 åren. Redan tidigt är ungdomar uppbokade från morgon till kväll med skola, studier, sport och andra fritidsaktiviteter, det finns  helt enkelt inte tid för spontant ungdomsumgänge. Föräldrakontroll anses också vara bidragande. Skola först,  jobba sen, kärlek sist är sammanfattningsvis det uttalade eller underförstådda budskapet som många unga fått sig itutat hemifrån.

  1. Tinder. Dagens amerikanska unga går inte till barer och raggar partners. Allt färre söker eller träffar en partner in real life. Att ta initiativ på offentlig plats rapporteras som extremt stressande och pinsamt av många unga jämfört med online dating. Under senare tid rapporterar unga att #Metoo-rörelsen gjort spontant flirtande ännu svårare. Tinder och liknande dejtingsajter har blivit det normala. Problemet som de rapporterar enl KJ är att man kan få många swipes , men att det inte leder vidare till något fysiskt möte. Detta ger frustration. Att använda Tinder och andra sajter används  också av många som tidsfördriv eller som ett sätt att höja sin självkänsla genom att räkna swipes. Tinder har publicerat statistik 2014. Den genomsnittlige besökaren loggar in 11 gånger om dagen, och använder 7.2 min  per session ( män ) eller 8.5 min  (kvinnor). Få sessioner leder till ömsesidigt textutbyte, extremt få till matchning enligt Tinder.
  2. Dåligt sex. Enligt KJ klagar många kvinnor över dåliga sexerfarenheter, som gör att de avstår från sex. Herbenick med medarbetare som startat National Survey of Sexual Health and Behaviour 2009 har bland annat visat att 30% av kvinnor angav smärta vid sitt senaste samlag. Sexleksaker och analsex är något som ökat liksom annat inspirerat av porr som kvävningsattacker. För många unga har porr blivit den sexkunskapförmedling  de har tillgång till. Vid analsex utan glidslem är det svårt att få till det på ett bra sätt, både för unga män och särskilt för kvinnor. I en studie rapporterade 72% av unga kvinnor smärtor vid analsex. Knullkulturen har inte gjort det lättare. En allmän kunskap är att sexteknik lär man sig bäst i ett fast förhållande med ömsesidighet, något som knullkulturen inte premierar. ”We hook up because we have no social skills. We have no social skills because we hook up”.
  3. Hämningar. Att vara nöjd med sin egen kropp bäddar för ett bättre sexliv. Unga människor idag tycker inte om att visa sig nakna i omklädningsrum och sveper handdukar om sig i alla situationer. I USA skyller man på att obligatorisk dusch efter gympa försvann på 90-talet. Unga är alltså mindre vana att se varandra utan kläder. Dagens unga har också tillgång till mängder av bilder på vackra unga kroppar att jämföra sig med. Tilltagande krav på plastikoperationer från unga speglar samma missnöje med den egna kroppen.

Har själva sexdriften minskat under 2000-talet? Detta är något som KJ också diskuterar i kåserande stil. Tilltagande frekvens av ångest och depression och medicinering mot detta hämmar sexlusten och sexaktiviteten. Sömnsvårigheter och för lite sömn verkar i samma riktning. Att ständigt vara uppkopplade på nätet är destruktivt. Och efter längre abstinens är det svårt att komma igång igen. Unga som aldrig haft sex vid 25 års ålder riskerar att aldrig bli sex-aktiva.

Hur är sexlust och sexaktivitet över tid i Sverige? Och skall vi tro att japanska mönster och amerikanska mönster kommer att slå in här?

Och vad vet ni på Ungdomsmottagningarna om detta? Synpunkter??










Vårdnadshavares åtkomst till ungas läkemedelsinfo

Slutesultat av Ungdomsmedicinska föreningens skrivelser till eHälsomyndigheten ang vårdnadshavares åtkomst till ungdomars läkemedelsinformation   I samarbete md B LF:s arbetsgrupp för etikfrågor och ungdomars rättigheter

Hej Nils

Jag heter Jenny Carlsson och jag samordnar arbetet på eHälsomyndigheten med att ta bort vårdnadshavares direktåtkomst till tonåringars läkemedelsinformation.

Jag har tagit del av de skrivelser du tidigare skickat in till myndigheten, och jag vill därför nu meddela att eHälsomyndigheten förbereder för att ta bort vårdnadshavares direktåtkomst för gruppen 13 till och med 17 år. Detta gäller inte bara vårdnadshavare utan även de fullmaktstagare som vårdnadshavaren kan ha utsett till tonåringen. Förändringen kommer ske i april.

Du får gärna höra av dig till mig om du har frågor eller synpunkter kring detta.



Jenny Carlsson



daterat 7 feb 2019

Från: Lundin Nils <>
Skickat: den 7 februari 2019 14:09
Till: Jenny Carlsson <>
Ämne: SV: angående vårdnadshavares direktåtkomst till tonåringars läkemedelsinformation i e-handel


Hejsan Jenny!

Varmt tack för detta glädjande besked!

Detta känns som helt i riktning med nuvarande lagstiftning

Jag ser till att uppdatera i mina nätverk i detta!

Vänliga Hälsningar,


Nils Lundin

enhetschef Föräldra- barn- och ungdomshälsa

t.f. enhetschef Barn- och ungdomsmedicinsk mottagning, Ängelholm
MRL UM Skåne


Vad bra att du sprider informationen vidare.

Det finns mer information om vår förändring här:

Från Jenny Carlsson 7 feb 2019


Än en gång om e-cigaretter

Än  en gång om e-cigaretter

Jag har snöat in på bruket av e-cigaretter, nu inspirerad av larmartiklar i USA, där man ser ett tilltagande bruk av e-cigaretter som något som bryter den goda utveckling man haft av mindre tobaksbruk bland ungdomar.

E-cig bruket i USA avspeglas i tre artiklar i novembernumret av Journal of Adolescent Health (JAH) nämligen:

  1. Suzan Burton, Dadich A, Soboleva A et al: Promotion of JUUL on Twitter. Editorial . JAH 63 (2018) 525-526
  2. Jessica Liu, Halpern- Felsher B: The Juul Curriculum is not the Jewel of Tobacco Prevention Education. Commentary. JAH 63 (2018) 527-528
  3. Kar-Hai Chui, Colditz JB, Primack BA et al: Juul: Spreading Online and Offline. JAH 63 (2018) 582-586


Juul är det snabbast växande e-cigarettmärket och har på kort tid (2018) tagit över 32% av e-cig-marknaden, enligt ref 3 men 62 % enligt ref 1 .

Juul är en hipp pryl med attraktiva smaker som mango, mint eller gurka, och som innehåller mer nikotin än vanliga cigaretter. Att juula, ”juuling” är ett nytt begrepp. Själva prylen liknar ett USB-minne och kan laddas via datorn, kräver alltså inte batterier. Smart marknadsföring, som t ex att erbjuda skolor ett utbildningsprogram som ytligt sett handlar om att förhindra tobaksrökning har medfört att man tagit sig in i skolor. Spridningen i samhället sker främst via sociala media. En studie visar hur Juuls hemsida sedan sprids vidare i flera led. En spridning via kontakter ger stor påverkan enligt forskare.  I USA är åldersgränsen för tobaksförsäljning 21 år, men Twitterstudien visar att många ungdomar under 21 år delar Twitterbudskap om juuling

Utbildningsprogrammet är avsett för elever som använder Juul på skolans område, skolkande elever men också för regelrätt klassrumsundervisning. Deltagande skoldistrikt får 10000 USD, i dagsläget ca 100000 sek. Problemet med programmet är flera. Tidigare forskning som visar att tobaksindustrins egna utbildningsinsatser snarare stimulerar än förhindrar rökning. Det aktuella programmet diskuterar överhuvudtaget inte hälsoproblemen med tobaksrökning som sådan. Man diskuterar inte heller hur smaktillsatser stimulerar till rökning, och inte heller de medicinska riskerna med smaktillsatserna som nu börjar oroa forskare. Man diskuterar inte källkritik av annonser eller informationsblad. De diskuterar heller inte tobaksindustrins eget intresse av att främja rökning. Huvuddelen av programmet handlar om e-cig-rökning i allmänhet och om grupptryck.

Vad anför ledarskribenten? Det viktiga budskapet de för fram är behovet av reglering av marknadsföringen till ungdomar. Man refererar artiklarna ovan och håller med i deras slutsatser.  Man påpekar producenternas motstridiga budskap, e- cig som ett rökavvänjningsmedel, samtidigt med marknadsföring med bilder utvalda för att locka ungdomar att röka och med attraktiva smaker speciellt riktade till unga.

Ledarskribenten som är från Australiern påpekar att där är e-cig bruk, försäljning och innehav av e-cig och tillbehör  till ungdomar under 18 år förbjudet, medan motsatsen gäller i Nya Zeeland. Men  i båda nationerna gäller förbud för bruk på offentlig plats och annonsering till ungdomar.

Hur är läget i Sverige? Ett steg i rätt riktning är att försäljning av e-cig till unga under 18 år är förbjudet sedan 2017. I Sverige har vi anslutit oss till WHO:s Tobakskonvention. En minskad tobaksanvändning beskrivs som ett viktigt mål för den svenska folkhälsopolitiken (Sveriges riksdag 2016) . Att skydda befolkningen mot tobaksindustrins marknadsföring är ett viktigt delmål.

I CAN:s årliga undersökningar av skolelevers drogvanor från år 2018 har visar siffror om tobaksrökning att den fortsatt att minska som under hela 2000-talet. Av elever  i gymnasiets andra klass röker 23%, i nian 11%. Snusningen ligger kvar på samma nivå. Som tidigare har e-cig bruket ett eget avsnitt. I  gymnasiet har 41% av eleverna testat e-cig 2018 , vilket är en signifikant ökning från 2014. Det är framför allt rökande elever som testar e-cig, men även icke rökare. På frågan varför man prövat e-cig angav de svarande 2014 att smaken lockade.  En grupp angav att det var godare än att röka eller snusa. Ett skäl för e-cig bland de i åk 9 var också att det var lättare att få tag i än vanliga cigaretter.  Alla vet inte heller om de prövat e-cig med nikotin eller inte.

Monitorundersökningen som studerar individer 17-84 år anger att 2% prövat e-cig någon  gång under sista 30 dagarna. Även i den undersökningen var det huvudsakligen rökarna som prövat.

I Sverige dyker varunamnet Juul upp på Google 2016 som en enstaka notis och är hopklumpat med e-cig i allmänhet.

Det finns all anledning att oroa sig för e-cigaretterna tilltagande popularitet, även om det inte verkar som om juulande nått hit. Men med tanke på det som skett i USA finns det all anledning att oroa sig. Inte minst borde vi följa exemplet från länder down under och se upp med reklam riktad till ungdomar och överhuvudtaget fundera på om vår folkhälopolicy betr e-cig kan bli vassare.

OBS: Senaste nytt 190201 från NBC news: Stricter enforcement is needed to stop the teen vaping epidemic, the American Lung Association said in a scathing report that cites the failure of states and the federal government to keep underage kids away from e-cigarettes. The annual ”State of Tobacco Control” report singled out the Food Drug Administration for not taking ”decisive action” to stop e-cigarette and tobacco use by teens and adolescents and to remove menthol cigarettes and flavored cigars from the U.S. market.















Trajectories of Sexual Orientation from Adolescence to Young Adulthood:

Trajectories of Sexual Orientation from Adolescence to Young  Adulthood: Results from a Community – Based Urban Sample of Girls

Av J Berona, SD Stepp, AE Hipwell KE Keenan

JAH 63 (2018) 57-61

Antalet unga som söker behandling för könsdysfori har ökat i landet, liksom på flera håll i världen. En därmed sammanhängade fråga är hur och när man skall utreda, behandla och verkställa könsbyte såväl juridiskt som kirurgiskt om det blir aktuellt.

I  Sverige har regeringen tagit fram ett lagförslag som finns att läsa som  DS 2018:17  om individers  rätt att ändra sin könstillhörighet. Lagförslaget har varit ute på remiss. I förslaget framförs att unga efter 12 års ålder skall kunna ansöka om ändrad könstillhörighet tillsammans med sina vårdnadshavare, och att individer efter 15 års ålder skall kunna söka själva. Även om förslaget innehåller flera spärrar, bland annat om vilka undersökningar och utredningar som kan stödja en individs önskan att byta kön, kommer ändå unga individer under en experimenterande fas av sin personlighetsutveckling att kunna fatta livsavgörande beslut med eller utan föräldrars stöd. Detta är vad Barnläkarföreningen tar fasta på sitt remisssvar, som således är negativt till åldersgränserna

Den fråga som många ställer sig är om ungas önskan att byta kön är långsiktigt stabil, vilket har stor betydelse

I den ovan nämnda departementsskrivelsen uppges att antalet individer som sökt om ändrad könstillhörighet under perioden 1960-2010 utgjorde 681 individer varav 15 senare hade begärt ändring tillbaka till sitt ursprungliga kön. Dessa siffror skall ställas i relation både till att få individer sökte hjälp  och kunde få behandling tidigare och att de som nu söker om könsbyte sannolikt är bättre förberedda på vad valet innebär.

Ovannämnda studie ger intressanta inblickar. Man startade studien för att kunna identifiera sexuella minoriteter på ett tidigt stadium för att nå dem med förebyggande arbete. Detta med tanke på den ökade risk de löper beträffande båda fysisk och psykisk ohälsa.

Den aktuella studien följde utvecklingen av könsidentiteten med fyra indikatorer, nämligen sexuell attraktion, romantiska partnersval (?), sexuella partnersval,  och hur flickorna själva identifierade sig.  Materialet består av 2450 flickor från Pittsburgh som bedömdes först vid 5-8 års ålder och sedan årligen mellan 14 och 22 års ålder, alltså vid 9 olika tillfällen. Studien är longitudinell, följer samma grupp flickor och är omfattande med ringa bortfall.

Därigenom fick man underlag att bedöma fluktuationer i könsidentiteten fortlöpande och inte retrospektivt, vilket är en styrka. Enligt författarna finns det inga studier som på samma sätt följer flera indikatorer över tid.

Man identifierade tre huvudgrupper. De som huvudsakligen var heterosexuella, de som var huvudsakligen bisexuella och de som var huvudsakligen homosexuella eller lesbiska. Med denna grovindelning tittade man på hur de olika indikatorerna utvecklades över tid, om de fluktuerade och hur stabila individernas könsidentitet var. (För en bredare diskussion om undergrupper av könsidentitet, kolla ett av de tidiga referaten i denna blogg, ”Beyond He or She”).Det framkom tydligt att de kognitiva indikatorerna (sexuell attraktion och identitetsbeteckning) kom tidigare än de beteendemässiga (partnerskap av olika slag.)

Resultaten var minst sagt förbluffande. I denna studie bejakade 59% = 1409 flickor sig själva helt som heterosexuella inkluderande alla fyra indikatorerna.

41 % (n=1041) av flickorna bejakade vid något tillfälle under de 9 åren någon könsindikator utanför den heterosexuella normen, och klassades i denna studie som en sexuell minoritet. Av dessa 1041 flickor klassades 4% (n=90) som huvudsakligen lesbiska, 11% (n=235) som bisexuella , men 29% (n=716) som huvudsakligen heterosexuella men med minst någon indikator utanför den heterosexuella normen.    63% av dessa flickor i minoritetsgruppen rapporterade också minst en ändring i någon indikator i sin könsidentitet under studiens gång. Den lesbiska gruppen rapporterade flest ändringar (X=3.1) , den bisexuella gruppen 2,7 ändringar och den huvudsakligen heterosexuella gruppen 1,0 ändringar.  Resultaten redovisas detaljerat i noggranna staplar med åldersangivelser som den intresserade läsaren kan fördjupa sig i .

Författarna anger själva att 15 procent i en befolkning anger att de tillhör en sexuell minoritet under sin livstid.

Studiens slutsatser är att man fann både varierande mönster och tidpunkter för könsidentitetsutvecklingen. Fluktuationer kan alltså ses som en normal utvecklingsgång främst för dem som kommer att tillhöra en sexuell minoritet. Man hade alltså svårt att svara på sin huvudfråga, nämligen om lämplig tidpunkt för att föreslå förebyggande insatser.

Min personliga reflektion är att den stora gruppen av huvudsakligen heterosexuella flickor med en eller flera normbrytande indikatorer är intressant att uppmärksamma.

Om resultaten är applicerbara för svenska förhållanden är en öppen fråga. Urvalet var representativt för delar av Pittsburgh med övervikt av afroamerikaner och vit befolkning och med låginkomsttagare där sexuella minoriteter har visat sig vara vanligare. Men man  hade i studien också ett representativt urval av ”normalbefolkningen” i Pittsburgh och hanterade data statistiskt sofistikerat. Men frågan kvarstår om generaliserbarheten i resultaten till svenska förhållanden. En bred svensk studie med ett representativt urval och flera olika indikatorer skulle vara av värde, inte minst ur utvecklingspsykologisk synpunkt.

Studiens slutsatser är att man fann både varierande mönster och tidpunkter för könsidentitetsutvecklingen. Fluktuationer kan alltså ses som en normal utvecklingsgång främst för dem som kommer att tillhöra en sexuell minoritet. Man hade alltså svårt att svara på sin huvudfråga, nämligen om lämplig tidpunkt för att föreslå förebyggande insatser. Min personliga reflektion är att den stora gruppen av huvudsakligen heterosexuella flickor med en eller flera normbrytande indikatorer är intressant att uppmärksamma.

Om resultaten är applicerbara för svenska förhållanden är en öppen fråga. Urvalet var representativt för delar av Pittsburgh med övervikt av afroamerikaner och vit befolkning och med låginkomsttagare där sexuella minoriteter har visat sig vara vanligare. Men man  hade i studien också ett representativt urval av ”normalbefolkningen” i Pittsburgh och hanterade data statistiskt sofistikerat. Men frågan kvarstår om generaliserbarheten i resultaten till svenska förhållanden. En bred svensk studie med ett representativt urval och flera olika indikatorer skulle vara av värde, inte minst ur utvecklingspsykologisk synpunkt.





The future of Trump’s global health agenda

Vi blir alla upprörda , irriterade och störda av alla uppenbara lögner som ständigt twittras ut.

Men vi tar  det inte på så stort allvar. Eller?

Men under ytan bedriver han en effektiv och långsiktig förstörelse av viktiga samhällsfunktioner i USA. T ex utnämningen av extremt konservativa och bokstavstrogna domare til högsta domstolen

T ex arbetet att motverka global uppvärmning, som han inte accepterar

Läs här Lancets ledare om hans negativa insatser mot globalt folkhälsoarbete



Två viktiga globala nyheter av betydelse för ungdomars hälsa

Två viktiga globala nyheter av betydelse för ungdomars hälsa

  1. FN vill förbjuda alla oskuldsundersökningar av kvinnor. Motivet för förbud är att undersökningen är plågsam för kvinnorna, kränkande och diskriminerande eftersom män inte utsätts för samma krav. Dessutom saknas helt vetenskapligt stöd för ”tvåfingermetoden” som är den globalt dominerande metoden. Mer finns att läsa på länken nedan. obs även  infograpics: -global strategies to eliminate this practice. I Sverige är det förbjudet med oskuldsundersökningar enligt ett uttalande från Socialstyrelsen den 8 oktober 2015 (gå in på Socialstyrelsen och sök på Oskuld så hittar man info).  Uttalandet kom till efter att Uppdrag granskning hade en intervju med en läkare på en privat vårdcentral i Göteborg som lovade släktingar att utföra en sådan undersökning. Likaså är könsstympning förbjudet och klassas numera som Våld i nära relationer.
  2. Racism and Its Harmful Effects on Nondominant Racial-Ethnic Youth and Youth-Serving Providers: A Call to Action for Organizational Change. JAH online okt 2018.Rasism mot färgade i USA är tydligen så vanlig i USA att SAHM, Society for adolescent health and Medicine, har tagit fram ett handlingsprogram (Position Paper) mot diskriminering riktat mot patienter och även till personal på ungdomsmottagningar. Man erkänner myriader av racism i olika former, liksom tilltagande xenofobi, etnocentrism och nationalism, som kan medverka till att drabbade riskerar sämre hälsa och lägre självförtroende. Skrivelsen innehåller sammanfattande förslag på hur man identifierar dem som utsätts för diskriminering och negativa följder därav, förslag på hälsofrämjande insatser för de individerna och – viktigast av allt – rekommendationer om hur man kan på bästa sätt kan åstadkomma effektiva systemförändringar.

Unga mår allt sämre – eller?


Unga mår allt sämre – eller?

Det korta svaret är:

Egentligen inte med hänsyn tagen till olika faktorer.

Sammanfattningsvis vill Mindrapporten lyfta fram tre tänkbara förklaringar till varför unga uppger att de har allt fler psykiska besvär, med syftet att bidra till att rätt slags åtgärder sätts in. Dessa förklaringar är: 1. Större öppenhet för psykisk ohälsa 2. Diagnoserna utvidgas och  3. Förändrade livsförutsättningar .

Det långa svaret är:

Läs Minds kunskapsöversikt på 50 sidor om ungas psykiska hälsa som publicerades i somras. Och som beskrivs nedan.

Mind är en ideell icke vinstdrivande förening, religiöst och politiskt obunden. Minds verksamhetside är att förebygga mental ohälsa genom att erbjuda medmänskligt stöd, sprida kunskap och att bilda opinion.

Mind har publicerat rapporten ” En kunskapsöversikt på 50 sidor om ungas psykiska hälsa i Sverige 2018”.

Jag påstår att rapporten är en komprimerad aktuell lärobok i ämnet ungas psykiska hälsa, där man kan uppdatera sin kunskap och finna fakta för sitt eget agerande.  Den kan fungera som bas för studiecirklar på arbetsplatser. Den kan utgöra underlag för politiska beslut på alla nivåer. MM.

Rapporten är framtagen av Mind tillsammans med Dr. Sofia Wikman vid Akademin för hälsa och arbetsliv vid Högskolan i Gävle och med stöd från Länsförsäkringar. Mind har granskat statistik, vetenskapliga rapporter och artiklar samt lärdomar från aktörer som Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhäl- lesfrågor (MUCF), Sveriges kommuner och landsting (SKL), barnrättsorganisationer, med flera. De har fokuserat på ängslan, oro och ångest, snarare än svårare psykiatriska diagnoser. Översikten utgår främst från svenska och nordiska studier, men redovisar även internationell forskning för att försöka komplettera den bild som erhålls.

I mars 2018 deltog rapportförfattaren Sofia Wikman vid konferensen H-20och World Happiness Summit i Miami. Mind har även träffat Sven Bremberg, barn- och ungdomsläkare och docent i socialmedicin vid Karolinska Institutet, Ing-Marie Wieselgren, överläkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala och nationell samordnare för psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting och Petra Löfstedt, fil.dr. i folkhälsovetenskap och forskningsledare på Folkhälsomyndigheten, som alla kommit med värdefull återkoppling.

I rapporten presenteras underlaget i tre avdelningar. Den största avdelningen handlar om epidemiologiska studier från ett flertal aktorer, och visar förekomst av psykisk ohälsa mätt på olika sätt.  Nästa avdelning presenterar studier som belyser orsaker till psykisk ohälsa. Den tredje och minsta avdelningen handlar om studier och rapporter som påvisar möjliga sätt att främja psykisk hälsa hos svenska ungdomar. Den avdelningen  ska man läsa med största uppmärksamhet!, sid 34-49.Den delas in i underavdelningar:  kända främjandefaktorer i sig, förebyggande arbete och ungdomars egna önskemål för bättre psykisk hälsa

Det är inte möjligt att på ett rättvist sätt referera hela rapporten. Jag har sett som min uppgift att bedöma rapportens värde och att peka på godbitarna.

Nedan anger jag olika avsnitt och underavdelningar för att reta aptiten, samt sammandrag ur själva rapporten:

  1. Om epidemiologiska studier:

Vad är psykisk (o)hälsa?


Hälsofrämjande insatser

Figur 3 Illustration av förhållandet mellan psykisk hälsa, psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd samt hur det är relaterade till olika insatsnivåer (hälsofrämjande, preventiva och behandlande insatser). Källa: FORTE 2015

Varför är begreppen viktiga att hålla isär?

Kopia av sammandrag sid 17 till avsnikttet om epidemiologiska studier-


  • I Sverige har andelen unga, 16 – 24 år, som uppger att de besväras av ängslan, oro eller ångest ökat sedan 1980-talets början enligt SCBs undersökning av befolkningens levnadsförhållanden (ULF). Enligt en annan studie som SCB ansvarar för, Barn-ULF, som endast gäller åldersgruppen 13 – 18 år syns dock en minskning. I Folkhälsomyndighetens undersökning Hälsa på lika villkor syns ingen säkerställd ökning av ångest år 2004–2016 i åldersgrupper 16–29 år.
  • De studier som lagts fram under den senaste tiden visar att sjukdomsbördan för allvarliga psykiatriska problem som depression inte har ökat. Det finns inte heller belägg för att förekomsten av psykiska besvär, ängslan, oro eller ångest bland unga har ökat under de senaste 20 åren. Däremot har efterfrågan efter vård ökat. Rimligen åtminstone delvis som följd av en ökad uppmärksamhet på problemen.
  • Mätningar visar att den psykiska hälsan bland unga är relativt god i Sverige. Den självrapporterade nivån av psykisk ohälsa varierar dock avsevärt utifrån mätmetod. En systematisk sammanställning av alla vetenskapligt publicerade studier tyder på att självrapporterade besvär bland unga ökat i de nordiska länderna fram till år 2000 för att därefter vara oförändrad (Potrebny m.fl. 2018). Däremot förefaller den samlade psykiatriska sjukligheten i befolkningen som helhet i åldersgruppen inte väsentligen ha förändrats under perioden 1990–2016, se figur 7.

Allt fler unga har dock fått ta del av psykiatrisk vård (Socialstyrelsen 2017). Detta betyder inte att alla de som uppgett att de mår dåligt söker hjälp eller får hjälp i tid. Även utan  ökningar av den psykiska ohälsan kvarstår psykiska problem och psykiatrisk sjuklighet som ett betydande folkhälsoproblem.

■Att i perioder ha känsloproblem är en naturlig del av livet men tendensen att tolka känslomässiga signaler som lindrigare psykisk ohälsa har troligen ökat hos unga. Vi ser däremot över tid ingen ökning av sjukdomsbördan för depressioner och inte heller någon fastlagd ökning av psykiska besvär sedan år 2000. Olika självrapporterade undersökningar visar skilda trender. De flesta bakgrundsfaktorer har över tid blivit mer gynnsamma för unga. Sammantaget kan larmen om ungas självrapporterade psykiska ohälsa kompletteras med att det skett ett skifte över tid där tendensen att medikaliseranormala reaktioner har ökat och därigenom bidragit till en ökad vårdkonsumtion.


  1. Studier som belyser orsaker till psykisk ohälsamed underrrubriker

Genomgång av olika riskfaktorer:

Exempel på riskfaktorer på individnivå

Transdiagnostiska faktorer


Utsatthet för våld och omsorgssvikt och ohälsa i vuxen ålder


Elever med lång och oroande frånvaro

Koppling mellan studieresultat och psykisk ohälsa


Digital stress

Värderingar, normer och skam


Sin egen lyckas smed

Förlustaversion och negativitetsdominans

Upplevelser av otrygghet/osäkerhet



  1. Främjandefaktorer med  underrubriker

FN:s globala mål

Exempel på skyddsfaktorer för unga på individnivå:

Att hitta mening

Värdet av relationer

Kunskap om känslor

Att visa sårbarhet

Att höra till

Investera i hälsa

Vikten av förebyggande arbete

Stresshantering och prestation

Fysisk aktivitet, kost och andra levnadsvanors betydelse



Konst och musik


Korta väntetiderna

Läkemedel eller inte?

Vad unga själva vill ha

■Kunskap om psykisk och psykosocial hälsa ska vara en del av läroplanen.

■Kontinuerliga och obligatoriska samtal med elevhälsan.

■Närvarande vuxna i samhället.

■Hjälp och stöd ska vara individanpassat och utgå från ungas behov.

■Fler unga företrädare i samhällets beslutsprocesser. (Nationell samordnaren inom området psykisk hälsa 2018).

Vågar jag upprepa mina pekpinnar som slutkläm?:

Jag påstår att rapporten är en komprimerad aktuell lärobok i ämnet ungas psykiska hälsa, där man kan uppdatera sin kunskap och finna fakta inför egna  atviteter. Den kan vara bas för studiecirklar på arbetsplatser. Den kan utgöra underlag för politiska beslut på alla nivåer.Sista avdelningen (3)   skall man läsa med särskild uppmärksamhet! Sid 34-49




Hur kunde de thailändska pojkarna överleva i 11 dagar?

Hur kunde de thailändska pojkarna överleva 11 dagar?

Och som sedan tog sig ut med dykarutrustning flera kilometer i mörka vattenfyllda gångar med hjälp av erfarna dykarna men själva utan dykerfarenhet och utan att ens kunna simma. Hur var det möjligt? Jag kallar det för en saga.

Efter Ungdomsmedicinska Föreningens besök i Almedalen och vår kontakt där med ett flertal personer och sen i  sommarvärmen och det slappa livet på landet har jag inte haft energi att förmedla nyheter. Men sen fick jag denna rapport som jag vill förmedla . Den kom via mitt nätverk i SAHM:  Society for Adoleschent  health och mer specifikt, via dess internationella gren Int-RC. Det var allas vår Evelyn Eisenstein i Brasilien som tog initiativet och fick svar ganska omgående.

Först tänkte jag att göra ett vanligt referat. Men jag har ändrat mig. Ni får hela rapporten med alla dess språkliga oklarheter. Men den är oemotståndlig. Den förmedlar ett starkt och viktigt budskap om ungdomars motståndskraft och om vad en god ledare kan göra.


Hello Dr Suriyadeo Tripathi,

how are you?

i wonder if you could give us any medical report of the boys team and their clinical and nutritional recovery

and how are they being followed up in Regards of the traumatic experience in being so long in the caves?

is there any disaster plan or other preventive measures being taken for adventurous teens, in your country (?) that you could share?

Brazilian Greetings

Evelyn Eisenstein.


วันที่: 30/7/18 04:53 (GMT+07:00)

ถึง: International-RC <>

Cc: International-RC <>

เรื่อง: [sahm-international-rc] about the Thailand boys



Many thanks,

They are all very well and get better very rapidly.

Many thanks every expert volunteer came from many countries.

Thailand planning to after action review both rescuer team especially leadership well settle done by Governor of Chiangrai.All voluntterism inside country and from many countries. AAR of the Health team both locally and nation.

And most special for those 13 teens in the cave such a threatened for thier life.

What we learn from them that they practice playing football regularly build them strong but not main point they also practice their mind with Buddhist meditation regularly leaded by their coach as a regular.

The days traumatic happened accidentally to them while they just came to relax after football game by bicycle and with their eager to survey this cave ( which they also familiar to the cave as they ever got into but not so far deep inside) huge of water suddenly absolutely  block to get outside of the cave without any sign before. They had to survive their life inside for 10 days without any thing to eat and drink even clean water!!! And very limited air space to breathing @@!!##

But they planned to drink water from stalactite inside the cave ( natural refine water that might be safer) and they had some flash light with them but their coach (one of the 13 teens 25 yrs old) advice them to use only one alternatively to safe energy as long as it could.

The coach also build them to meditation for a long period and categorize team approach some to be a role of security guard some to be a digging inside wall of cave search exit way out of the cave with concern to save energy and limit of time.

The amazing we know from them that they use their meditation to keep calm their fear their anxious while they are very young adolescents ( hypersensitve of the Limbic system) which is not easy to do that inside deep dark scary without food water and even not know when they can reach to get outside the cave and what inside faraway and really really scary day by day night by night.

The first day  Rescuer SEAL  soldier team approach and reach to them amazing that on th 10th day they could conversation wtih cognitively even in english language with the question from rescuer ” how many of you??”

and one of 13 said ” we are thirteen” #we are so hungry ##

Amazing teens amzing coach to trained them mentor and coaching them.

Right now they get back to home and get back to school.

No sign for depressive nosign for PTSD their mind very strong and they can spend their life as normal daily life.The Mental holistic Health and multidisciplinary team from MOPH  closely follow up to them.

Thailand also learn and concern to let all young people pay attention to practice which we call #skills for your life# which contain Life skill ,Living skill ,Literacy skill, mindfulness skill and we try to announce and setup inside curriculum for meditation emotional control since secondary school.

In Mahidol university I lead to set up MU Friend which focus on these skill training and  not only in the university in many village pilot study to setup community baby sitting system with positive psychology approch

And here we have our own positive child and youth development reinforcement process which we call LIFE ASSETS  leaded by me (Suriyadeo Tripathi)

Thailand also learn systematically Rescue in crisis event and how to control Mass and Social media in discipline ( which formerly is so difficult to do that).

I still has many thing to say in this mail but will release in mail  to you later soon.


Many thanks again

Assoc Prof.Dr.Suriyadeo Tripathi

#Founder of

Community baby sitting system with Positive power (Life Assets inChild and Adolescent of Thailand)

# Immidiate past Dean /Director of the National Institute for Child and Family Development Mahidol University

#Executive consultant of Department Medical services Ministry of Public Health

# Executive committe of the Thai Media Fund leaded by Deputy PM of Thailand.

#Executive committee of the Office of Narcotic Board of Thailand

#Executice committee of the Office of National Qualty Assurance Educational System Ministry of Education

ส่งจากสมาร์ทโฟนSamsung Galaxy ของฉัน

——– ข้อความดั้งเดิม——–









Adolescent and Young Adult Male Health

Adolescent and Young Adult Male Health

Supplement 3S, vol 62, från Journal of Adolescent Health, mars 2018.

Detta supplement är det första i tidskriftens historia som är exklusivt riktat mot unga mäns hälsa. Avsikten är att rikta fokus på deras behov i hela världen och deras dokumenterade svårigheter att få hjälp avpassad för dem.

Så man slår på stora trumma i ledarartikeln och i två ”kommentarer” , alla med den internationella ungdomsmedicinens stora, Charles E Irwin Jr, San Fransisco (”Serving the underserved: the health and well-being of adolescent and young adult males”), paret Georg Patton och Susan Sawyer från Melbourne (”A gender lens on the health and well-being of young males”) , och V Chandra Mouli från WHO , Geneve (”Addressing gender socialisation and masculinity norms among adolescent boys: policy and programmatic implications”). Ett gäng medarbetare ingår också.

Så man kastar sig över dessa lockande artiklar men blir ganska snart besviken. Alla upprepar ungefär samma information och problembeskrivning som florerat en längre tid i den ungdomsmedicinska diskursen. Kanske är det lite av panik att man plötsligt vill profilera sig på detta område, kanske dålig styrning från initiativtagarna, som inte sållat bort dubbleringar.

Man har i dekader ägnat sjukvård, hälsovård och folkhälsoaktiviteter på att förbättra unga kvinnors hälsa. Detta med all rätt, pga deras överdödlighet i tillstånd främst relaterade till sexuell reproduktiv hälsa. Och man har nått långt. Förutom traditionella åtgärder har man jobbat med att få flickor att gå kvar i skolan, därför att det skyddar dem mot barnäktenskap och de därmed förknippade ohälsoriskerna och också mot deras ekonomiska beroende av sina män. Men man har också tvingats inse att deras psykosociala situation med risk för könsstympning, tidiga graviditeter, utsatthet för våld, övergrepp och HIV-smitta dessutom hänger ihop med könsnormer i de kulturer där majoriteten av unga kvinnor lever. Och dessa normer finns mer eller mindre i alla samhälllen.

Men könsnormerna drabbar också unga pojkar och män. Och man kan inte ensidigt ändra på normer utan alla i samhället engageras.

Man har på senare år intresserat sig alltmer för unga mäns hälsa och då tvingats inse vilka riskfyllda och risktagande liv de lever, ofta direkt relaterade till manlighetsnormer. Unga män är oproportionerligt drabbade av olycksfall och dödligt våld till följd av olika konflikter, de har höga självmordssiffror, de tar till droger och alkohol, de söker mindre hjälp inom sjukvårdssystemet, kanske för att hjälpen som erbjuds inte är inriktad på deras behov men  också för att det går emot manlighetsnormen.

Man har nu trevande börjat arbeta med ungdomars identitetsutveckling, något som jag tidigare refererat i artikeln ”The Global Early Adolescent Study”. Chandra Mouli et al betonar att dialogen med unga i grupp för att diskutera könsidentitetsnormer fungerar bra, mest kanske för att just jämnåriga har visat sig ha stort inflytande på normbildningen. Samma med föräldragrupper och i samhället i stort. Det är i diskussion som förändringar kan ske.

Man betonar i dessa WHO-studier också hur kvinnor kan bidra ekonomiskt  till förbättring i sina lokalsamhällen om de går i skolan..

Så de tre artiklarna gav inte mycket nytt, de upprepade och poängterade det vi redan vet.

En fråga är hur vi arbetar med unga mäns hälsa i Sverige och hur aktivt vi forskar, ifrågasätter och utreder. Vi har uppmärksammat unga mäns behov tidigt och anpasssat ungdomsmottagningarnas arbetssätt för dem. Mig veterligt var Lars Holmberg i Falun den förste som forskningsmässigt gjorde en studie på unga mäns ohälsoprofil, vilket ledde till en avhandling (Uppsala Universitet, 2007, ”Health, Risk-Taking Behavior and Sexuality in Swedish Adolescents”).

Men supplementet innehåller annat läsvärt och som skulle kunna inspirera oss till studier.

En studie handlar om alkoholdrickande och narkotikabruk på universiteten (Sean Esteban McCabe et al: How collegiate fraternities and sororities involvement relates to substance use during young adulthood and substance use disorders in early midlife: a longitudinal study).Unga män som är medlemmar i ”fraternities ” dricker oerhört mycket. De visar sig att detta överdrivna alkoholbruk fortsätter även efter studietiden. Deltagarna följdes till 35 års ålder och dokumenterade då alkoholmissbruk i högre grad än hos  jämnåriga från universiteten. Hur det gick med deras studieresultat redovisas inte. Kvinnor i ”sororities” drack också mycket mer än jämnåriga, men inte lika mycket som männen. Att bo i de studentrum som ”fraternities” kunde tillhandhålla var extra riskfyllt.

I en artikel från Melburne redovisas hur psykvården kan göras mer anpassad för unga män (Simon M Rice et al: ”Adolescent and young adult male mental health: transforming system failures into proaactive models of engagement”).Det handlade mycket om att utbilda personal att se killar som i behov av hjälp trots ytlig tuffhet, att tala om och motverka stigma och skam i att söka, att ge dem ”mental health literacy”, dvs hjälpa dem förstå och använda de termer man rör sig med inom sjukvården.

En intressant artikel av speciellt värde i aktuella debatter i Sverige om samtycke handlade om processer som leder till samlag. (Autumn Shafer et al: The role of hypermasculinity, token resistance, rape myth and assertive sexual consent communication among college men”) Man visade hur unga män på college i sin bild av hur en man skall bete sig i sexuella situationer utgick från att unga kvinnor inte menade nej när de sa nej utan egentligen ville ha samlag , eller tom bli våldtagna. Samtycke ingick inte i deras bild av sex. Man påpekar i artikeln att även unga kvinnor måste förstå begreppet samtycke och inte acceptera männens definition. Diskussionen i ämnet gick ut på att paren gemensamt vågar redovisa sina sexuella behov för varandra. En intressant iakttagelse i artikeln är att det inte finns någon vetenskaplig gemensam definition av vad samtycke är(Muehlenhard CL et al: The complexities of sexual consent among  college students: a conceptual and empirical review. J Sex Res 2016;53:457-87 ).

Detta var ett axplock av vad jag fastnat för, men det finns mer att hämta i supplementet.  Be er sjukhusbibliotekare ta hem supplementet från närmaste universitetsbibliotek!

UNFPA-UNICEF Joint Programme to Eliminate Female Genital Mutilation (FGM)

Unicef.s manual för arbete med FGM

UNFPA-UNICEF Joint Programme to Eliminate Female Genital Mutilation (FGM)

Programmet presenterades som en sammanfattning den 6 mars 2018 på UNFPAS:s hemsida och kommenterades i en ledare i The Lancet.

Gå till UNFPA: about: funds and funding

Lancetledaren ”Changing culture to end FGM” om UNFPA-UNICEF:S programmet kom i vol 391, sid 401, 2 feb 2018

UNFPA-UNICEF slår i sin sammanfattning fast att FGM kränker mänskliga sexuella rättigheter. I delar av deklarationen talar man om FGM/C där C står för Cutting, som är den den mindre skadande varianten av FGM .

Man har arbetat med frågan sedan 2007, implementerat Fas 1 av programmet mellan 2008 och 2013 i 15 afrikanska länder och har redovisat resultatet av Fas 1. Man har nu slutfört halva Fas II och skall börja implementera Fas III under 2018.

Programmet slutmål är att motverka FGM men man vill också utveckla vården av dem som genomgått FGM. Arbetet är holistiskt och brett och arbetsmetoderna evidensbaserade. Man utvärderar effekten av sina insatser. Att öka kvinnors värde är en grundbult. Man betonar hur deras kapacitet och kompetens ökar genom att stötta deras egna ambitioner inte minst genom skolgång. Programmet tar hänsyn till kulturella normer i de områden man arbetar i, man stöttar lokala initiativ och eldsjälar och hjälper familjer att följa programmet. På UNFPA:s hem sida kan man hitta en manual för hur man kan arbeta med sociala normer och åstadkomma förändringringar.

I vissa områden arbetar man med värderingar hos män och pojkar. Man tar också upp diskussioner om våld inom familjen

Resultaten som presenteras nu 2018 är att mer än 2,3 millioner flickor och kvinnor har undgått FGM/C och fått vård för skador av FGM.  25 miljoner människor i 18000 samhällen med hög förekomst av FGM har offentligt tagit avstånd från FGM. 17 regeringar fick stöd för att få igång nationella FGM aktiviteter och 12 nationer har nu egen budget för att arbeta mot FGM.

Fem länder har stiftat lagar mot FGM och startat arbete så att dessa lagar följs.

Fas III som nu påbörjas har ett bredare fokus, delvis baserat på vunna erfarenheter. I stället för att bara fokusera på Millenium Developmental Goals går man längre med Sustainable Developmental Goals 5.3, enligt vilket FGM skall ha försvunnit till 2030.

Mål för Fas III är att nå 8 miljoner flickor och kvinnor med stöd mot FGM/C

19 miljoner individer i 10000 samhällen skall offentligt ta avstånd från FGM

16 nationer skall ha en nationell budget för att arbeta mot FGM och ett aktivt övervakningssystem.

Man vill aktivera regionala och subregionala politiska organisationer att arbete mot FGM.

Man vill starta en internationell internetbaserad kunskapsförmedling.

Hemsidan har nu också en manual med rubriken ”Seventeen  ways to end FGM/C ”.

Så vad säger Lancet om denna rapport? (Changing culture to end FGM, referens ovan). Efter att ha prisat insatserna  hittills pekar man på hur utbredd denna praxis fortfarande är och hur lite lagstiftning i praktiken påverkar det sociala klimatet. Denna sedvänja är djupt rotad i många kulturer. Den är del i riten att bli vuxen och kvinna, men också en stark social norm, för att bli godkänd, gift, ekonomiskt, juridiskt, psykologiskt och trygghetsmässigt i lokalsamhället. Familjer risker således mycket genom att inte låta sina döttrar genomgå FGM.

Lancet menar att man måste ta rygg på dessa kulturella normer för att ändra inställningen till FGM. Det finns exempel där man hävdar de äldre kvinnornas roll som samhällsbevarare bland annat genom diskussion om annan utformning av riterna för att bli kvinna. Man vill öka kvinnors värde genom att främja deras ekonomiska självständighet eller genom att betona deras ekonomiska bidrag till familjens ekonomi.  Lancet hänvisar till olika länder i Afrika där man nu arbetar med sådana aktiviteter.

Enligt flera rapporter ökar hedersvåld i Sverige och fler unga kvinnor riskerar FGM, trots samhällsinformation och lagstiftning. Kan vi lära oss av UNICEF:s manual och av Lancets tankar att arbeta bättre? Gå in i lokalsamhällena och utanförskapsområden med debatt och samtal ? Vågar vi det? Finns goda exempel ???

Vad vet FSUM om detta? Vad gör vi i SFFU?


The Budapest deklaration for children and youth on the move


The Budapest deklaration for children and youth on the move

The Lancet, Child and Adolescent Health, Comment , jan 29 , 2018, p1-2

Budapestdeklarationen om Rättigheter för Barn och Unga på Flykt (BUF) antogs av The International Society of Social Pediatrics and Child Health vid deras möte  2017 i Budapest. Avsikten är att alla som arbetar med BUF skall främja deras fysiska och psykiska hälsa i enlighet med FN:s barnrättskonvention CRC och i samarbete med UNICEF.

I dagsläget uppskattar man att över 25 miljoner barn och unga har fått lämna sina hem och är på flykt, internt eller externt. Orsakerna är krig och andra konflikter, naturkatastrofer, miljöförstöring , etc. Man räknar inte heller med att dessa orsaker kommer att minska under de närmsta åren.

Professionella som arbetar med barn och ungas hälsa i olika länder måste vara medvetna om BUF i närområdet, hur hotet mot deras hälsa och välbefinnande ser ut, hur splittrad deras tillgång till vård och stöd har blivit och svårigheterna de har att få sina rättigheter tillgodosedda i enlighet med CRC.

Professionella och frivilligarbetare som arbetar med BUF är viktiga aktörer och bör ta en ledande och aktiv roll i ett förbättringsarbete.

Speciellt bör man beakta artikel 2, (mot diskriminering), artikel 6 (om rätt till överlevnad och  optimal utveckling) , artikel 12, (BUF.s rättigheter att medverka i beslut som rör deras hälsa) och artikel 24 (tillgång till optimal hälsovård i nivå med landets egna invånare).

Detta kräver bland annat att vårdgivarna skaffar sig  kompetens i traumavård, i lingvistik och  om kulturella och etniska aspekter som berör BUF.

Alla insatser bör vara evidensbaserade och skall utvärderas

Egentligen är allt detta självklarheter och en direkt följd av Barnrättskonventionen. Och inte krävs det särskild stor ansträngning av någon för att inse att vi verkligen behöver Budapestdeklarationens tillspetsning av CRC här i Sverige.

Men vem vågar argumenterar för detta när frågor på detta område har blivit politiskt sprängstoff?




Economic Strengthening and Adolescent Health

Economic Strengthening and Adolescent Health

Journal of Adolescent Health vol 62, Suppl S1, Januari 2018


Economic Strengthening and Adolescent Health

I detta supplement på 36 sidor sammanfattas erfarenheter från 4 afrikanska nationer söder om Sahara, där man studerat hur ekonomisk stimluns kan påverka mycket fattiga ungdomars hälsa. Med tanke på alla rapporter om ökat antal barn och unga som lever i mycket fattiga hushåll i Sverige undrar man om erfarenheter från Afrika kan ha betydelse här även om fattigdom här är något annat än fattigdom i Afrika.

Ett exempel är studien i Burkina Fasso. Den genomfördes på hushåll i tolv byar med 30 deltagande hushåll per by = 360 deltagande hushåll, med en ansvarig   husmor och åtminstone ett barn i åldern 10-15 år. Området präglas av extrem fattigdom och invånarna kvalificerar sig inte till microfinansiering. Studien pågick under två år. Fokus var på utvecklingen av barns hälsa. I en kontrollgrupp gjorde man ingen insats. Studiegrupperna fick ett presentkort på 100 dollar till utsäde samt insatser i privatekonomin som  budgetplanering, gemensamma sparkassor och sparkonton, samt individuell rådgivning. En tredje grupp fick allt detta men dessutom regelbundna genomgångar  med fokus på hur de kunde skydda sina  barn mot ohälsoproblem i arbetet som olycksfall, tunga lyft, fysisk och psykisk misshandel , ogräsgift, alltför långa arbetsdagar mm. I insatsen med aktivt fokus på hälsorisker minskade dessa påtagligt. Hälsan förbättrades dock inte mätbart.  I gruppen som fick enbart ekonomiska insatser minskade inte barnens utsatthet i arbetet.

En studie från Etiopen handlade om flickor 13-19 år i flyktingläger. Hälften av dem fick delta i program varje vecka med innehåll som skulle stärka deras motstånd mot våld, lära dem förstå sociala koder, hantera pengar och generellt öka deras hälsa och välmående. I jämförelse med en kontrollgrupp som inte fick några insatser, hände inget mätbart i studiegruppen.

Målet  för en studie i Uganda var att bedöma kostnadseffektiviteten av olika insatser avseende hälsa med tanke på att eventuellt implementera arbetssättet i hela provinsen. Studien undersökte om ekonomiska incitament förbättrade fysisk och psykisk hälsa och gav bättre skolresultat hos ungdomar i fosterfamiljer, vars föräldrar dött i AIDS. Alla deltagare fick det stöd som alla föräldralösa ungdomar var berättigade till med rådgivning, fri skollunch och skolmaterial. I en kontrollgrupp gjordes inga ytterligare insatser. I de övriga två grupperna fick ungdomar lära sig att förbättra sin ekonomi på olika sätt. I ena gruppen fick deltagarna sina sparade insatser matchade med samma summa som de sparat, i den andra gruppen dubblade man matchningssumman. Jämfört med kontrollgruppen ökade ungdomarna i interventionsgrupperna sitt sparande, de förbättrade sin fysiska hälsa enligt ett självskattningsformulär, deras depression minskade, liksom graden av hopplöshet. Några deltog i seminarier om att starta eget. Men den dubblade ekonomiska satsningen som ena gruppen fick, förbättrade inte ytterligare deras resultat.

I ledaren till supplementet kommenteras tankarna kring ekonomiskt stöd till familjer i utvecklingsländer. Man började på 80-talet med mikrofinansstöd, men fick bättre resultat när man satsade stödet till kvinnorna i hushållen. Detta ledde också till bättre omvårdnad av barnen. Effekt på själva barnarbetet och dess risker var blandade. Att också engagera barnen visade sig vara en bättre strategi med långsiktiga effekter.

Ett av de utvecklingspsykologiska kraven under ungdomsåren är för ungdomar att ta ställning till hur deras ekonomi skall se ut i vuxenlivet. Detta är krävande för alla unga, och kanske särskilt för de som lever i extrem fattigdom, lider av ohälsa eller saknar socialt stöd.

Insatser till barn och unga kan vara rent hälsopedagogiska inklusive att lära dem undvika skadliga och riskfyllda arbeten, eller handla om att få dem att gå i skola, men också om konkret ekonomisk hjälp som budgetplanering, sparkonton för de pengar de tjänade och även mindre summor pengar som belöning för att de går i skola. Allt i enlighet just med tanken att under ungdomsåren skall individen lägga grunden till ett självständigt liv som vuxen inklusive att tjäna pengar och förvalta dem.

De redovisade studierna i supplementet var långsiktiga, med två års uppföljning och rigoröst forskningsteknik och med kontrollgrupper. De visade konkreta resultat av olika arbetssätt.  Bland annat visade de att enbart hälsopedagogik  inte ger effekt. Studier med flera angreppspunkter kan ge goda resultat, som hos de föräldralösa unga i Uganda.


Läs och  begrunda!








Country-Level Data Informing a Sustainable Development Agenda for Adolescents

Country-Level Data Informing a Sustainable Development Agenda for Adolescents

Editorial i Journal of Adolescent Health, (JAH) vol 61, sid 405- 406; oktober 2017

 Denna artikel är en av många som visar vilken nytta man har av rigoröst noggranna epidemiologiska studier för att främja ungdomars hälsa. Studien kommer från Malaysia, som presenteras som en ”upper middle-income economy” med stadig ökning av BNP. Man har data från individer 1-24 år sedan 1990, och mortaliteten i alla åldersgrupper har gått ner kraftigt. Det viktiga med statistiska data  är vilka slutsatser man kan dra av dem och hur det kan påverka insatser för att främja ungas hälsa. Under den aktuella perioden har dödsorsakerna för barn 1-9 år skiftat från smittsamma sjukdomar till tumörsjukdomar. I åldersgruppen 10-24 år såg man samma förändring, men det viktiga var att den dominerande dödsorsaken blev trafikolyckor speciellt för män. Minskningen i mortalitet kan generellt tillskrivas traditionella folkhälsometoder med vaccinationsprogram och tillgång till hälsovård, tillsammans med bättre generell ekonomi för familjer i Malaysia. Icke desto mindre var den relativa minskningen i mortalitet tre gånger bättre för 1-4 -åringar jämfört med 20-24 åringar, som visar vikten av fortsatt analys.

Denna artikel är i sig inte märkvärdig, Men den visar nyttan av epidemiologiska data som stöd för att främja ungas hälsa. Ban Ki-Moon, tidigare FN:s generalsekreterare, har myntat uttrycket: adolescents are ”the world´s greatest untapped resource ”. Det har flera aktörer insett globalt. WHO, The Lancet, British Medical Journal med flera har under senaste årtiondet med epidemiologiska data visat liknande förändringar just  i mortalitet bland ungdomar. Död i trafikolyckor är globalt nu den vanligaste dödsorsaken. Död är en sak, men permanenta skador livslångt efter trafikolyckor är också ett stort problem. FN har nu tagit fram ett speciellt policyprogram mot trafikolyckor. Man talar om fem ”pelare” i arbetet mot trafikdöd: säkrare vägar, bättre kollektiv infrastruktur, säkrare fordon, säkrare bilförare och bättre omhändertagande akut efter olyckor. Detta visar behovet av multifaktoriellt arbete i samhället för att minska trafikdöd och skada. Under begreppet ”säkrare bilförare” inkluderas många aspekter som arbete mot bruk av alkohol och droger vid bilkörning, hjälm för cyklister och mc-förare samt analys av risktagande i trafiken. Införande av hastighetsgränser på vägarna och kontroll av efterlevnaden involverar både lagstiftning och polisarbete.  

Vad betyder detta för oss i Sverige? Jo, ”Gräv där du står” som Sven Lindqvist sa en gång. Samla på dig data och analysera. Finns inte lokala data, så kolla med SCB. Många landsting, regioner och städer kör egna hälsoenkäter. Ta del av dem och använd dem. Läs publicerade studier och kolla hur man analyserat och lär av det.

Vi i svensk förening för Ungdomsmedicin var lite av pionjärer på detta område. Vi hade nog inte fått den genomslagskraft vi fått om vi inte kört ” Västkuststudien”, en  A4-sida med enkla frågor. Genom att sammanställa svaren på ett nytt sätt kunde vi visa att de unga som sa att deras hälsa var dålig hade haft självmordstankar i signifikant högra grad, än de som uppgav att de mådde bra. Våra Q90-studier som genomfördes i olika delar av landet vartannat år på 90-talet visade att samvariation av olika ohälsobeteenden var vanlig.  Att fråga flickor om de slogs var ovanligt och gav oss många tankställare . Lokala analyser kunde visa ett högt utfall av mobbning, som fick skolläkare där att engagera sig aktivt. I ett område var deltagande i skolgymnastiken lågt. Den skolläkaren lyckades efter samtal med elever få till möjligheten för eleverna att i stället gå på gym och träna individuellt. Detta visar att tillgång till lokala data som stöd är guld värt.

Den viktigaste epidemiologen nu med speciellt intresse för ungas (o)hälsa i Sverige är docenten  i socialmedicin Sven Bremberg, också på Folkhälsoenheten. Han har till exempel tittat på data ur den återkommande internationella studien HBSC (Health Behaviour of School Children)  och bland annat visat att mental ohälsa hos svenska ungdomar är mycket vanligare än i ett motsvarande land, Nederländerna. Varför??? Han har också visat att även i Sverige sjunker mortaliteten mindre bland ungdomar än bland barn. SCB ( Statistiska Centralbyrån) har dödsorsakerna för olika åldersgrupper men inga analyser eller förklaringar.

Så sök Sven Brembergs artiklar i Pub Med. Exempel: Mental health problems are rising more in Swedish adolescents than in other Nordic countries and the Netherlands. Acta Paediatr 104: 997-1004, 2015

Sök även artiklar av min guru och tidigare chef Charles E Irwin Jr , som avgår som chief editor for JAH vid årsskiftet, Han leder nu bland annat en enhet vid UCSF vid namn Division of Adolescent & Young Adult Medicine. Charlie började redan för över 10 år sedan argumentera för större fokus på unga vuxnas hälsa med stöd av epidemiologiska data och har fortsatt med uppföljningar av detta tema.

Kolla även vad vår egen forskningsgrupp, Q90-gruppen, har publicerat. Vi jobbade med breda enkäter till ungdomar under 90-talet. Själva data är inte relevanta idag, men analyserna kan vara det.

Utvald Q 90 rapporter publicerade i peer review tidskrifter.

24. Berg-Kelly K, Ehrvér M, Erneholm T, Gundevall C, Wennerberg I, Wettergren L. Self-reported Health Status and Use of Medical Care by 3500 Adolescents in Western Sweden. I. Acta Paediatrica Scandinavica 1991;80:837- 843. Kallas Västkuststudien En föregångare: E, Q90 enkäten.

25. Berg-Kelly K. Self-Reported Health Status and Use of Medical Care by 3500 Adolescents in Western Sweden. II. Could clustering of Symptoms and Certain Background Factors Help Identify Troubled Young People? Acta Paediatrica Scandinavica 1991;80:844-851. Kallas Västkuststudien En föregångare: E, Q90 enkäten.

26. Berg-Kelly K, Alvén B, Erdes L, Erneholm T, Johannisson I, Mattson- Elofson E. Ungdomars hälsovanor och riskbeteenden. Stark kommunal satsning ger bättre hälsa. Läkartidningen 1993;90(8):710-717. Här gjordes också en två års uppföljning , men jag vet inte o m den är med I denna rapport , Se publikagtion 35 nedan som i varje fall är komplett

27. Kullander K, Berg-Kelly, K. Negativ attityd till skolidrott – vad står det för? Elevvård & Hälsa 1994;(nr 3 94/95):19-22. 31. Berg-Kelly K. Normative developmental behavior with implications for health and health promotion among – a Swedish cross-sectional survey. Acta Paediatrica 1995:84: 278-288.

32. Berg- Kelly K, Erdes, L. Adolescent self-reports of physical maturity based on a global question of overall body development in relation to that of agemates. Acta Paediatrica 97:86:10-17. 33. Grufman M, Berg Kelly K. Physical fighting and associated health behaviors among Swedish adolescents. Acta Paediatrica 97:86:77-81.

34. Berg-Kelly K, and Eriksson J. Adaptation of adopted foreign children at mid-adolescence as indicated by aspects of health and risk-taking – a population study. European Child and Adolescent Psychiatry, in press 1997 .

35. Berg-Kelly K, Alvén B, Erdes L, Erneholm T, Johannisson I, Mattson- Elofson E. Health habits and risk behavior among youth in three communities with different approach to in public health activities. Scand J Soc Med 1997. Uppföjning 2 år senare

37. Grufman M. Carlsten C. Krabbe M. Berg Kelly K: Health and health behaviours among Swedish adolescents during a period of social change. Acta Paediatrica 88:1380-4 1999. Q90 under perioden 1990-96 i Göteborg

38. Holmberg L. Berg Kelly K:Health, health-compromising behaviour, sexuality and involvement in pregnancy among 18-year-old Swedish males: a cross-sectional survey. Acta Paediatrica 91:838-843, 2002

39. K Berg Kelly, Kullander K. Gender differences in early adolescence in factors related to outcome of healthy behaviours two years later- 1999; Acta Paediatr 88:1125-30 2 års uppföljning

42. Berg Kelly K: Adolescent health, school health activities, community contexts and health surveys in Sweden. Journal of Adolescent Health 33:226- 230, 2003









Beyond stereotypes of adolescent risk taking

Beyond stereotypes of adolescent risk taking: Placing the adolescent brain in developmental context

Daniel Romer, Valerie F Reyna och Theorodre D Satterthwaite

Developmental Cognitive Neuroscience Volume 27, October 2017, Pages 19-34 Open access

I Läroboken ”Ungdomars hälsa” från 2014, Studentlitteratur, med undertecknad som författare, är den biologiska utvecklingen av hjärnan beskriven i kap 4 sid 49 – 55. Den därmed sammanhängande bio-psykosociala utveckling beskrivs i det följande kapitlet,  sid 57-70. Kapitlen speglar ”State of the Art” som den såg ut då och bygger på de föregående tio årens kunskap. Båda kapitlen sammanfattar komplicerade processer, men är fortfarande relevanta på sin basala nivå även om fler detaljer har tillkommit beträffande hjärnans biologiska utveckling.

Översiktsartikeln som presenteras här uppdaterar synen på experimenterande och risktagande under ungdomsåren, bygger på tidigare forskning men kompletterar med nya data och tillämpningar. Dessa tankar har i och för sig funnits som en underström i många år. De har fördelen att man kan känna att de stämmer med en egen upplevda verklighet.

Tidigare har vi starkt  poängterat obalansen i hjärnans utveckling. En ”känslohjärna” paraventrikulärt styrd av pubertetshormoner och medierad av dopamin i tidig- och mellanadolescens har medfört att ungdomars beteenden har uppfattats som starkt impulsstyrda. Detta har hänger ihop med tolkningen av att kontrollfunktionen i frontalhjärnan och i områden prefrontalt utvecklas betydligt senare.

En parallell tolkning har dock funnit som hävdar att de unga mycket väl förstår risker med sina olika beteenden, men ändå valt att experimentera för tjusningen med nya och oväntade upplevelser, det man kallat ”sensation-seeking behaviour”.

Den aktuella tolkningen som lanseras i översiktsartikeln kan sägas vara en vidareutveckling av detta senare tankesätt. Men vad man nu betonar är inte ungdomars impulsivitet utan deras ungdomars brist på erfarenhet, som definieras som kunskap om långtidseffekterna av olika handlingar. Man vill helt enkelt påstå att unga gör rationella val men deras syn på risker förknippade med olika handlingar är hämmad av deras brist på erfarenhet.  Genom att göra olika experiment förstår de riskerna och kan reflektera över sina fortsatta handlingar. Detta ger dem erfarenhet och på sikt visdom. Och att ta risker , att experimentera , är det som leder till individuell utveckling och kunskap

Ungdomar inser inte självklart vidden av problem med riskfyllda handlingar på sikt Men att reflektera över vad en handling har lett till  ger erfarenhet och visdom på sikt.  Iviss mån kan det kan ske läras ut men det är  inte självklart.

I tolkningen av detta och i olika beteendevetenskapliga studier menar författarna att uppfattningen av hjärnans obalans under tidig- och mellanadolescens inte är adekvat. Rent biologiskt betonar översiktsartikeln det faktum att prefrontalhjärnans funktion inte bara styrs av den ventrala bana man tidigare hänvisat till utan att det även finns en dorsal bana från de paraventrikulära områdena, även denna styrd av dopamin. Denna bana är förbunden med hjärnans kognitiva utveckling i stort och finns som en styrfaktor tidigt.

Viktigt är vdare att man hävdar att det finns två olika typer experimentella eller risktagandebeteenden som egentligen är personlighets relaterade. Risktagande, och experimenterande under ungdomsåren bör helt enkelt klassas i två huvudgrupper, vilket är mer adekvat.

Den ena typen faller under begreppet ” sensation – seeking”, se ovan. Och har samma scenario. Man menar att ungdomar förstår risker men har begränsad erfarenhet. De väljer de handlingar rationellt som gynnar deras utveckling och oberoende och väljer att ta en risk som de bedömer som acceptabel för den vinst de tror sig få. Det andra riskbeteendet uppfattas som helt impulsstyrt, dvs ungdomarna gör handlingar intuitivt utan att tänka efter. Dessa individer har redan före puberteten uppvisat ett impulsivt beteende.

Unga inom SS gruppen prövar alkohol, droger, har sex, etc, men gör det för att pröva, de förstår riskerna med sina handlingar och går vidare en erfarenhet rikare. De impulsstyrda grips av spänningen i det de gör, reflekterar inte över följderna och fastnar i sina problembeteenden eftersom de var så spännande. De saknar kognitiv kontroll som de i SS- gruppen gradvis utvecklar

Vad denna tolkning innebär är att man inte egentligen inte behöver oroa sig för gruppen ”sensation.-seekers”; det kommer att gå bra för dem i det långa loppet Man ”infantiliserar ” dem inte heller som rena känslorobotar. Man tillmäter dem åldersadekvat tankeförmåga och klandrar dem inte för brist på erfarenhet. Dem man skall oroa sig för är de impulsstyrda, som är de som utvecklar olika samvarierande problembeteenden.

Ovanstående är ett kortfattade referat av en mycket spännande översiktsartikel som varmt rekommenderas till läsning!



The Global Early Adolescent Study: An Exploration of the Factors That Shape Adolescence

The Global Early Adolescent Study: An Exploration of the Factors That Shape Adolescence

Journal of Adolescent Health,  vol 61, Supplement 4, sid s1- s54, oktober 2017

The Global Early Adolescent Study, GEAS, är ett mycket spännande internationellt forskningssamarbete mellan två viktiga aktörer, WHO med Venkatraman Chandra-Mouli och John Hopkins Bloomberg School of Public Health med Robert W Blum i Baltimore, Maryland. Fas två annonserades med pompa och ståt i Geneve den 10-11 oktober på själva Flickebarns Internationella Dag (11 oktober) dit undertecknad själv var inbjuden. Så vad handlar detta om ?

GEAS har avslutat Fas ett vars resultat beskrivs översiktligt i supplementet. Målet för Fas två handlar om att mäta effekterna av de interventioner som planeras och som bygger på resultaten från Fas ett

Varför är denna studie så viktig? Utgångspunkten var att perioden Early Adolescence , 10-14 år, hittills har varit dåligt studerad med tanke på den genomgripande förändring som individen genomgår med pubertetsutvecklingen, dess effekt på hjärnans funktionssätt och hur förutbestämda könsroller kan förstärkas eller förändras under dessa år. Dessa förändringar har långtgående effekter på individens hälsa, både direkt och livslångt. Hur detta att vara flicka/ kvinna präglar kvinnors välbefinnande är kristallklart nu under #metoo uppropens dagar. I låginkomstländer handlar det om oönskade tidiga graviditeter  och barnäktenskap med åtföljande problem att fullfölja skolgången och därmed livslång fattigdom, att drabbas av HIV, mm. Men även pojkar präglas och socialiseras in i mönster av att vara starka och tuffa. De deltar i och utsätts för fysiskt våld, tar stora risker, dör i olycksfall och löser ofta psykisk stress med droger och alkohol eller begår självmord

Fas ett genomfördes 2011-2015 i 15 olika länder i alla världsdelar. Man frågade helt enkelt ut ungdomar i åldern 11-13 år och deras föräldrar om deras erfarenheter och upplevelser under tidig adolescens. I Europa deltog Belgien och Skottland. Trots den stora spridningen fann man att ungdomars upplevelse av socialiseringen in i könsrollen var likartad.

Mycket kort och fritt sammanfattat är resultaten dessa:

  1. Det finns starka globala myter som säger att flickor är känsliga och sårbara och att pojkar är starka och självständiga. Dessa myter finns hos föräldrar, i skolan, i media och i kompisgäng. Även föräldrar som upplever sina söner som känsliga, fokuserar ändå på att skydda bara döttrarna.
  2. Flickor i pubertet förkroppsligar sex och sexualitet, ses som måltavlor för sexuellt intresse och som offer. Pojkar får rollen av aktörer. Flickor får budskap som ” sitt inte så” – ” ha inte sådana kläder” – ” akta dig för killar” – och internaliserar dessa budskap mer eller mindre.
  3. I nästan alla samhällen är flickors aktiviteter utanför hemmet mer beskurna än pojkars. Deras frihet beskärs.
  4. Pojkar anses medföra problem. Vuxnas oro för flickors sexualitet innebär att flickor tillsägs att hålla sig borta från pojkar, att de bestraffas på olika sätt om de inte rättar sig efter det genom isolering, att få dåligt rykte etc. Både pojkar och flickor uttrycker sorg över detta. Som barn lekte de med varandra och hade kul, nu är det inte tillåtet.
  5. Både killar och tjejer kände till kompisar som inte klädde sig eller betedde sig könsstereotypiskt. Sådana individer utsattes för sanktionen och press på att anpassa sig. Killar var mer intoleranta än tjejer.

Metodologiskt använde man sig av kvalitativa intervjuer men inledde med två frågeformulär för få in intervjuobjekten på rätt spår. Det ena var en variant av tidslinje, där de unga svarade på frågor om viktiga milstolpar i deras liv och hur de upplevde dem Det andra var konstruktionen av ett sociogram över den egna familjen och närmsta nätverken. Därefter kom själva den kvalitativa intervjun. Man var noga med att inte trötta ut de unga genom täta pauser och mellanmål.

Intervjuarna själva hade tränats både i intervjuteknik och bearbetning ingen av data. Man lade också till ett särskilt moment för vissa intervjuare efteråt. De skulle bedöma hur väl den upplagda metoden hade fungerat. Alla ansåg att de inledande frågeformulären var mycket värdefulla och engagerade de unga.  I många fall gav de mer information än själva den kvalitativa intervjun. De ansåg att särskilt de yngsta deltagarna hade svårt att förstå vissa abstrakta begrepp, blev trötta och ointresserade. Dessa erfarenheter kommer att påverka hur uppföljningen skall läggas upp

Fas två har som sagt startat. Resultaten kommer att dröja men det blir intressant att följa. I vissa länder kommer man att följa bara om eller hur de unga modifierar sina tidigare bilder av könsrollerna när de bir äldre. I andra områden kommer man pröva olika interventioner, i skola, med familjerna och i samhällena i stort. Man kommer till exempel pröva diskussionsgrupper med föräldrar och unga för att kritiskt granska och diskutera könsrollerna. Mycket att könsrollsindoktrineringen visade sig innehålla straff av alla slag.  Föräldrarna bejakade generellt att de beter sig som de gör för att de vill skydda sina barn. Man kommer därför att erbjuda föräldrar träning i adekvat kommunikation.

Detta är en viktig studie därför att resultaten kan påverka arbetet med att främja  ungdomars hälsa på en verkligt grundläggande nivå












Sexual health and reproductive rights at a crossroad

Sexual health and reproductive rights at a crossroad
The Lancet, Editorial, vol 390, sid 1, juli 2017

I två artiklar går Journal of Adoelscent health genom digra faktabaser om Abstinence- only- program , som nu är de enda som stöds av federala medel i USA. Det är dels en översiktsartikel med genomgång av befintliga kvalitetssäkrade studier, dels ett policyprogram , som Society for Adolescent Health ställer sig bakom

Kritiken av Abstinence – only programmen är förödande. I teorin skulle abstinens fungera, men inte under tonåren, med den omogna hjärnan, ungdomars känslomässiga intensitet och behov av spänning , av att utforska närhet, att lära känna sin kropp och sin sexualitet. Någon bevisbar effekt har inget av dessa program visat sig ha, enligt översiktsstudien. Medianålderns för första samlag är 17.8 år i USA medan medianålderns för giftermål är 26,5 år, vilket i sig visar orimligheten i abstinensbudskapet.

Man trycker också på att programmen befrämjar traditionella fördomar om könsroller, dvs hur pojkar och flickor egentligen ä,r utesluter behoven hos de unga som redan är sexuellt aktiva, och inte tar upp frågan om sexuell praxis i LGBTQ grupperna

Den överstatliga, federala regeringen använder ekonomiska medel för att befrämja användningen av Abstinence-only programmen. Rent statistiskt har bruket av dem ökat och användningen av holistiska program minskat. Men det framkommer att nästan hälften av delstaterna avstår från de överstatliga medlen och fortsätter med sina holistiska utbildningsprogram, som visat sig framgångsrika.

Innebörden i SAHM:s policyprogram är i enlighet med ovanstående.

The Lancet har ju under de sista tiotals åren varit starkt engagerade i WHO:s arbete och stöttat det och speciellt det som handlar om ungdomars hälsa i världen.

Ur denna synpunkt är det viktigt vad Lancet skriver om Sexuella och reproduktiva rättigheter, som i deras och WHO:s perspektiv framför allt rör ungdomar.

The UNFPA’s mission is to deliver “a world where every pregnancy is wanted, every childbirth is safe, and every young person’s potential is fulfilled”.
USA är en nyckelaktör i UNFPA:s arbete och som sådan har de ett stort inflytande på kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa globalt. I juli 2017 motsatte sig USA en FN- resolution som skulle hjälpa kvinnor utsatta för våld, speciellt i krigszoner. Eftersom resolutionen innehöll en passus om att kvinnor utsatta för våldtäkt skulle ha rätt till legal säker abort meddelade USA:s representant att Trumps administration inte stöder inte abort som en familjeplaneringsåtgärd och därför motverkade resolutionen

I likhet med SAHM fördömer UNFPA helt Avbstinence.- only programmen. Men de noterar också att dessa program breder ut sig i världen på bekostnad av de holistiska programmen. Det är därför av vikt att kolla vilka ekonomiska och religiösa intressen som ligger bakom insatser på detta område.

Att detta kanske beror på USA:s dominerade roll som bidragsgivare till UNFPA. Av detta skäl kan man inte nämna ord som abort, preventivmedel, eller ens säkra perioder (som ju inte är säkra i ungdomars händer!) i program stödda av amerikanska medel och de motarbetar även andras program, även om de inte är bidragsgivare. Detta ar lätt till en minskning av kvalitetssäkrade holistiska program i låginkomstländer

Lancet trycker på det djupt oetiska att på detta sätt beröva ungdomar adekvat kunskap och hjälp. Man bryter mot de etiska principerna Göra gott/ inte skada och tar inte hänsyn till ungdomars sårbarhet eller utsatthet för andras godtycke. De blir också berövade deltagande på jämlika villkor när det gäller utövande av sin sexualitet. Man bryter också mot principerna om mänskliga rättigheter eftersom hälsa och tillgång till kunskap om hälsa är en mänsklig rättighet.


Bullying Victimization and Suicide Ideation and Behavior Among Adolescents in  Europe

viktiga samband mobbning, depression/ångest och föräldrastöd

Bullying Victimization and Suicide Ideation and Behavior Among Adolescents in  Europe

Shira Barzilay, AB Klomek, Apter et al. Journal of Adoelscent Health, vol61, sid 179-186, aug 2017

Denna viktiga artikel undersöker hur olika sorters mobbning (fysisk , verbal eller via utstötning) leder till självmordstankar och/eller  känsla av att vara sig utsatt. Men också om detta förstärks av depression eller ångest men kan motverkas  av stöd i familjen eller av kompisar. Data korrigerades för traditionella socioekonomiska bakgrundsvariabler. Avancerade statistik användes med hierakiska logistiska modeller som bland annat tog hänsyn till att deltagarna gick i 168 olika skolor.

Detta är en multinationell europeisk studie från 10 länder med sammanlagt 11110 svaranden med genomsnittsåldern 14,9  år, där bland annat Karolinska Institutet med Danuta Wasserman ingår i forskargruppen. Resultaten bygger på egenrapporterade data vid ett engångstillfälle. Självmordstankar handlade om de senaste två veckorna, medan självmordsförsök gällde ”någonsin” .

9,4% av deltagarna rapporterade om fysisk mobbning, 36,1% om verbal mobbning och 33,0% om utstötning. Pojkar drabbades mest av fysisk eller verbal mobbning , medan flickor drabbades mer av utstötning . 48,4% av ungdomarna var inte utsatta för mobbning, 17,9% var utsatta för två typer av mobbning, och 4,5% för alla tre typerna. Fysisk mobbning var mer kopplat till självmordstankar, medan utstötning var mer kopplat till självmordsförsök.

Man studerade hur riskfaktorer som depression eller ångest och skyddsfaktorer som samhörighet med kompisar ( tre frågor)  och/eller  i familjen (7 frågor) påverkade dels självmordstankar , dels självmordsförsök. Förutom en deskriptiv beskrivning av sambanden mellan olika typer av mobbning och självmordstankar eller självmordsförsök hade man fyra hypoteser.

  1. Var och en av de tre mobbningstyperna är associerad med självmordstankar eller försök. b. Depression och ångest förstärker dessa samband.
  2. Stöd från föräldrar och kompisar minskar sambandet
  3. Sambanden mellan mobbning och självmordstanker eller försök är starkast hos dem med depression och ångest och med lågt föräldrastöd eller stöd från kompisar.

Mycket kort sammanfattat  blev resultaten att hypoteserna kunde bekräftas med vissa undantag.

Fysisk mobbning ökade självmordstankar med 39%, och utsatthet med 28%, medan verbal mobbning inte hade effekt.

Depression och ångest ökade i sig sannolikheten för självmordstankar och självmordsförsök, men för den som samtidigt var mobbad innebar depression och ångest ingen ökad sannolikhet.

Skyddsfaktorer hade en stark effekt att minska självmordstankar och självmordsförsök, men det gällde enbart när mobbningen handlade om verbal mobbning. Som exempel: Unga  utsatta för verbal mobbning som hade föräldrastöd över en standarddeviation hade ingen ökad risk för självmordstankar eller självmordsförsök, medan unga med föräldrastöd under en standarddeviation hade 63 % ökad risk för självmordstankar och självmordsförsök.  Kompisstöd hade en liknande effekt vid verbal mobbning. Kompisstöd över en standarddeviation modererade risken helt, medan lågt kompisstöd, under en standarddeviation innebär en ökad risk med 48%

Tittade man samtidigt på alla tre aspekterna, dvs individers riskfaktorer och stödfaktorer hos dem som är mobbade framkom en tydlig bild av föräldrastödets betydelse.  De som var verbalt mobbade och hade depression eller ångest hade ingen risk för självmordstankar eller självmordsförsök om föräldrastödet var starkt. Om föräldrastödet var lågt, hade de en kraftigt ökade risk. I denna trevägsanalys bortföll kompisstödets betydelse.

Denna omfattande studie med viktiga hypoteser och stark statistisk analys ger alltså vårdgivare en tydlig vägledning i att verkligen engagera föräldrarna i behandlingen. Denna slutsats är viktig därför att många föräldrar tenderar till att lämna över allt ansvar till vårdgivare.

Denna studie har så vitt jag vet, inte haft forskare med från ungdomsmedicinska nätverk.. Ändå kommer de fram till den slutsats som vi ungdomsmedicinare ser som en av de viktigaste hälsofrämjande faktorerna för ungdomar generellt, den att känna samhörighet med sin familj  med allt vad det innebär.


Prevalence of Adolescent Gender Experiences and Gender Expression in Germany

Prevalence of Adolescent Gender Experiences and Gender Expression in Germany

Av Inga Becker, U Ravens-Sieberer et al

Journal of Adolescent Health, vol 61 sid 83-90 juli 2017-09-13

En ytlig genomgång via nätet för att finna statistiska data om frekvensen transpersoner ( ett paraplybegrepp som omfattar både transgender och gender variant persons ) visar att det egentligen inte finns tillförlitliga data ens i vuxenbefolkningen. Så väl transföreningen FPES som Vikipedia anger att frekvensen transpersoner kan vara 1:10000 bland män och 1:30000 bland kvinnor . Detta bygger på data från Holland och USA på 90-talet och Belgien på 2000- talet. Men siffrorna anses vara i underkant då de bygger på andelen som sökt hjälp till olika kliniker och andelen som aldrig sökt hjälp ingår inte. Frekvenser för barn eller ungdomar är ännu osäkrare, då deras identitetsutveckling pågår för fullt under ungdomsåren. Man har data som visar att frekvensen barn med könsdysfori är högre än hos ungdomar, helt enkelt därför att könsdysforin, dvs sjukdomsupplevelsen, är mindre hos ungdomar, av oklara skäl.

Det finns studier över transgenderprevalens under ungdomsåren med siffror på 1.2- 1,3 %    t ex från Nya Zeeland. Ytterligare 2,5% svarade att de var osäkra på sin könsidentitet. Men i den och andra studier använder man bara en enda fråga, om transgenderidentitet.

Den aktuella studien avser att kartlägga könsidentitetsutvecklingen hos ungdomar men också att beskriva förekomsten av olika könsidentiteter med glidande skalor. Man gör detta med två ingångar, dels hur ungdomar själva identifierar sig på en skala manligt-kvinnligt (detta kallades gender experience) , men också på hur de upplever att omgivningen uppfattar dem, också på en glidande skala ( gender expression). Detta ställs sedan i relation till deras givna könsidentitet. Och så kontruerar man komplicerade index som man kan räkna statistik på. Den aktuella studien har inspirerats av två studier från 2014 i Belgien resp Holland och avser att bekräfta fynden i de studierna.

Studien utfördes i Hamburg 2013-2014 och omfattar ca 900 ungdomar i åldern 10-16 år. Man har använt studien Health Behaviour in School-aged Children (HBSC) och lagt till det holländska- belgiska frågeformuläret.

Både pojkar och flickor fick frågorna ”How feminine do you experience yourself?” och ”How masculine do you experience yourself?”. Svaren graderades i en femgradig skala och ställdes sedan mot den könsidentitet den svarande uppgett. På så vis fick man flera olika kategorier. Flickor som svarade ”Very feminine” på första frågan och ”Not at all masculine” på den andra frågan och dito för pojkar ingick då i gruppen ”Congruent gender experience” . De som svarat tvärtom , dvs flickor som svarat att de inte alls upplevde sig som feminina , utan ”Very masculine” klassades då som ”Incongruent” och dito för pojkar. Alla utom Gender congruent” klassades som olika grader av ”Gender variant” inklusive alltså ”Incongruent”.

Det enkla svaret på frågan om hur många, båda flickor och pojkar, som ingick i vardera grupperna är då som följer:95,9% av alla ingick i gruppen ”Congruent gender exeperience” och 4,1% var alltså ”Gender variant”

Om man sen lägger Gender expression – frågorna , alltså hur ungdomarna anser att omgivningen upplever dem, ( ” Completely conforming to gender role” resp ”somewhat conforming” till ”Not at all conforming”) så får man en mycket komplicerad bild över ungas könsidentitetsutveckling. 97,0 % anser att omgivningen upplever dem som helt överensstämmande med den givna identiteten , och alltså 3,0 % inte alls i överenstämmelse med den givna identiteten.

Sen slår man ihop dessa olika sätt att klassa identiteten och får då fyra kategorier.Grupp 1 är ” Congruent and conforming” (dvs den grupp där den egna könsupplevelesen sammanfaller med den givna identiteten och som också upplever att omgivningen ser en överensstämmelse. Till denna grupp hörde 93,7% av alla. Gruppen ”Congruent but not conforming” uppgick till 2,1% , ”Variant and conforming” till 3, 3% och slutligen, ”Variant and non-conforming” till 0,9%

Inte nog med detta. Bryter ner svaren i åldersgrupper och flickor/pojkar och tittar på dem som hör till ”Gender variant” så leder 11-åriga flickor stort, med flest svarande i denna kategori , följt av 15-åriga flickor , medan 11-åriga pojkar kommer på tredje plats.

Analyserar man vidare svaren uppdelat i förhållande till den givna könsidentiteten men utan hänsyn till åldern blir totalt 83,9 % av flickorna klassade som ”Completely congruent gender identitification” och 45,2% upplever att de uppfattas i enlighet med sitt givna kön av omgivningen. Motsvarande siffror för pojkar är 92,4% resp 72,7%

Av flickor inom ”Gender variant experience” var 2,4 % inkongruenta, 1,4% ambivalenta, och 2,0 % ”no gender”. Motsvarande siffror för killar var 0,7%, 0,7% och 0,9%

Slutligen frågan om hur de uppfattas av omgivningen. 45,2% av flickorna anser att de uppfattas helt i enlighet med sitt givna kön , 50,7% är osäkra och 4,1% anser att de inte uppfattas i enlighet med sitt givna kön. För killar är sffrorna 72,7%, 25,3% resp 1,8%

Hur tolkar artikelförfattarna dessa data? Deras resultat är i stort sett jämförbara med de belgiska och holländska studierna som gjordes samtidigt. Man är nöjd med att man lyckats komma förbi de enkla binära frågorna som varit de tidigare mest använda och därigenom kunnat visa på variationerna i könsidentitetsutvecklingen under ungdomsåren. Varför 11-åringar låg högst inom ”Gender variant” gruppen tolkas på två sätt, De yngsta svaranden har kanske inte helt förstått frågorna. Det kan också vara ett uttryck för vad artikelförfattarna egentligen är ute efter att visa, att könsidentifikationen är flytande (”fluid”) under de här åren, och att unga experimenterar med olika könsroller. Flickors högre andel i Gender variantgruppen stämmer med kliniska data, men är i sig svåra att förklara. Mindre social tolerans för killar att experimentera med könsroller?












Physicians Talking About Sex, Sexuality and Protection With Adolescents

Physicians Talking About Sex, Sexuality and Protection With Adolescents

By Lindsay Fuzzell, SC Shields, SC Alexander and JD Fortenberry

Journal of Adolescent Health, vol 61, sid 6-23, juli 2017

Detta är en översiktsartikel över temat i totalt 4780 artiklar publicerade i maj 2016. Efter strikt gallring återstod 33 artiklar, som fokuserade på själva samtalen mellan tonåringar och läkare. 22 artikel innehöll ungdomars egna rapporter över samtalen, 8 inkluderade rapporter från både läkare och tonåring och tre utgjordes av audioregistrerade samtal. I studierna fanns kvalitativa analyser men oftast kvantitativa analyser med beskrivande statistik eller både ock

I Sverige har ungdomar tillgång till på proffisiga samtalspartners om sexrelaterade frågor på ungdonsmottagningarna , som finns i hela lanadet. Så är inte fallet i USA. Där är det vanligt att familjer låter sina ungdomar en gång om året gå på hälsosamtal till familjens husläkare. Man kan utgå från att dessa unga kommer från familjer med god ekonomi och tillgång till adekvat sjukförsäkring..

Innehållet i dessa samtal kan ändå ha en viss bäring här i Sverige. Ungdomar träffar läkare inte bara på ungdomsmottagningar, utan även i samband med olika sorters akutbesök , vid regelrätta kontroller hos sjukhusspecialister vid kronisk sjukdom etc. Dessa vårdgivare har inte ungdomsmottagningarnas kompetens ,och därför kan denna artikel vara en tankeställare även i Sverige. Och kan linspirera till en enklare forskningsrapport för en medicine studerande eller en sjuksköterskeelev.

Översiktsartikeln fokuserade på tre teman

  1. Sexuell attraktion och sexuell orientering. . 20 av 33 artiklar nämnde överhuvudtaget inte ämnet. Självrapporter från läkare angav att de kände sig besvärade av ämnet. De flesta tonåringar uppgav att ämnet aldrig kom upp och att de också kände sig besvärade att prata om det. Om ämnet kom upp var det som en allmän orientering med sexprat, Sällan nämndes ordet attraktion . I studien med audiovisuell registrering förekom könsneutral diskussion bara i 3% av tillfällena, i resten av samtalen refererade man utan videae til tonåringen som heterosexuell, passivt eller indirekt.
  2. Sexanamnes, samlag och mastrubering. Sexuell anamnes handlade om historiken. Om samtalen handlade om samlag så var det genomgående traditionella vaginala samlag som avhandlades. Anala samlag förekom inte ens tema.. Att diskuteera masturbering eller ömsesidig sexuell aktivitet utan penetration var ovanligt. Det förekom bara i två av studierna, och då bara i mindre än 10 % av patientbesöken .. Överlag använda läkarna gärna generella uttryck i samtalen, typ ”Sexuell aktivitet”. I den audlo-registrerade studien ingick sexdiskussion i genomsnitt bara under 36 sekunder.
  3. Antikonception och STI_skydd diskuterades i 20 studier. Fler läkare än undomar angav att ämnet diskuterats. Om läkarna hade grnterat sekretess , var de unga mer öppna i sina diskussioner med frågor på detta område.

Artikeln slutar med många kloka ord och konkreta råd om hur läkare kan komma längre med mer ändamålsenliga samtal om sex med ungdomar som berör fler viktiga frågor för unga. Vad jag skulle rekommendera är att intresserade grupper av läkare som känner att de kan för lite om detta, ordnar utbildningsprogram med hjälp förslagsvis av den lokala ungdomsmottagningens personal eller andra proffs , som hanterar dessa frågor kontinuerligt

Ovanståenda referat är ytligt, men den intresseradeläsaren hänvisas till originalartikeln , där varje studie finns refererad. Jag kan också på begäran skicka en länk .







2017: Mer om e-cigaretter i två färska artiklar:

2017: Mer om e-cigaretter i två färska artiklar:

  1. Electronic Cigarette Use by Youth: Prevalence Correlates, and Use Trajectories From Middle to High School

Av E Westling, JC Rusby, R Crowley och JM Light, i Journal of Adolescent Health 2017, vol 60 sid 660-666

  1. Electronic Nicotine Delivery Systems and Accaptability of Adult Smoking Among Florida Youth: Renormalization of Smoking?

Av K Choi, R Grana och D Bernat i Journal of Adolescent Health 2017, vol 60 sid 592-598


Fortfarande kämpar forskarna med den tidigare frågan om e-cigaretter, som till synes är hälsosamma kan leda till tidigt beroende av nikotin. Kan den fräcka lilla prylen innebära att cigarrettrökning tenderar till att bli ett normalt och acceptabelt beteende igen, efter tre dekader då cigarrettrökning gått ner och fått stämpeln som ohälsosamt? Ur folkhälsosynpunkt mycket oroande.

I den första studien följde man en population i Oregon ursprungligen på 1091 individer , från 14.4 års ålder och ett år framåt med täta webbaserade enkäter. I slutändan hade man 71 % kvar i studien, en siffra som är resultat båda av utflyttning och inflyttning av ungdomar till studieområdet.

28 % hade testat e-cigarretter då studien startade och detta oberoende av kön eller etnicitet. Denna siffra är högra än i andra nationella studier och representerar en tid då Oregon ännu inte hade infört reglering av e-cigarretter, (detta skedde i maj 2015). Man följde deltagarnas samtidiga bruk av vanliga cigarretter, narkotika, och alkohol. Avsikten var att följa hur e-cigarrettutvecklingen såg ut under året, och om man kunde se samband med olika bakgrundsfaktorer. 5 % av deltagarna blev dagliga brukare under studieåret, Dessa karakteriserades av att de redan vid studiestarten hade testat mer av alkohol, narkotika och cigarretter och att de under studieåret använde sådant mer regelbundet. Marijuana var den substans som visade starkast samband med e-cigarrettbruk. Konklusionen var att brukare av olika ohälsosamma medel kanske helt enkelt fått ytterligare ett medel på sin repertoar.

Studie 2 är en tvärsnittsstudie från Florida på nära 69000 elever i Middle and High school (ungefär 12-18 års ålder) med 81 resp 78% svarsfrekvens. Studien genomfördes år 2014 som en skriftlig anonym enkät i klassrummet. Målsättningen var att undersöka om eget bruk av e-cigarretter, reklam för e-cigaretter samt e-cigarrettbrukare i omgivningen fick ungdomar att tycka att vuxnas rökande av traditionella cigaretter var acceptabelt. Utöver bakgrundsfrågor fick deltagarna frågor av typen ”Har du någonsin använt… ” resp under de senaste 30 dagarna använt, sett reklam etc. De fick också frågan om någon i deras omgivning använde e-cigaretter. Slutligen två frågor om huruvida cigarrettrökning är acceptabelt: ”Tror du att dina kompisar anser att cigarrettrökning bland vuxna är acceptabelt” , resp ”Tror du att folk där du bor tycker att cigarrettrökning är OK?”

Resultatet visade som förväntat att äldre elever hade använt e-cigarretter oftare än yngre och men också oftare bodde ihop med e-cigarrettanvändare. Men det var ingen skillnad i utsatthet för reklam för e-cigarretter mellan äldre och yngre elever och även unga som aldrig rökt kände sig lika utsatta för denna reklam.

De som använde e-cigarretter och var utsatta för reklamen uppgav en högre acceptans av cigarrettrökning hos vuxna än de unga som aldrig brukat e-cigarretter . Bland äldre deltagare som själva inte rökte cigarretter, men som bodde med personer som använde e-cigarretter uppfattade man att kompisar hade en hög acceptans av vuxenrökning. Mellanstadieelever som själva rökt någonsin och som bodde med vuxna e-cigarrettanvändare uppfattade att samhället omkring dem accepterade rökning hos vuxna. Sammanfattningsvis anser man att dessa är i riskzonen att bli rökare

Båda artiklarna är välskrivna, har mycket intressanta ingresser med genomgång av olika data beträffande rökning av alla slag, och läsvärda även av denna anledning. Båda har avancerade statistiska beräkningar som jag aldrig varit i närheten av, men som visar den goda statistikens möjligheter att sålla i data. Jag upplever det som välgjort och rimligt. Det handlar ju om studier där deltagare tillkommer och andra försvinner, och där olika bakgrundsfaktorer skall vägas ihop på ett sanningsenligt sätt.

Studierna är utförda i USA och frågan är väl hur applicerbara dessa data är för svenska förhållanden. Men faktum är att cigarettföretagen på nätet har förföriska beskrivningar nu som tidigare och att unga har tillgång till e-cigaretter, även o det inte kryllar av fysiska butiker. Artiklarna kan också inspirera till svneska uppföljningar

Snart är det väl dags att kolla vad CAN kan berätta för oss om bruk av e –cigarretter i Sverige. Är det ett rejält hot, eller är det en fluga som alkoläsk och lättöl?








Upprop 2015 mot el-cigaretter från Svensk Förening för Ungdomsmedicin 2015

Data från CAN,. Tack till Nils Lundin

Inför åldersgräns för el-cigaretter snarast !!!

Upprop från Svensk förening för ungdomsmedicin

Bearbetning av upprop infört i Göteborgsposten hösten 2015



Högsta förvaltningsdomstolen meddelade i en dom den 17 februari att nikotin i el-cigaretter inte skall betraktas om läkemedel och därmed är det fritt fram att sälja el-cigaretter utan åldersgräns.


”Nikotin är en drog som ger ett mycket starkt fysiologiskt och psykologiskt beroende. Både nikotinberoende och nikotinabstinens räknas i dag som sjukdom och finns med i de internationella klassifikationssystemen för sjukdomar (DSM-IV och ICD-10) (Socialstyrelsen, 1997)” Från Folkhälsomyndighetens hemsida om tobaksrökning.

 ” Det är främst nikotinet i tobaken som gör att man blir beroende. Det påverkar belöningscentrum i hjärnan” (citat från Vårdguiden, första meningen på uppslagsordet tobak)

Nikotin är ett centralstimulerande gift och väldigt beroendeframkallande” (citat från boken Beroendemedicin av J.Franck , I Nylanbader mfl, Studentlittertur 2015)

Den akuta effekten av nikotin är välkänd: hjärtklappning, blodtryckspåverkan , yrsel , trötthet som kan upplevas som stimulans genom att man kopplar av från stress, och påverkan på kolhydratmetabolismen. Det finns redan allvarliga förgiftningar hos barn som fått vätskan på själva huden Långtidseffekterna av rent nikotin är mindre väl kända, främst därför att man har koncentrerat sig på själva tobaksröken, där nikotin bara är en del i en helhet.

Vad är el-cigaretter? Det är små prylar med två funktioner: en behållare med en lösning med nikotin (eller utan nikotin) blandad med propylen-glykol och eller glycerin samt smaktillsatser som tobakssmak men även godis , frukt och dylikt, samt en mekanism som gör att denna vätska värms upp, och kan bilda en aerosol som andas in, antingen via knapptryck , eller aktiverad av inandning. På nätet finns all information om el-cigaretter, nybörjarpaket, bilder av alla de möjliga prylarna som hör till el-cigaretterna, priser, samt möjlighet att handla.

Rent farmakologiskt innehåller varje puff lösning med nikotin från el-cigaretter officiellt mängder varierande från 0- 24 mg (saknar övrig specifikation). Detta kan jämföras med nikotintuggummin som finns i styrka 2 och 4 mg. Alla studier gjorda visar att den verkliga halten varierar från uppgiven styrka, upptill 50 %.

Varför el-cigaretter? De utvecklades 2003 och började marknadsföras 2007 och den uppgivna orsaken var att hjälpa rökare att minska sitt nikotinberoende gradvis. Detta har delvis verifierats som möjligt i vuxenpopulationer , men ännu inte för ungdomar. Man argumenterar också att det är mindre skadligt både för rökarna själva och för miljön eftersom produkterna inte innehåller själva tobaksröken och alla dess carcinogener. Därför kan man också kringgå förbudet mot rökning inomhus och i andra sammanhang, (Att vi ännu inte vilka effekter spårämnen i aerosolen och propylenglykolet har på luftvägarna talar igen om)


Den inofficiella och mycket tydliga marknadsföringsstrategin har varit och är att locka ungdomar att använda el-cigaretter. Detta är uppenbart när man går in på de sajter som säljer el-cigaretter Detta gör man genom olika färger på prylarna, olika prisnivåer med bland annat engångs el-cigaretter och olika smaktillsatser som skall locka. Man marknadsför därför även nikotinfria lösningar för dem som bara vill stila sig med prylarna. Vätskan kan till exempel kallas e-juice, ett förföriskt namn. Ett argument är att de cancerframkallande ämnen i själva eurosolen saknas samtidigt som man vill ha en aerosol som liknar tobaksröken. Kolla själv!

Lockas ungdomar av e-cigaretter ?

En schweizisk studie baserade på kvalitativa intervjuer i fokusgrupper visar att så är fallet. Många unga både rökare och icke rökare svarar att det är spännande med el-cigaretter, att smakerna lockar och att det känns hälsosammare än vanliga cigaretter.

CAN ( Centrum för alkohol- och narkotikaforskning) har i sina årliga studier 2014 och 2015 frågat unga i årskurs 9 (16 år ) och i gymnasiet årskurs 2 (18 år) om bruket av el-cigaretter.

I studien från 2014 svarade 70% av både rökande och icke rökande deltagare att de provat el-cigaretter av nyfikenhet , de ville testa.

Andelen som prövat el-cigaretter år 2015 är hög, 30% av pojkarna och 23% av flickorna i åk 9 samt 36% resp 26 % i åkgy 2 , ca 5 % ökning sedan föregående år i alla undersökta grupper. Bruk under de sista 30 dagarna anses mer signifikant för regelbundet bruk och där svarade 8% av pojkar och 5% av flickorna ja i åk9 och ngt lägre siffra i gyåk2. Även internationellt är det så att de yngre svarar ja i högra omfattning än de äldre , vilket har tolkats som stöd för att el-cigaretter kan vara en inkörsport till tobaksbruk. Bland ungdomar är det tydligt att rökare oftare än icke-rökare svarar att de använt el-cigaretter och särskilt de yngre flickorna i åk 9 hade prövat, vilket stämmer med den schweiziska studien , att de yngre rökande har frestats att pröva.

I artiklar från JAH ( Journal of Adolescent Health) feb 2016 vol 58 , sid 181-185 samt 186-194 kommer nya alarmerande data.

I den ena artikeln visar man hur   6% av 17-18-åringar i Kaliforniern 2014 rökte traditionella cigaretter men att blandbruk av olika tobaksprodukter var mycket högre (14%) med el-cigaretter och vattenpipor enbart på andra plats (10%) . Man tolkar detta att den minskning av bruk av tobak som man sett i USA liksom i Sverige håller på att brytas genom att blandbruk har etablerats

I den andra artikeln har man elegant visat att tonårshjärnor reagerar kraftigt på rökstimulus i korta videosnuttar med röksug, i motsats till effekten hos unga vuxna . Man tolkar detta som så att den hämning av röksug som unga vuxna kan utöva saknas hos tonåringar. Denna artikel visar således tydligt att tidig exponering för nikotin skapar röksug hos unga. Man hänvisar detta till tonåringars kända benägenhet till ”Sensation seeking” och experimentlusta utlöst av den omogna hjärnans reaktionssätt. Hos unga vuxna har hjärnans utveckling gått vidare och vid den åldern som ung vuxen har man en fungerande kontrollfunktion över olika impulser.

Frågan är vad som kommit först, rökning av traditionella cigaretter eller el-cigaretter. I dag saknas entydiga svar eftersom vi bara har tvärsnittsstudier att gå på. El-cigaretter har inte funnits så länge. Men nikotinets beroendeframkallande effekt känner vi till oberoende av vilken typ av rökning man väljer

Hur kan vi i Sverige tillåta att våra barn och ungdomar helt fritt kan få inhandla nikotinprodukter som el-cigaretter?

Varför har ingen reagerat? Sitter alla bara och väntar på att EU:s Tobaksdirektiv skall lösa frågan för oss? Det finns länder inom EU som redan har infört åldersgräns. 40 stater i USA har åldersbaserade rökförbud mot El-cigaretter. FDA ( Food and Drug administration i USA) har föreslagit ett ålderbaserat förbud.

Vi som är engagerade i att främja ungdomars hälsa oroar oss nu för att el-cigaretter blir inkörsporten till tobaksbruk. Den trend vi sett i Sverige mot minskande tobaksbruk kan brytas. Och fortfarande är det alltför många unga som röker. Och ändå vi låter våra barn och ungdomar inhandla detta gift i form av el-cigaretter?

Fram för åldersförbud mot att sälja el-cigaretter av alla slag till personer under 18 år!

Kristina Berg Kelly och Margrethe Krabbe

Svensk förening för ungdomsmedicin

Hösten 2015 , bearbetad juli 2017


























Amerikansk kommentar om könsidentitetsbekräftande behandling

SAHM responds to misleading commentary regarding the transition-affirming protocol

En aktuell amerikansk kommentar till ett inlägg om könsidentitetsbehandling av transpersoner

Referat från Adolescent Health News Roundup 20 juli 2017

Se även artikelserie i SVD som börjar idag 170723 samt mitt tidigare referat i bloggen: ”Beyond He or SHE”

SAHM dvs Society for Adoelscent Health and Medicine, är det viktigaste internationella samfundet för vetenskap och forskning och publicerar bl a JAH, Journal for Adolescent Health. De utarbetar vidare olika policydokument som rättesnöre för god praxis.. De har ett nätbaserat nyhetsmagasin, The Adolescent Health News Roundup. I senaste utgåvan från 20 juli tar man upp och kritiserar hårt en artikel av Dr Michelle Cretella, ordförande för American College of Pediatricians. Hennes artikel heter ”I am a Pediatrician. How Transgender Ideology has Infiltrated my Field and Produced Large-scale Child Abuse.” Här är länken till hennes inlägg :

SAHM betecknar artikeln som en rent fientlig attack på könsidentitesbehandling av transpersoner med argument med grova medicinska sakfel, utelämnande av av medicinska fakta, hatisk (!) tolkning av olika underlag och fakta helt tagna ur sitt sammanhang.

Därefter går SAHM in på Cretellas argument och bemöter dem punkt för punkt.

  1. Tvillingstudier visar att ingen är fast i en kropp med fel kön. Cretella utgår felaktigt från att DNA bestämmer könsidentitet/gender. DNA bestämmer kön/sex som inte är samma som identitet. Hon citerar en tvillingstudie av Milton Diamond från 2013 som visar att 20% av båda paren identiska tvillingar identifierar sig som transgender. Hon nämner inte att detta är betydligt högre än populationsfrekvensen som är 0.3%. Identiska tvillingar har samma DNA, men efter att ursprungsägget delat sig i två ägg i livmodern antar de olika karakteristika, påverkade av uterusmiljön. Hon påstår att det finns en minimal biologiskt disposition vilket är ett understatement, I stället hävdar hon att “transgenderism will not manifest itself without outside non-biological factors also impacting the individual during his lifetime”. Hon menar alltså att könsidentiteten är ett personlig val. Detta avfärdar SAHM som ett ”stenålderargument” som nutida forskning helt tar avstånd från. (International Review of Psychiatry.  Volume 28, 2016 – Issue 1: Gender Dysphoria and Gender Incongruence).
  2. Könsidentitet är påverkbar speciellt hos barn. Här framför Cretella ovidkommande referenser, som att 75-95% av prepubertala barn växte ur sin könsdysfori och att mängden remisser till transgenderbehandling i Storbritanien har ökat kraftigt. Dessa argument kan helt förklaras med det faktum att transgenderdysfori nu uppmärksammas. Det är OK att söka behandling, något som SAHM starkt betonar som viktigt.
  3. Pubertetsblockerande hormoner har inte visat sig vara säkra. Cretella hänvisar till en rapport från The Impact study, men tar bara upp möjliga negativa bieffekter, som risk för minskad bentäthet. Att denna åter ökar efter puberteten nämner hon inte. SAHM konkluderar att alla medicinsk behandling kan ha bieffekter, och att man alltid måste väga fördelar och nackdelar mot varandra.(www.Impactprogram org)
  4. Inga vetenskapliga studier visar att barn som fått könsblockerande hormon slutar med sina mediciner. Cretella drar därför slutsatsen att de fått transgenderidentitet av behandlingen. SAHM hävdar att just detta visar att den könsblockarande behandling har varit helt rätt för dem.
  5. Cross-sex hormoner är associerade med farliga hälsorisker. Cretella ger inga bevis eller referenser till detta. Hon hänvisar till en artikel som rapporterar både positiva och negativa effekter av könskorrigerande behandling. Men citerar bara de negativa effekterna. SAHM hänvisar till att all läkemedelsbehandling kan ha både positiva och negativa effekter
  6. Neurovetenskap visar att ungdomar saknar vuxnas förmåga att bedöma risker. Med detta påstående dissar Cretella totalt hela den pediatriska psykologin , som hävdar att unga mycket väl kan göra adekvata riskbedömningar, men att deras hjärnor är programmerade för att utforska världen för att få en stabil identitet i alla avseenden .
  7. Det finns inga bevis att identitetsbekräftande behandling förhindrar självmord hos barn. Cretella citerar en studie som visade att diskriminering i sig inte ledde till högre frekvens av självmord hos LGBTQ-individer. Men studien visade också att de hade högre nivåer av psykisk ohälsa, större risk för depression och oftare rapporterade brist på psykologisk hjälp. Samtidigt rapporterar hon inte om den flod av data som visar att bekräftelse är otroligt viktigt för transgendergruppen. En studie visade att kraftigt socialt stöd minskade självmordsrisken med 82%. En annan studie visade att självmordsförsök förekom hos 41% i trangendergruppen, mot 4.6% i genomsnitt i motsvarande USA-grupp. . Orsakenen till självmordsförsöken var diskriminering, utsatthet och att bli avvisade av vänner och familj
  8. Identitetsbekräftande behandling har inte löst problemet med självmord i transgenderpopulationen. SAHM: Nej det har inte hänt därför att trangenderpopulationen fortfarande kämpar hårt mot meningslösa och skadliga attacker som denna. Acceptans, medkänsla och stöd särskilt från de medicinska disciplinerna är ett sätt att hjälpa till att lösa detta komplexa problem. Cretella citerar en svensk studie som visade att självmordsfrekvensen i en grupp vuxna som genomgått könskorrigering var 20 gånger högre än i normalpopulationen. Återigen är detta ett citat där hon påstår att data som dessa korrelerar med orsakssamband som inte finns i studien.
  9. Slutord från SAHM: Vi arbetar alltid för att kämpa mot felinformation. Man skall inte påstå att man är ojävig och saklig, när hela ens artikel är baserad på uppfattningen att könsdysfori är ett val som individen gör. Det är dags att lyssna på våra unga patienter och hjälpa dem som de är.
  10. Min kommentar: Jag har aldrig hört eller läst att SAHM tagit iså dettasätt. Men det behövs nog i Trumpland

Fler referenser på begäran!







Adolescent Gambling: An Update on Research Since 2010

Adolescent Gambling: An Update on Research Since 2010

Editorial i Journal of Adolescent Health, vol 60, sid 481-482, juni 2017


Independent Versus Co-occurring Substance Use in Relation to Gambling Outcomes in Older Adolecents and Young Adults

 Av JM Cronce, JN Bittinger, CM Di lodovico and Jliu, Journal fo Adolescent healht vol 60 , sid 528-533, juni 2017.

Ledarskribenten hänvisar till en översiktsartikel i JAH från 2010 då man sammanfattningsvis önskar mer forskning på området från fler länder än USA, Canada och Storbritannien och också mer bakgrundsvariabler än de rent kvantitativa. Man saknade teoribaserade hypoteser, data om komorbidiitet, särskilt samband med alkohol- och cannabisbruk och anmärkte på att det saknades relevanta ungdomsanpassade frågeformulär.

I den aktuella ledaren påpekade man att mängder av kasinon öppnats i Sydostasien sedan tio år tillbaka Mängden av hasardspelande personer har ökat enormt och en livlig forskning rapporterar om detta. Det finns tom en ny tidskrift, Asian Journal of Gambling Issues and Public Health. Men forskningen har huvudsakligen fortfarande varit beskrivande.

När cannabis legaliseras i många stater i USA uppstår frågan hur tillgången till cannabis för nöjes skull kommer att påverka ungdomar och i detta sammanhang, om det harbetydelse för riskfyllt hasardspel. Det finns studier som visar att de som rapporterar problem med hasardspelande också använder alkohol och cannabis i hög utsträckning men också har problem med kriminalitet, HIV och andra tyngre droger. Man hoppas att framtida studier kommer att mer i detalj bena ut hur sambanden ser ut.

I samma nummer av JAH finns en detaljstudie av intresse i sammanhanget. Vilket har störst betydelse för negativa konsekvenser av själva hasardspelandet, bruk av alkohol eller cannabis var för sig eller båda substanserna samtidigt? Svaret var att cannabisbruk under aktuellt spelande gav mest negativa konsekvenser., Samtidigt bruk av alkohol ökade inte det negativa utfallet .I förebyggande syfte bör man alltså fokusera på att reducera cannabisbruk under sjjälva spelandet om man vill minska negativa konsekvenser för ungdomar.





The Impact of Sleep Improvement on Food Choices in Adolescents

The Impact of Sleep Improvement on Food Choices in Adolescents With Late Bedtimes

Av LD Asarnow, SM Greer, MP Walker, AG Harvey in Journal of Adolescent Health, vol 60 , sid 570-76, juni 2017

Som tonårsförälder och som läkare för många unga människor har jag ofta undrat varför unga absolut vill vara uppe så sent och varför man inte kan förklara problemen med att lägga sig mycket sent, att förskjuta dygnet varje veckoslut (som jetlag efter en resa tur och retur till New york över helgen). Vi kan förklara att hormonbalansen blir alldeles förryckt och därmed dygnsklockan, the circadian rythm, vilket försämrar hjärnan utveckling, försämrar skolresultaten pga bristande koncentration, kan leda till depressiva besvär, etc.

Nu har vi fått ytterligare ett argument. Lägger man sig sent väljer man spontant en onyttigare frukost, som leder till hungersug under dagen och därmed ökar risken för fetma. Kan unga förmås att lägga sig tidigare, så väljer de spontant en hälsosammare frukost.

Dessa påståenden bygger på en elegant, liten studie som omfattar 42 ungdomar. Alla hade före studien genomfört tre månaders dagboksregistreringar över sin sömn, liksom deras föräldrar, så man hade goda data över deras sömnvanor, som del i en annan studie. Sömnen mättes med tre variabler, tidpunkt för sänggående, total sömntid och sömnighet dagtid. Nästa steg var att alla deltagare fick gradera sin favoritmat inom fem olika delområden, som sött, salt, stärkelserikt, frukt eller mejeriprodukter med olika glukämiskt index. Tredje steget var att genomgå sex individuella 60 minuters lektioner om sömn utspridda under läsåret. Fjärde steget var att sova över i ett lab och bli serverade en frukost som bestod av en skiva rostat bröd med sylt. Sen kom det in fem skålar med samma kaloriinnehåll inom de fem kategorierna. Deltagarna fick veta att detta var deras belöning och de fick välja fritt och hur mycket de ville äta ur skålarna, medan försöksledaren lämnade rummet under tio minuter. Därefter var försöket över. Man samlade in skålarna och räknade ut hur mycket och vad som deltagarna hade valt att äta

Av de 42 deltagarna hade 24 tidigarelagt sin tid för sänggående, och de övriga hade inte gjort det. De som gick till sängs tidigare, valde signifikant bättre frukost ur skålarna , dvs med lågt GI. Total sömntid och sömnighet under dagtid hade däremot ingen effekt på matvalet.

Alltså: att få unga att lägga sig tidigare kan vara ett sätt att förebygga övervikt

Den andra slutsatsen som inte nämns i artikeln, är att nästan hälften av ungdomarna var opåverkade av den pedagogiska insatsen. Ganska deprimerande, men i enlighet med ens kliniska erfarenhet! Men bra för föräldrar att få höra. Droppen urholkar stenen, säkert även detta område!




Upp till kamp för pojkarna

bild av Magnus Bard i SVD 26 maj

Upp till kamp för pojkarna

Eller: Pojkarna hänger inte med när kvinnorna erövrar utbildningen

Artiklar av Amanda Sokolnicki (AS) i DN 26 maj 2017 resp av Lisa Boda (LB) i DN 14 maj 2017

Båda författarna refererar till Emma Leijnses bok ”Fördel kvinna – Den tysta utbildningsrevolutionen”. AS hävdar att Leijneses bok kan bli ett klassiskt manifest, en vändpunkt att referera till i framtiden. Kvinnor har rättmätigt fått uppmuntran som utsatta och är fortfarande inte jämställda. Men nu drar de ifrån med betyg, dominerar i attraktiva universitetsutbildningar och kommer starkt även i tidigare mansdominerad yrken som kräver högskola. Det är bara inom systemvetenskap som männen dominerar, i alla andra yrken förutspås en ökning av kvinnor. Och det har varit lätt att stötta kvinnor i deras framgång. De har varit underordnade och samhället är fortfarande inte jämställt.

Men AS visar på ett nytt problem som dokumenteras i Leijnses bok. Pojkarna halkar efter rejält . På alla områden. Medan outbildade kvinnor tidigare var beroende av män för sin försörjning, är nu allt fler unga män beroende – av bidrag! . Och kommer att så vara. Lågutbildade män utan gymnasiebehörighet utgjorde 10 % av svenskfödda oh 20% om man inkluderade utlandsfödda.. Mer än en tredjedel av lågutbildade saknar jobb och hälften av dem har aldrig haft ett jobb. Var fjärde av dem riskerar att bli långtidsarbetslös. Och detta tycks vara ett svenskt problem I Pisarapporten ser man att just Sveriges andel av lågpresterande pojkar är dubbelt så stor som den är i OECD i genomsnitt.

LB hänvisar också till Leijnses faktaspäckade bok. Fler data: Arbetslösheten i åldrar 18-24 år var 13.6% för män men bara 8,6% för kvinnor. Sedan millenieskiftet studerar fler kvinnor än män på universiteten. Till och med i lönenivåer har de yngsta kvinnorna nu gått m männen när de t gäller löner i den offentliga sektorn.

Hur ser Leijnse   på framtidsutvecklingen och vilka lösningar ser hon? Ett problem är att lågutbildade män utan arbete har en stor nackdel när det gäller att bilda familj – de blir ensamma. Tydligast är den tendensen i glesbygd och i fattiga förorter. Kombinationen utanförskap och mansöverskott är en krutdurk . Detta är den enskilt största riskfaktorn för kriminalitet. 95 % av dem som hamnar i fängelse är män. Och annan statistik känner vi ju till, andelen män som begår självmord, blir alkoholister etc är skrämmande hög.

Journalisterna lobbar för boken med motivet att första steget till förändring av situationen är att vi uppmärksammar pojkarnas problem oh tar tag i i dem. Vi måste också bestämma oss för att det är vät att jobba med. Att kvinnor traditionellt halkat efter är inte ett legitimt skäl att nu låta pojkar halka efter av något slags rättvisepatos. Alla blir lidande på ojämlikhet även detta avseende. Åven pojkarna måste få samma möjlighet att komma till sin rätt som flickorna nu lyckats få. Föräldrar och skolan kan göra mer. Peppa sina söner i hemmen och pojkarna i skolan. En orsak varför pojkar halkar efter är att de inte kan läsa lika bra som flickor. Så se till att föräldrar – särskilt pappor – tidigt börjar läsa för sina söner.

Själva normen för vad manlighet är i ett samhälle med allt färre kroppsarbeten behöver diskuteras på allvar och på alla nivåer. Det är accepterat att tjejer pluggar, men inte att pojkar gör det. Varför det ? Måste det vara så?

En fördjupningsbok som LB rekommenderar är Birgitta Ohlssons bok ”Duktiga flickors revansch”. Men LB tyckeratt den skall läsas mot bakgrund av Leijnses bok. Hennes bok borde dessutom heta ”Nackdel pojkar” , i stället för ”Fördel kvinna” enligt LB. Och jag personligen håller med utan att ha läst den aktuella boken, men övertygad av de bägge journalisterna!








Datorspel skall vara ett tillägg – inte en ersättning

Datorspel skall vara ett tillägg – inte en ersättning

 Artikel av Angelica Risberg i SVD 170529 , sid 14

Efter att ha läst Statens mediaråds rapport om ”Ungar och Medier”, där det framgår att unga är högkonsumenter av alla slags medier och att många lever helt i mediernas värld , undrar man när mediabruk blir ett problem .

Artikelförfattaren har konsulterar flera psykologer och haft kontakt med mottagningar för spelmissbruk, som Oskar Foldevi i Linköping och Mottagning för unga män på Stadsmissionen i Stockholm samt Dataspelsakuten , med en hemsida på nätet . Svenska Dagbladet Premium har haft en serie intressanta artiklar i detta ämne våren 2017 , tillgängligt för den som har prenumeration

Det positiva med datorspel är att aktörerna lär sig engelska, det är roligt och engagerande, det ger avkoppling och ger samtidigt ”flow” genom att man måste fokusera.

Nackdelarna med överdrivet spelande är bland annat fysiska, deltagarna ändrar dygnsrytm, rör sig väldigt lite och vistas i mörker , vilket kan medföra depression. Ögonläkare är oroliga för att flitigt datorbruk befrämjar närsynthet. Socialt är överdrivet spelande är hämmande, man skaffar sig inte normala åldersadekvata kompetenser som att boka biljetter på bio eller tåg eller utveckla vänskap eller kärleksrelationer. Man tappar kontakt med verkligheten, vad som händer ute i världen.

Spelandet är gjort för att man skall fastna och en del fastnar. Missbruk går då ut över ens personliga utveckling, Det kan bli ett sätt att kompensera för ensamhet och hindra en från att ta tag i sina svårigheter. Definitionen på missbruk kan vara att man inte kan sluta vad som än pågår i omvärlden. Begreppet engagerad ”gamers” används om sådana som spelar excessivt , men som kan sluta och delta i vardagslivet. Men då kan de uppleva att vardagslivet är långtråkigt, de saknar kickarna och snabbheten i datorspelen. Och så är man fast. Gränsen till missbruk är hårfin!








































Ungar & medier 2017

Ungar & medier 2017

En rapport från Statens medieråd publicerad 2017 05 31

Undersökningar om medievanor och attityder kring medier hos barn (!) 9-18 år har pågått sedan 2005 med ojämna mellanrum . Den aktuella undersökningen utfördes hösten 2016 , och omfattade 1999 barn 9-12 år och 3000 barn 13-18 år. Men andelen som svarar är bara knappt 39% , vilket verkar vara accepterat som normalt i denna typ av studier. Urvalet är statistiskt representativt. Man ville ha deltagare med neuropsykiatriska funktionshinder, men fick så få svar i den gruppen att det inte gick att bearbeta.

Även om de oliaka undersökningarna från 2005 och framåt inte innehåller helt identiska frågor, finns ändå intressanta långtidsresultat. 2005 hade man en grupp som använde medier av olika slag sammanlagt över 3 timmar per dag och som definierades som högkonsumenter. I 2017 års undersökning är genomsnittet 3 tim medianvändning per dag. Ser man till internetanvändning fanns inom gruppen 9-12 år 7% högkonsumenter 2005, i aktuell undersökning är 245 % av 9-12 åringar högkonsumenter. 22 % av 13-16 åringar var högkonsumenter 2005, 2017 var 62 % högkonsumenter. Mobiltelefonanvändandet har ökat i samma takt. Intressant är att flickor dominerar med mobiltelefonbruk , 76% av 15 åriga flickor är högkonsumenter , medan killar först i18 årsåldern når så högt.

Man noterar att tidigare var det olika användningssätt av de olika medietyperna. Man såg på film på tv , eller underhållningsprogram program på tv, eller spelade datorspel på datorn etc, Nu sker det mesta tillgängligt i alla medier och unga skiftar mellan olika kategorier kontinuerligt med sina smarttelefoner. De ser video på Youtube, eller Facebook , kommenterar dessa i smartphone till sina vänner och skickar nya videor tillbaka. Vissa videobloggare är stora idoler och följs dagligen av stora grupper, olika för flickor och pojkar och olika i olika åldrar. Medierna är helt enkelt integrerade med varandra och en naturlig del av ungas vardagsliv . De lever ett liv i medierna, helt enkelt.

Att läsa dagligen har sjunkit något och förekommer nu hos 11 % av 13-16 åringar och hos 15% av 17-18 åringar. Men tiden som ägnas åt läsning har samtidigt ökat.

Man noterar också att andelen som tränar några gånger per vecka har minskat, tex hos 17-18 åringar från 63% 2012 till 57 % . Gruppen som aldrig eller sällan tränar i samma åldersgrupp har ökat från 20% till 30 % . Men har inte specificerat träning närmare och ägnar sig inte åt kausala samband, men påpekar bara att är man högkonsument och går i skola så blir det inte mycket tid över för att träna. Några sådan samband har man dock inte studerat.

Av 13-16 åringar tittar 11% ofta på porr, 62% aldrig, 21% av 17-18 åringar tittar ofta , 46% aldrig. Pojkar är de som tittar på porr, 28% ofta i totalgruppen, mot 3% bland flickor.. Av pojkar tittar 35% aldrig på porr, 74% av flickor tittar aldrig

Det finns data om olika typer av nätmobbning, men jag undrar hur tillförlitliga de data är. Siffrorna är låga båda beträffande att känna någon som blivit utsatt för någon typ av näthat och självupplevda problem, för att inte tala om svaren på frågan ”själv utfört”. . Enkät på papper eller på webben är kanske inte bästa sättet att närma sig en så känslig fråga. Eller så är nätmobbning inte så utbrett som vi vuxna tror?

Ett intressant men annat svårbedömt område som Medierådet försökt kartlägga är ungdomars kritik av medieinnehållet. Unga får frågan ”Två sajter på internet beskriver samma sak , men du upptäcker att det de säger inte stämmer överens .Vad gör du då?” Det vanligaste svaret för närmare 40 % i alla åldersgrupper är att strunta i det alltid eller oftast.

Men svaret ”Försöker hitta mer info” är däremot klart åldersrelaterat. 30% av 9-12 åringar gör alltid eller oftast så, två tredjedelar av 13-16 åringar gör så och bland de äldsta gör 70% så

Medierådet har också frågor om föräldraregler. Det är tydligt att det finns, men mest avseende den tid som tillbringas med datorspel, på internet eller med mobilen. Innehållet på t ex internet är mindre ofta reglerat. Tiden handlar om antal timmar och hur sent de får hålla på men det är bara två tredjedelar av de svarande 13-16 åringarna som hade tidsregler av något slag. . Pojkar uppgav oftare att de var osams med sina föräldrar både om tid på medier och typ av aktivitet. Men å andra sidan tillbringar pojkar mer tid på medier

Slutligen har Medierådet ett avsnitt där unga svarar hur de bedömer sin aktivitet på medier, för mycket eller för litet.

Intressant fråga. Läs själva i rapporten!

2017 0606





De aktiva och de inaktiva

Bild från

De aktiva och de inaktiva, 2016

Rapport från Centrum för Idrottsforskning, CIF, i samarbete med KI och med Livsmedelsverkets projekt Riksmaten Ungdom publ maj 2017

Sista dagarna har medierna lystet rapporterat om ungdomars stillasittande. Och just idag, 170516, har regeringen faktiskt föreslagit att antalet idrottstimmar enligt läroplanen.skall utökas. Det är faktiskt chockerande resultat på CIF:s studie

Livsmedelsverket är medvetet om att det saknas data både om vad unga äter och hur mycket de rör på sig. Detta har initierat olika studier. Detta är en delrapport, som CIF har utfört om ungdomars motionsvanor.

Yrkesföreningarna, Barnläkarförbundet (2015) och Svenska läkarsällskapets (2016) har antagit riktlinjer om 60 min fysisk aktivitet dagligen för ungdomar, varav tre dagar per vecka med hård motion. Man vet att daglig fysisk aktivitet ökar ungas studieresultat samt livskvalitet (mätt bl a som mindre symtom på depression) samt förebygger framtida hälsan långsiktigt, ökar benmassan och muskelstyrkan. Bunkeflostudien har mer data om detta. Man vet också att de som grundlägger goda motionsvanor som unga oftast fortsätter att motionera även senare i livet.

CIF:s studiedeltagare är representativt utvalda av Statistiska centralbyrån. Det är1677 ungdomar av 2413 inbjudna i åk 5 och 8 samt gymnasiets åk 2. Tidigare studier om ungdomars motionsvanor bygger på olika sorters självrapporter, men i denna studie har man mätt fysisk aktivitet objektivt med accelerometer under en vecka på en mindre grupp. Forskarna har specificerat medelaktiviteten per dygn med mätvärdet CPM (counts per minute) . Under 100 CPM räknas som stillasittande, 100-2295 CPM som låg aktivitet och över 4012 CPM som hög aktivitet.

Som i alla tidigare studier ser man att pojkar rör sig mer än flickor, och att fysisk aktivitet avtar med åldern. I rapporten finns många illustrativa figurer och tabeller. Kort sammanfattat framgår att fysisk aktivitet på helger är lägre än under skoldagarna. 74% av alla flickor tillbringar hela helgdygnen stillasittande. För alla pojkar är det 71%. Flickor på gymnasiet har i genomsnitt 30 min måttlig till hög intensitet på helgerna. Flickor alla åldrar har måttlig till hög intensitet i genomsnitt 46 min per dygn , och pojkar i 59 min. Bara pojkar i åk 5 och 8 når målvärdet enligt riktlinjerna med hög intensitet över 60 min per dag.. I gymnasiet är det bara 12 % av flickorna och 32 % av pojkarna som når riktvärdena.

I rapporten har man funderingar om varför det är så här. Ungdomar som varit aktiva i idrottsföreningar svarar att de slutat för att det är tråkigt, tröttande och för tävlingsinriktat men också på grund av skolarbete. Parallellt visar undersökningen att ungdomars skärmtid ökar under de här åren

Man föreslår mer idrottstimmar på schemat men tvivlar på att det finns resurser för det ( jfr inledningen!). Alternativt föreslås att skolan/lärarna skall arbeta för mer aktivitet under skoltid, vilket verkligen låter omöjligt att genomföra, när man läser om hur pressade lärare i allmänhet känner sig. Studien föreslår också mer ”öppna” träningsformer utan närmare specifikation.

I Ungdomsmedicinska gruppens gemensamma epidemiologiska studier finns många skolor med samma problem att få unga att röra sig, och inte minst sådana som aldrig går till gymnastiktimmarna . Ett par skolläkare lyckades höja fysisk aktivitet i den gruppen genom att erbjuda träning på gym. Jag tror det vore idealiskt för många. Själv hatade jag skolgymnastiken. På min tid var bollspel av olika slag vanligt som jag som liten och tunn aavskydde. Värst var handbollen med alla hårda bollar och knuffar.

Att riksidrottsförbunden eller mer schemalagda idrottstimmar skulle kunna lösa eller förbättra den här situationen tvivlar jag starkt på. Det blir nog bara ”more of the same”. I Bunkefloprojektet lyckades man men det kräver att man startar i åk 1. Hur det gick i äldre åldrar och i gymnasiet finns inte rapporterat.

I Göteborg lägger kommunen ner mycket pengar på att ge alla elever spårvagnskort. Lägg de pengarna på kort till Friskis och Svettis, korpen eller motsvarande. De skulle nog kunna fixa ungdomsinriktade träningspass med sånt som ungdomar, inte minst flickor, gillar. Gå in på träningsföretagen och kolla deras utbud. Ett annat alternativ kan vara att ge alla ungdomar förslagsvis över 12 år kort till de hyrcyklar som finns överallt i kommunen och som många kommuner har investerar i . I Göteborg är det fullt med cykelbanor även mitt i stan. Man har till och med uppfunnit något som heter Cykelfartsgator, där det är för trångt för särskilda cykelbanor. På dessa gator cyklar man mitt i körfältet och bilister får snällt hålla sig bakom i lagom takt.

Med detta menar jag att det finns många alternativ till Idrotssförbundens aktiviteter och till fler skoltimmar. Som alltid handlar det om att ”Gräva Där Du Står”. Kolla det lokala utbudet!






Leveraging Neuroscience to Inform Adolescent Health

Från Wall Street Journal

Leveraging Neuroscience to Inform Adolescent Health: the Need for an Innovative Transdisciplinary Developmental Science of Adolescence

Av Ahna B Sueliiman och Ronald E Dahl, Journal of Adolescent health, vol 60, mars 2017 sid 240-248


”Developmental neuroscience” är ett uttryck jag inte tidigare hört men som handlar om hjärnans utveckling under barn- och ungdomsåren. Vi har använt oss av denna kunskap för att bättre beskriva och förklara de olika faser unga går igenom under ungdomsåren. I denna synnerlligen tankeväckande översiktsartikel går man ett steg längre genom kombinera olika kunskapsområden. Att den ene författaren är Ronald Dahl ökar intresset, eftersom denne är en nestor inom området

Man menar att man har förenklat komplicerade processer och inte heller förstått den inneboende potentialen av att påverka själva den bio-psykosociala utvecklingen med stöd av kunskap i ”developmental neuroscience”. Hjärnans plasticitet under denna period är en viktig faktor som bidrar till att ungdomars beteenden kan påverkas långsiktigt i ena eller andra riktningen, positivt eller negativt.

Man tar exempel från individens första levnadsmånader, då hjärnan är specifikt inställd på att förstå synintryck och sortera dem. Några månader senare blir hjärnan maximalt inställd på att tolka ljud och tal till något meningsfullt. På samma sätt menar man att hjärnan under ungdomsåren har en förbestämd potential för ungdomar att lära sig nya saker.

Puberteten är en speciellt känslig period för inlärning och anpassning. Under själva pubertetsperioden är det framför allt den känslomässiga och sociala utvecklingen som är prioriterad . Det handlar om två områden: 1. Relationer, sociala roller och beteenden, att förstå hierakier, inklusive sexuell identitet och aktivitet och 2. Att förstå sig själv, finna sin plats socialt parat med en stark önskan om att bli accepterad..Testosteronpåslaget är en faktor som stimulerar unga dels att bli sociala , dels att skaffa sig status i ungdomsgruppen. Kopplat med plasticiteten blir långtidseffekten ännu större. Och därför är detta en kritisk period för att styra individens beteenden till en negativ eller positiv spiral av vad gäller hälsobeteenden. Är det detta som kallas algoritmer i andra sammanhang?

Huvudtesen är att ”devolopmental neuroscience” behöver stöd av andra discipliner som beteendevetenskap för att öka bredden i kunskapsmassan. Under ungdomsåren måste hälsofrämjande modeller ta hänsyn till ungas starka drift till att bli socialt accepterade och profilera sig som individer och få status. Vissa individen kan nå dessa mål bara genom ohälsosamma val som leder till en nedåtgående spiral som förstärks av hjärnans plasticitet. Kunskapsöverföring spelar därför ingen roll i detta läge

Exakt hur sådana inlärningsmodeller skall utformas är ännu oklart men området fullkomligt exploderar av ny kunskap om detta. Artikeln innehåller inte mindre än 29 kommenterade artiklar (varav 18 är publicerade från 2013 och senare) med exempel på hur en ändamålsenligt stimulans påverkat ungas vanor i hälsofrämjande riktning , Men även problem som depression och ångest.tror man sig kunna minska Man har till och med tagit fram speciella datorspel (Gamification!) , varav ett, The Good Behaviour gGme, har använts i klassrumsundervisning för att öka elevernas kontroll över känslor, negativa känslolägen och minska narkotika och alkoholbruk . Författarna hänvisar till forskare som styrt ungas ätbeteenden i positiv riktning genom att diskutera goda ätvanor som något som är attraktivt bland unga.

Artikeln innehåller komplicerade teoretiska resonemang som jag knappast gjort rättvisa i detta korta referat. Artikeln heter också ”The Need for — ” vilket belyser att artikelförfattarna själva är långt ifrån svaren om hur man gör.




En Pisa-rapport 2017 om ungdomars trivsel i skolan och tillfredsställelse med livet

En Pisa-rapport 2017 om ungdomars trivsel i skolan och tillfredsställelse med livet  

Data är från 2015, men rapporten publicerades 19 april i år. Över en halv miljon individer i 72 länder har deltagit

Den aktuella rapporten handlar inte om de omdebatterade PISA- resultaten inom matematik och läsförmåga utan om skolmiljön i vidsträckt mening. Man kan se hur sånt som samhörighet med skolan, lärarstöd, föräldrastöd , och mobbning påverkar eleverna. Vilka som har störst ångest och varför. Vikten av fysisk aktivitet. Och tid som unga lägger ner på internet, där svenska ungdomar för övrigt ligger i topp.

Och hur allt detta påverkar både skolresultat och de ungas trivsel med livet,

I 44 stiliga powerpointdiagram presenteras detta och mer därtill. Intressant är att de övriga nordiska länderna oftast har bättre index än Sverige, som mer liknar OECD:s medelvärden

Särskilt intressant tycker jag att de data är som handlar om föräldrars betydelse för elevernas trivsel. Man kan till exempel läsa sig till att föräldrars engagemang i elevernas skolarbete ger dem bättre trivsel med livet. Likaså minskar mobbning hos de elever som upplever föräldrastöd.

Läs själva! Googla OECD – PISA

En värld av data att ta till sig


Use of Foul Language Among Chinese Adolescents

Use of Foul Language Among Chinese Adolescents: Developmental Change and Relations With Psychosocial Competences

Av Daniel T. L. Skek and Li Lin, Journal of Adolescent Health, mars 2017, vol 60, p313-319

JAH är den högst rankade tidskriften inom ungdomsmedicinens område, med noggrann kontroll av relevans och innehåll av minst två fristående bedömare. Tidskriften får in mängder av artiklar varje år, men bara ca 10% accepteras för publikation. Av detta kan man dra slutsatsen att rubricerade artikel motsvarar högt ställda krav. Ämnesvalet är förbluffande för mig. Jag har aldrig föreställt mig att svordomar och fula ord skulle ägnas vetenskapligt intresse. Men artikelns referenslista visar att bruk av fula ord studeras inom filmvetenskap, litteraturvetenskap, inom psykologin speciellt beträffande identitet, etc. Tidskriften Pediatrics har haft en artikel på ämnet 2011. Man konstaterar i denna artikel att svordomar används för sexuella trakasserier, som hädelser och för diskriminering och utlöser negativa känslor hos dem som utsätts. Att använda svordomar under ungdomsåren tjänar därför syftet att bryta med föräldranormer och befrämja självständighet men kan också markera tillhörighet till vissa kamratgäng.

Forskarna hade två målsättningar för sin studie. Den ena var att dokumentera bruket av fula ord under high-schoolperioden, årskurs 7-12, åren12-18. Den andra var att studera hur mognad mätt som emotionell, moralisk och social kompetens påverkade bruket av fula ord.

Deltagarna rekryterade från olika skolor i Hongkong. Samma grupp följdes under hela perioden med årliga mätningar av fula ord, men också av deltagarnas och deras familjers trivsel och välmående. Ursprungligen deltog 3328 individer, men av många olika skäl minskade gruppen efter hand och sista året hade 28,3 % försvunnit. (jag tycker att det är strålande att efter 6 år ha kvar drygt 70% av ursprungsgruppen)

Deltagarnas mognadsutveckling beträffande emotionella, moraliska och sociala kompetenser, mättes med tre delskalor i Chinese Positive Youth Development Scale som utvecklats på basen av ett välkänt amerikanskt system av Catalano et al ( Prev Treat 2002;25:1-111). Fulspråket mättes med en enda fråga: ”hur ofta under senaste året—” . Utfallet behandlades sedan enligt alla konstens regler med mycket avancerad statistik och med hänsyn till fulspråksutvecklingen över tid korrelerat till mognadsutveckling, socioekonomiska bakgrundsfaktorer och hur undersökningsgruppen ändrade sammansättning.

Resultaten i grova drag är – inte oväntat – att alla använde fula ord allt mer efterhand men att ökningstakten inte gick lika fort mot slutet av perioden. Flickor svor mindre än pojkar, och deras ökningstakt var långsammare. Ökningstakten minskade när emotionell, moralisk och social mognad ökade. Att främja dessa element av ”Positive Youth Development” är alltså ett sätt att minska ungas bruk av svordomar. De får helt enkelt andra sätt att uttrycka frustration och sina självständighetsbehov än via svordomar.

Jag kan tänka sig att svordomar styrs av samma faktorer som andra experimentella beteenden och alltså är en del av ”clustering” /samvariation av olika beteenden. Kanske man skulle införa en fråga om svordomar i HEADS- genomgången? Eller helt enkelt lägga märke till unga som svär mycket och kolla hur det står till med deras ohälsobeteenden i övrigt? Självklart , eller hur?






Declining Well-Being in Young Swedes born 1990 Versus 1974

Declining Well-Being in Young Swedes born 1990 Versus 1974

 Referat av artikel publicerad i Journal of Adolescent Health mars 2017 , vol 60, p306-312,Av Ebba Brann, Chaplin, JE et al.

En forskargrupp från flera fakulteter vid Sahlgrenska akademin har studerat olika aspekter av 18-åringars hälsa i Göteborg vid två olika tidpunkter. Huvudmålet var att mäta hur de mådde (välmående, ”well-being” ), med hänvisning till de samhällsförändringar som skett under den mellanliggande perioden. Ett delmål var att bedöma om den observerade tilltagande övervikten under perioden också hade effekt på hur de mådde.

Samhällsförändringarna beskrevs i allmänna ordalag, t ex som migration och urbanisering , ökad tillgång till sociala medier, ökad arbetslöshet, recessionen under 90-talet samt försämringen av svenska skolsystemet så som Pisa-rapporterna visat. Man hänvisar till flera andra studier som visar ökad psykosomatisk ohälsa hos unga under 90-talet och 2000-talet

Studien jämför två tvärsnittsundersökningar med samma forskningsprotokoll på 18-åriga skolelever åren 1992 respektive 2008-2009. Antalet deltagare som både svarade på frågor om ”well-being” och hade längd och viktdata uppmätta resulterade i 4362 individer (50 % flickor) från gruppen född 1974 och 5151 individer (49% flickor) från gruppen född 1990 Dessa deltagare i sin tur utgjorde 89 % , resp 63% av individerna födda respektive åri studieområdet..

Välmående mättes med the Gothenburg Well-Being in Adolescence Scale som är en vidareutveckling av en skala gjord för barn 9-12 år gamla. Den består av ett antal VAS-skalor inom fem olika områden. Dessa är stämningsläget (mood), fysiskt tillstånd, energi, självkänsla och stressbalans. Varje delområde hade flera VAS-skalor och man fick fram en delsumma per område, men också en totalsumma.

Resultatet blev att delsumman för välmående var lägre i den senare kohorten. Den största förändringen var i dimensionen stressbalans, även om skillnaden inte var stor. Självkänsla hos flickor var den enda dimension som var högre i den senare kohorten. BMI – kroppsmassan -var högre hos pojkar i den senare kohorten, men det påverkade inte deras välmående.

Slutsatsen var att samhällsförändringarna mellan mätperioderna hade effekt på välmående.Att lära unga hantera sin stressnivå skulle kunna öka deras välbefinnande.

Som ungdomsmedicinare känner jag mig elak men jag tycker att stresshantering som hjälp för unga vid de stora strukturomvandlingarna som forskarna själva tagit upp upp är en torftig lösning.

I en NOVUS – undersökning från 2016 av unga 18-25 år oroade sig 42% för framtiden och 66% angav arbetslöshet som den största utmaningen.

Jag tänker på en paneldiskussion jag deltog i för många år sedan. I grupper om fem skulle vi sitta och fundera över vad unga oroade sig för inför framtiden. En grupp bestod enbart av unga. Vid rapportering tog vi vuxna upp alla dåtidens oroshärdar, miljöförstöring, tyst vår, kärnvapenkrig. De ungas talesman sa bra. ”Klart vi oroar oss för allt detta. Men det vi verkligen bekymrar oss för är hur vi skall få arbete och var vi skall bo ”








Är det lönt att rädda pojkarna?

Är det lönt att rädda pojkarna?

Referat och egna kommentarer av ett inlägg av Lars Berge på Svenska dagbladets kultursida (sid 28) den 12 april 2017

Lars Berge beskriver det många av oss lagt märke till, att flickor tar sig fram idag, Pojkar halkar efter redan i skolan , med sämre betyg, färre som tar studenten och färre som går vidare till högre studier. Det har varit populärt att skylla bristande framgång i skolan på tidig socialisering in i en pojkroll, som innebär att man kan klara sig med sin charm, medan flickorna tvingas rätta in sig i leden redan i förskolan. Sen sitter flickorna hemma och pluggar och lämnar plikttroget in sina uppgifter, medan pojkarna tar livet lätt. Och studentbetygen blir i slutändan lidande, om de ens kommer så långt.

Lars Berge pekar på andra negativa konsekvenser. Pojkar utsätts för mer våld, de använder mer droger och alkohol. Flickorna gör självmordsförsök, men pojkarna utför självmord. Inte minst i socioekonomiskt utsatta områden drabbas pojkarna. De har svårigheter att leva upp till den traditionella mansrollen och känner sig kränkta.

Lars Berge varnar för den våldsamma kraft om ryms i stors skaror av bittra, outbildade unga män som inte ser någon framtid i dagens samhälle. Och där våld och kriminalitet blir en revansch på ett samhälle där de inte lyckas på konventionellt sätt och inte inkluderats. Och gänggrupperingar blir en trygghet när familjen och samhället inte räcker till. Jag har själv som skolläkare upplevt hur tuffa gänget står utanför skolans dörr på eftermiddagen och lockar unga osäkra nykomlingar. Och erbjuder tillhörighet

I Sverige idag har vi ytterligare en grupp som riskerar att hamna i denna fälla, alla dessa ensamkommande unga pojkar som hoppats på en framtid för sig och sin familj, men som knappast får en reell chans i dagens Sverige. De tvingas lämna oftast goda HVB hem på 18-årsdagen och skickas till nya orter och får inte ens chansen att göra färdigt gymnasiet. Många -10 % ? – nekas asyl och skickas hem till ett för dem främmande land. Och inte blir bitterheten och ilskan mindre i hemlandet

Så hur skall vi rädda pojkarna?



Referat från ett seminarium på Folkuniversitetet på Litteraturhuset i Lagerhuset, Göteborg den 3 april 2017. Cirka 15 åhörare och en livlig diskussion.

Huvudtalare: Anna Nordenstam, docent i Litteraturvetenskap vid Luleå tekniska högskola och professor i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning vid Göteborgs universitet

Vad är ungdomslitteratur? Ja, Anna kom fram till att den definition hon ansluter sig till och som används av vissa forskare är relevant. Den går ut på att ungdomslitteratur har en ung människa som motor i berättelsen, att ungdomsperspektivet gäller. Själva storyn är oftast konventionell, pojke älskar flicka eller tvärtom, förvecklingar uppstår , men slutet är lyckligt. Fyllan och första samlaget ingår oftast. Den ”goda” ungdomslitteraturen hinner under tiden i själva storyn väva in frågor om inkludering i kamratmijön , om hantering av icke binär könsidentitet, om rent existentiella frågor och liknande för unga viktiga frågor.

Alla människor har en ”topos” , en definition och erfarenhet av ungdom, en berättelse, som de flyr till , definierar sig med och som är betydelsebärande. Detta innebär att regelrätt sk ungdomslitteratur kan vara relevant och läsvärd för alla åldrar. Ett cross-overfenomen.

Anna tog inte upp fantasi eller manga-genren utan koncentrerade sig på tre svenska författare. En var Ann-Helén Laestadius , som vann Augustpriset 2007 med boken ”Ett sms från Sopporo”. Huvudpersonen är Agnes, 13 år som bor i Solna och som alltså får ett sms från Sopporo, en liten ort utanför Kiruna. Men sms:et är på samiska, från en kille som sett hennes foto hemma hos en av Agnes kusiner. Agnes kan inte samiska, men hennes mamma är same. Och därmed utvecklas en viktig och intressant bakgrundsdiskussion. I de uppföljande delarna utvecklas dessa tematan. Agnes lär sig samiska, kommer i kontakt både med samisk magi via mormor som bor kvar i Sopporo och får också uppleva föraktet för ”lappjävlarna”. Och Agnes mamma tvingas ta ställning till de faktorer som fick henne att förtränga sitt samiska ursprung. (kort sammanfattat av en som inte läst böckerna)

Elias Ericssons bok ”Åror” utgiven på Galago 2013, är ett seriealbum om att uppleva sig som transperson och därför känna sig utanför. Våndan av att ha en flickkropp men känna sig som pojke. Att officiellt bli hanterad som flicka (”lilla gumman”) och inte ens respekterad av sin mamma som vet om hans transidentitet. Tills han träffar på Izzi, som är född och definierad som pojke , men känner sig som flicka. De finner varandra på alla plan. Teckningarna är fantastiska.

Slutligen fick vi se Ann Höglunds böcker, och den jag fäst mig mest vid hette ”Att vara JAG” från 2015. Boken kallas för BILDROMAN och illustrationerna var riktiga konstverk. Flera citat av filosofins storheter var invävda och diskuteras i texten. Huvudpersonen själv blir till slut en riktig Girl-power-person . Anna Höglund har för övrigt illustrerat en faktabok om filosofiska frågor ”Alla frågar sig varför” . Den är klassad för yngre barn av förlaget.

På SBI/, Svenska Barnboksinstitutet, finner man fakta och statistik om ungdomslitteratur och analys av t ex av olika trender i utgivningen. Antalet böcker inom hela området barnböcker ökade med 16% 2016 jämfört med 2015. Beträffade ungdomslitteratur har antalet svenska böcker ökat och är nu samma som antalet översatta böcker.




Beyond He or She

How a new generation is redefining the meaning of gender

Referat från Time, Vol 189, No 11, 2017, sid 48-54:

Allt fler ungdomar hävdar att sexualitet och könsidentitet kommer i fler varianter än bara manligt och kvinnligt , eller ens som LBGTQ. På Facebook har diskussionen varit i gång länge, och numera har Facebook 60 olika möjligheter för deltagare att identifiera sig med. I tv- och kablenätsserier visas hundratals personer med okonventionella identiteter. Obama införde en regel att skolor skulle ha en eller flera toaletter som var könsneutrala, utöver konventionella toaletter (kallat the bathroom bill), något som Trump redan ändrat på. I Kalifornien funderar man på att införa ett tredje kön (non-binary) i körkorten och i andra id-handlingar. Och i idrottsevenemang och idrottstävlingar är man bekymrad över denna utveckling och vet inte hur man skall ställa sig.

Enligt en färsk undersökning med 2000 deltagare från GLAAD; en LGBTQ- organisation, är det 20% av millenials (födda 1982 till 2004 enligt en definition i Vikipedia) som inte definierar sig som straight , mot 7% av babyboomers (födda 1954-1965).

Det har blivit vanligare och mindre stigmatiserande att vara non-conforming. Det handlar också om att definiera sig skalor av tillhörighet hit eller dit , några procent hetero, några procent homo och några procent queer hos en oh samma individ. I en stor studie från 2016 fick deltagarna fick själva beskriva sin könsidentitet , och summan blev 500 olika sätta att beskriva identiteten. Det diskuteras också om att ens roll eller identitet ändrar sig över tid.

Frågan har då uppstått: är detta en rent biologiskt förekommande variation, där folk tidigare inte haft möjlighet att fundera över sig själva på detta sätt eller delta i samtal med likasinnade?

Sekundära fenomen till ovanliga könsidentiteter följer(se badrumsfrågan). Hur hanterar man kroppsmarkörer som inte stämmer med upplevd identitet? Hur socialiseras man, finner sina rollmodeller och hittar samhörighet?

Olika sociala media har varit viktiga för unga som funderar över sin könsidentitet genom att de hittar samtalspartners/communities Och de resulterar i att många blir tillfreds med att klassa sig som non-gender conforming, all-gender, pangender , gender queer, etc. Den vånda som unga homosexuella tidigare genomled innan de kunde acceptera sin roll har minskat, Unga vittnar om befrielse när de kan klassa sig som non-binary i en eller annan mening. Men det är många steg dit. Intoleransen mot non-conforming är aldrig långt borta enligt många vittnesmål. Fortfarande anges föräldrastöd och acceptans som den viktigaste faktorn för att det skall gå bra för denna grupp under de svåra år då de kämpar med sin oklara identitet.

I artikeln intervjuas flera unga, i åldrarna 15-30, med majoriteten runt 20 år och beskriver hur de har kommit fram till sin non-binary identitet.

Min slutkommentar efter att läst inläggen är:

”Every different type of identity that exists should be supported”


Are Teenagers Replacing Drugs With Smartphones?

Referat av artikel i New York Times

Precis som i Sverige visar det sig att unga i USA använder mindre droger av alla slag inklusive alkohol. Detta har pågått stadigt under de sista tio åren. Och nu har forskare börjat undra varför. Man har diskuterat om antirök-propagandan äntligen gett utfall, liksom diskussionen om onödig läkemedelsbehandling vid depression. Missbruk av opoider , främst via läkemedel mot smärta, har uppmärksammamats enormt och kan ha haft betydelse som hämmande faktor.

Men en helt annan förklaring börjar skymta. Är det så att dagens unga får sin dagliga dos av stimulans helt enkelt genom att ständigt ha sin smartphone tillgänglig?. För samtal, skoj, spel av olika slag och tv-serier? Forskarna menar att smarta telefoner stimulerar ungdomar på liknande sätt som droger, och tillfredsställer behovet av spänning, självständighet och önskan om nya upplevelser.

En studie förra året enligt projektet ”Monitoring the Future” fann att bruket av illegala droger, utom marijuana, var det lägsta på 40 år. Även bruket av tunga droger som heroin har gått ner, i motsats till vad som händer i vuxenvärlden. Och mönstret ser likadant ut, oberoende av demografiska faktorer, bland pojkar och flickor, i privata och statliga skolor,

Många forskare finner tanken både rimlig och fascinerande, men påtalar också att det kan vara helt oberoende trender. Hypoteserna saknar hittills bevis.

Men antalet tonåringar som dagligen är helt uppkopplade till sina smarta telefoner är stort. En studie från 2015 påstår att 13-17 åringar anger att de konstant är uppkopplade (Pew Research Center) . Common Sense Media anger att 13-18-åringar i deras studie använde 6.5 timmar dagligen till sina smartphones. De första tonåringar gör när de kommer hem är att kolla sina telefoner. De är sällan utan dem. Och på partyn kan de sitta och surfa i stället för att känna sysslolösa. Och många anger att de har en ursäkt att inte använda droger när de sysslar med sina telefoner. Och unga i artikel beskriver regelrätta kickar när det händer spännande saker i telefonerna.

Forskare kan nu studera vad dessa telefoner gör med nervbanorna i hjärnan. Starka feedback-loopar i hjärnan skapas

Oroliga psykologföräldrar kan påstå att de är mer bekymrade över barnens uppkoppling på nätet än över droger. ”

”De till och med sover med telefonen bredvid sig i sängen”

Och det har ju vi också upptäckt här i Sverige.



Straffmyndighet med hänsyn till hjärnans utveckling under ungdomsåren

Referat från The New York Times Opinion Section, den 11 mars 2017

2005 fattade USA:s högsta domstol (Supreme Court) det epokgörande beslutet att unga inte kunde dömas till dödsstraff, om de var under 18 år då de begick brottet. Motiveringen var ”standards of decency” och acceptans av insikten att de unga var omogna och hade en outvecklad ansvarskänsla – en intressant formulering i sig. Man hänvisade till sunt förnuft, men också på nya rön om att hjärnan fortsätter att utvecklas under ungdomsåren och att ungas handlande ofta präglas av impulsivitet.

Sen dess har sju delstater stiftat lagar som innebär att ungdomar inte ens skall dömas som vuxna och inte placeras ihop med vuxna kriminella i samma fängelser utan bedömas i ”Juvenile courts” och erbjudas rådgivning och stöd.

Men två delstater, New York State och North Carolina, fortsätter att hantera unga brottslingar som vuxna efter 16-årsdagen. Man är rädd för att ungdomar skall uppfatta dem som ”soft on crimes”. Andra delstater överväger i stället att höja åldern till 21 år innan ungdomars döms som vuxna.

Bidragande till denna inställning är forskning från Harvard. Connecticut beslöt år 2007 att ungdomar mellan 16 och 18 år som begått mindre brott, typ snatteri, inte skulle lagföras utan få stöd och lämpliga insatser. Den första effekten var en stor kostnadsbesparing på att inte involvera det traditionella rättssystemet. Den viktigare effekten var att de som sluppit åtal och straff som 16-18-åringar mindre ofta återkom i rättssystemet i motsats till de jämnåriga som blivit lagförda som vuxna. Stimulerade av detta planerar nu guvernören i Connecticut att införa en ny kategori för 18-21 åringar kallad ”Young adult offenders” som också skulle bli informellt behandlade vid mindre brott. Andra delstater funderar på att följa efter.

© 2020 Ungdomsmedicin

Tema av Anders NorenUpp ↑