Referat från ett seminarium på Folkuniversitetet på Litteraturhuset i Lagerhuset, Göteborg den 3 april 2017. Cirka 15 åhörare och en livlig diskussion.

Huvudtalare: Anna Nordenstam, docent i Litteraturvetenskap vid Luleå tekniska högskola och professor i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning vid Göteborgs universitet

Vad är ungdomslitteratur? Ja, Anna kom fram till att den definition hon ansluter sig till och som används av vissa forskare är relevant. Den går ut på att ungdomslitteratur har en ung människa som motor i berättelsen, att ungdomsperspektivet gäller. Själva storyn är oftast konventionell, pojke älskar flicka eller tvärtom, förvecklingar uppstår , men slutet är lyckligt. Fyllan och första samlaget ingår oftast. Den ”goda” ungdomslitteraturen hinner under tiden i själva storyn väva in frågor om inkludering i kamratmijön , om hantering av icke binär könsidentitet, om rent existentiella frågor och liknande för unga viktiga frågor.

Alla människor har en ”topos” , en definition och erfarenhet av ungdom, en berättelse, som de flyr till , definierar sig med och som är betydelsebärande. Detta innebär att regelrätt sk ungdomslitteratur kan vara relevant och läsvärd för alla åldrar. Ett cross-overfenomen.

Anna tog inte upp fantasi eller manga-genren utan koncentrerade sig på tre svenska författare. En var Ann-Helén Laestadius , som vann Augustpriset 2007 med boken ”Ett sms från Sopporo”. Huvudpersonen är Agnes, 13 år som bor i Solna och som alltså får ett sms från Sopporo, en liten ort utanför Kiruna. Men sms:et är på samiska, från en kille som sett hennes foto hemma hos en av Agnes kusiner. Agnes kan inte samiska, men hennes mamma är same. Och därmed utvecklas en viktig och intressant bakgrundsdiskussion. I de uppföljande delarna utvecklas dessa tematan. Agnes lär sig samiska, kommer i kontakt både med samisk magi via mormor som bor kvar i Sopporo och får också uppleva föraktet för ”lappjävlarna”. Och Agnes mamma tvingas ta ställning till de faktorer som fick henne att förtränga sitt samiska ursprung. (kort sammanfattat av en som inte läst böckerna)

Elias Ericssons bok ”Åror” utgiven på Galago 2013, är ett seriealbum om att uppleva sig som transperson och därför känna sig utanför. Våndan av att ha en flickkropp men känna sig som pojke. Att officiellt bli hanterad som flicka (”lilla gumman”) och inte ens respekterad av sin mamma som vet om hans transidentitet. Tills han träffar på Izzi, som är född och definierad som pojke , men känner sig som flicka. De finner varandra på alla plan. Teckningarna är fantastiska.

Slutligen fick vi se Ann Höglunds böcker, och den jag fäst mig mest vid hette ”Att vara JAG” från 2015. Boken kallas för BILDROMAN och illustrationerna var riktiga konstverk. Flera citat av filosofins storheter var invävda och diskuteras i texten. Huvudpersonen själv blir till slut en riktig Girl-power-person . Anna Höglund har för övrigt illustrerat en faktabok om filosofiska frågor ”Alla frågar sig varför” . Den är klassad för yngre barn av förlaget.

På SBI/KB.se, Svenska Barnboksinstitutet, finner man fakta och statistik om ungdomslitteratur och analys av t ex av olika trender i utgivningen. Antalet böcker inom hela området barnböcker ökade med 16% 2016 jämfört med 2015. Beträffade ungdomslitteratur har antalet svenska böcker ökat och är nu samma som antalet översatta böcker.

170404