Trajectories of Sexual Orientation from Adolescence to Young Adulthood:

Trajectories of Sexual Orientation from Adolescence to Young  Adulthood: Results from a Community – Based Urban Sample of Girls

Av J Berona, SD Stepp, AE Hipwell KE Keenan

JAH 63 (2018) 57-61

Antalet unga som söker behandling för könsdysfori har ökat i landet, liksom på flera håll i världen. En därmed sammanhängade fråga är hur och när man skall utreda, behandla och verkställa könsbyte såväl juridiskt som kirurgiskt om det blir aktuellt.

I  Sverige har regeringen tagit fram ett lagförslag som finns att läsa som  DS 2018:17  om individers  rätt att ändra sin könstillhörighet. Lagförslaget har varit ute på remiss. I förslaget framförs att unga efter 12 års ålder skall kunna ansöka om ändrad könstillhörighet tillsammans med sina vårdnadshavare, och att individer efter 15 års ålder skall kunna söka själva. Även om förslaget innehåller flera spärrar, bland annat om vilka undersökningar och utredningar som kan stödja en individs önskan att byta kön, kommer ändå unga individer under en experimenterande fas av sin personlighetsutveckling att kunna fatta livsavgörande beslut med eller utan föräldrars stöd. Detta är vad Barnläkarföreningen tar fasta på sitt remisssvar, som således är negativt till åldersgränserna

Den fråga som många ställer sig är om ungas önskan att byta kön är långsiktigt stabil, vilket har stor betydelse

I den ovan nämnda departementsskrivelsen uppges att antalet individer som sökt om ändrad könstillhörighet under perioden 1960-2010 utgjorde 681 individer varav 15 senare hade begärt ändring tillbaka till sitt ursprungliga kön. Dessa siffror skall ställas i relation både till att få individer sökte hjälp  och kunde få behandling tidigare och att de som nu söker om könsbyte sannolikt är bättre förberedda på vad valet innebär.

Ovannämnda studie ger intressanta inblickar. Man startade studien för att kunna identifiera sexuella minoriteter på ett tidigt stadium för att nå dem med förebyggande arbete. Detta med tanke på den ökade risk de löper beträffande båda fysisk och psykisk ohälsa.

Den aktuella studien följde utvecklingen av könsidentiteten med fyra indikatorer, nämligen sexuell attraktion, romantiska partnersval (?), sexuella partnersval,  och hur flickorna själva identifierade sig.  Materialet består av 2450 flickor från Pittsburgh som bedömdes först vid 5-8 års ålder och sedan årligen mellan 14 och 22 års ålder, alltså vid 9 olika tillfällen. Studien är longitudinell, följer samma grupp flickor och är omfattande med ringa bortfall.

Därigenom fick man underlag att bedöma fluktuationer i könsidentiteten fortlöpande och inte retrospektivt, vilket är en styrka. Enligt författarna finns det inga studier som på samma sätt följer flera indikatorer över tid.

Man identifierade tre huvudgrupper. De som huvudsakligen var heterosexuella, de som var huvudsakligen bisexuella och de som var huvudsakligen homosexuella eller lesbiska. Med denna grovindelning tittade man på hur de olika indikatorerna utvecklades över tid, om de fluktuerade och hur stabila individernas könsidentitet var. (För en bredare diskussion om undergrupper av könsidentitet, kolla ett av de tidiga referaten i denna blogg, ”Beyond He or She”).Det framkom tydligt att de kognitiva indikatorerna (sexuell attraktion och identitetsbeteckning) kom tidigare än de beteendemässiga (partnerskap av olika slag.)

Resultaten var minst sagt förbluffande. I denna studie bejakade 59% = 1409 flickor sig själva helt som heterosexuella inkluderande alla fyra indikatorerna.

41 % (n=1041) av flickorna bejakade vid något tillfälle under de 9 åren någon könsindikator utanför den heterosexuella normen, och klassades i denna studie som en sexuell minoritet. Av dessa 1041 flickor klassades 4% (n=90) som huvudsakligen lesbiska, 11% (n=235) som bisexuella , men 29% (n=716) som huvudsakligen heterosexuella men med minst någon indikator utanför den heterosexuella normen.    63% av dessa flickor i minoritetsgruppen rapporterade också minst en ändring i någon indikator i sin könsidentitet under studiens gång. Den lesbiska gruppen rapporterade flest ändringar (X=3.1) , den bisexuella gruppen 2,7 ändringar och den huvudsakligen heterosexuella gruppen 1,0 ändringar.  Resultaten redovisas detaljerat i noggranna staplar med åldersangivelser som den intresserade läsaren kan fördjupa sig i .

Författarna anger själva att 15 procent i en befolkning anger att de tillhör en sexuell minoritet under sin livstid.

Studiens slutsatser är att man fann både varierande mönster och tidpunkter för könsidentitetsutvecklingen. Fluktuationer kan alltså ses som en normal utvecklingsgång främst för dem som kommer att tillhöra en sexuell minoritet. Man hade alltså svårt att svara på sin huvudfråga, nämligen om lämplig tidpunkt för att föreslå förebyggande insatser.

Min personliga reflektion är att den stora gruppen av huvudsakligen heterosexuella flickor med en eller flera normbrytande indikatorer är intressant att uppmärksamma.

Om resultaten är applicerbara för svenska förhållanden är en öppen fråga. Urvalet var representativt för delar av Pittsburgh med övervikt av afroamerikaner och vit befolkning och med låginkomsttagare där sexuella minoriteter har visat sig vara vanligare. Men man  hade i studien också ett representativt urval av ”normalbefolkningen” i Pittsburgh och hanterade data statistiskt sofistikerat. Men frågan kvarstår om generaliserbarheten i resultaten till svenska förhållanden. En bred svensk studie med ett representativt urval och flera olika indikatorer skulle vara av värde, inte minst ur utvecklingspsykologisk synpunkt.

Studiens slutsatser är att man fann både varierande mönster och tidpunkter för könsidentitetsutvecklingen. Fluktuationer kan alltså ses som en normal utvecklingsgång främst för dem som kommer att tillhöra en sexuell minoritet. Man hade alltså svårt att svara på sin huvudfråga, nämligen om lämplig tidpunkt för att föreslå förebyggande insatser. Min personliga reflektion är att den stora gruppen av huvudsakligen heterosexuella flickor med en eller flera normbrytande indikatorer är intressant att uppmärksamma.

Om resultaten är applicerbara för svenska förhållanden är en öppen fråga. Urvalet var representativt för delar av Pittsburgh med övervikt av afroamerikaner och vit befolkning och med låginkomsttagare där sexuella minoriteter har visat sig vara vanligare. Men man  hade i studien också ett representativt urval av ”normalbefolkningen” i Pittsburgh och hanterade data statistiskt sofistikerat. Men frågan kvarstår om generaliserbarheten i resultaten till svenska förhållanden. En bred svensk studie med ett representativt urval och flera olika indikatorer skulle vara av värde, inte minst ur utvecklingspsykologisk synpunkt.