Prevalence of Key Forms of Violence Against Adolescents in the Arab Region: A Systematic Review
Tatiana Elghossian et al. Journal of Adolescent Health 64 ( 2019) 8-19. Från Beirut, Libanon.
Det börjar komma artiklar som förmedlar kunskap om hur unga i andra delar av världen har det. Här är en översikt från arabvärlden, viktig, eftersom vi har många ungdomar i Sverige med rötter därifrån. Den översikt sammanfattar publicerade vetenskapliga artiklar traditionellt granskade (peer-review) från någon eller några av de 22 länder som ingår i Arabförbundet, men också representativa nationella studier i internationellt samarbete. Våld i olika former är fokus.
Våld får alltmer uppmärksamhet globalt sedan 2012 som viktigt hot mot ungdomars hälsa med uttalanden från många aktörer, UNICEF, WHO, FN, och i Lancet Commission on Adolescent Health and Well-being från 2016. Arabia är en orolig region nu, med många väpnade konflikter och flyktingströmmar men också förändrade attityder till mänskliga rättigheter och kvinnors roll i samhället. Regionen domineras av en ung population, 60% av befolkningen är under 30 år. Hälsan hos de som växer upp där nu hotas på många områden av den snabba sociala och politiska förändringen, men också av konflikter i samhällena och flyktingströmmar.
Denna översiktsartikel täcker luckor i tidigare rapportering om våld, som huvudsakligen handlat om barnmisshandel och direkta krigsskador. Man har här koncentrerat sig på rapporter från åldersperioden 10-19 år, men inkluderat rapporterat tidigare våld under barndomen. Man har använt linsen Sustainable Developmental Goals i val av rapporter.
Man använde traditionella metoder för att hitta relevanta artiklar i olika databaser under perioden 2000-2016 och fick fram 814 st samt 28 st via manuellt sökande. Av dessa sållades 89 fram som godkändes. När man sen i nästa omgång sållade bort dubbletter och artiklar som sekundärt analyserade studier hade man 38 studier kvar. De flesta rapporterade kvantitativa data.
Alla 22 länder i Arabförbundet hade minst en internationellt studie med representativa data om våld. Men de flesta studier var små, använde olika definitioner av våld, olika åldersspann, olika uppgiftslämnare etc vilket gjorde jämförelser svåra. Ett av många problem man mött är att våld definieras olika i rapporterna. Artikelförfattarna följer Barnrättskonventionen definition som omfattar fysiskt psykiskt och sexuellt våld och inkluderar vanvård. I översikten beskriver man sedan de olika definitioner som använts i olika studier.
Vissa tendenser kunde man dock urskilja. De flesta studier visade att majoriteten av unga hade upplevt fysiskt våld av sina vårdgivare. Men typ av våld och frekvens varierade stort. Hot och känslomässig utpressning låg över 50% i flera studier, fanns hos 35-45% av respondenterna i några men var nere på 10-20 % i ett par studier. Upplevda sexuella övergrepp låg under 15 % i de flesta studier men varierade från 1% till över 50 % . 1%-svaren kom i intervjuer face-to-face , men de över 50% i anonyma skriftiga enkäter, men dessa båda studier kom från Palestina. Generellt rapporterade pojkar mer sexuellt våld än flickor.
Aga som en uppfostringsmetod var mycket vanligt förekommande, 53-91% av unga 10-14 år uppgav upplevda frekvenser över 80%. Mobbning och våld mellan jämnåriga rapporterades från 17 arabländer med nationella representativa enkäter. För flickor varierade det mellan 17% i Libanon till 70% i Egypten och för pojkar mellan 17 % i Marocko till 70% i Egypten. Våld i någon form någonsin utövat av lärare eller andra skolauktoriteter rapporterades i fyra studier och uppgick till 76% för killar och 81% för flickor 11-18 år. Våld mot tonårsflickor av deras partners rapporterade men med mycket små material, huvudsakligen från vårdenheter.
I slutdiskussionen av översiktsartikeln är man mycket försiktig på grund av bristfälligheterna i bakgrundsmaterialet, men man våga ändå säga att fysiskt, psykiskt och sexuellt våld mot ungdomar är utbrett i Arabförbundet och låg över UNICEF:s uppskattning av global förekomst av våld mot unga. Man fann också att sexuella övergrepp mot pojkar var vanligare än mot flickor, vilket inte gäller globalt. Emellertid hävdas i översikten att dessa data inte är helt tillförlitliga och behöver analyseras ytterligare.
För den intresserade kan nämnas att i översikten dokumenteras de olika studierna tämligen detaljerat.
Författarna tar upp etikfrågor generellt. I flera artiklar diskuteras överhuvudtaget inte etiska aspekter, inget om anonymitetsskydd för uppgiftslämnare, frivillig medverkan eller säkerhetsaspekter, såsom skydd mot hot för uppgiftslämnaren i förhållande till det som avslöjas. Generellt saknas studier som belyste normativa aspekter i länderna vad gäller t ex våld eller aga som uppfostringsmetod och liknande kulturella styrfaktorer.
Denna översikt har visat att våld av alla slag är en vanlig del av ungas vardag i Arabförbundet. Men samtidigt rapporteras en medvetenhet om problemet och olika insatser politiskt och policy-mässigt i flera av länderna.
När man läser den här översikten ser man vilket bekymmer artikelförfattarna har med att redovisa korrekt och till slut ge en något så när korrekt bild av läget. Trots allt omfattar Arabförbundet 22 nationer från Marocko, Egypten mfl i Afrika och Iraq , Syrien , Libanon mm i Asien . Inte lätt, inte!
Jag undrar bara: kan vi redovisa siffror från Sverige som täcker våld mot ungdomar med så många indikatorer? Våld inom familjen inkl örfilar och nedsättande kommentarer, uppfostringsnormer , våld inom skola , inkl verbala kränkningar och exkluderande handlingar, våld mellan kamrater och i relationer, på gatan , på krogen … ? Och hur skulle siffrorna då se ut?
Lämna ett svar