Prevalence of Adolescent Gender Experiences and Gender Expression in Germany

Av Inga Becker, U Ravens-Sieberer et al

Journal of Adolescent Health, vol 61 sid 83-90 juli 2017-09-13

En ytlig genomgång via nätet för att finna statistiska data om frekvensen transpersoner ( ett paraplybegrepp som omfattar både transgender och gender variant persons ) visar att det egentligen inte finns tillförlitliga data ens i vuxenbefolkningen. Så väl transföreningen FPES som Vikipedia anger att frekvensen transpersoner kan vara 1:10000 bland män och 1:30000 bland kvinnor . Detta bygger på data från Holland och USA på 90-talet och Belgien på 2000- talet. Men siffrorna anses vara i underkant då de bygger på andelen som sökt hjälp till olika kliniker och andelen som aldrig sökt hjälp ingår inte. Frekvenser för barn eller ungdomar är ännu osäkrare, då deras identitetsutveckling pågår för fullt under ungdomsåren. Man har data som visar att frekvensen barn med könsdysfori är högre än hos ungdomar, helt enkelt därför att könsdysforin, dvs sjukdomsupplevelsen, är mindre hos ungdomar, av oklara skäl.

Det finns studier över transgenderprevalens under ungdomsåren med siffror på 1.2- 1,3 %    t ex från Nya Zeeland. Ytterligare 2,5% svarade att de var osäkra på sin könsidentitet. Men i den och andra studier använder man bara en enda fråga, om transgenderidentitet.

Den aktuella studien avser att kartlägga könsidentitetsutvecklingen hos ungdomar men också att beskriva förekomsten av olika könsidentiteter med glidande skalor. Man gör detta med två ingångar, dels hur ungdomar själva identifierar sig på en skala manligt-kvinnligt (detta kallades gender experience) , men också på hur de upplever att omgivningen uppfattar dem, också på en glidande skala ( gender expression). Detta ställs sedan i relation till deras givna könsidentitet. Och så kontruerar man komplicerade index som man kan räkna statistik på. Den aktuella studien har inspirerats av två studier från 2014 i Belgien resp Holland och avser att bekräfta fynden i de studierna.

Studien utfördes i Hamburg 2013-2014 och omfattar ca 900 ungdomar i åldern 10-16 år. Man har använt studien Health Behaviour in School-aged Children (HBSC) och lagt till det holländska- belgiska frågeformuläret.

Både pojkar och flickor fick frågorna ”How feminine do you experience yourself?” och ”How masculine do you experience yourself?”. Svaren graderades i en femgradig skala och ställdes sedan mot den könsidentitet den svarande uppgett. På så vis fick man flera olika kategorier. Flickor som svarade ”Very feminine” på första frågan och ”Not at all masculine” på den andra frågan och dito för pojkar ingick då i gruppen ”Congruent gender experience” . De som svarat tvärtom , dvs flickor som svarat att de inte alls upplevde sig som feminina , utan ”Very masculine” klassades då som ”Incongruent” och dito för pojkar. Alla utom Gender congruent” klassades som olika grader av ”Gender variant” inklusive alltså ”Incongruent”.

Det enkla svaret på frågan om hur många, båda flickor och pojkar, som ingick i vardera grupperna är då som följer:95,9% av alla ingick i gruppen ”Congruent gender exeperience” och 4,1% var alltså ”Gender variant”

Om man sen lägger Gender expression – frågorna , alltså hur ungdomarna anser att omgivningen upplever dem, ( ” Completely conforming to gender role” resp ”somewhat conforming” till ”Not at all conforming”) så får man en mycket komplicerad bild över ungas könsidentitetsutveckling. 97,0 % anser att omgivningen upplever dem som helt överensstämmande med den givna identiteten , och alltså 3,0 % inte alls i överenstämmelse med den givna identiteten.

Sen slår man ihop dessa olika sätt att klassa identiteten och får då fyra kategorier.Grupp 1 är ” Congruent and conforming” (dvs den grupp där den egna könsupplevelesen sammanfaller med den givna identiteten och som också upplever att omgivningen ser en överensstämmelse. Till denna grupp hörde 93,7% av alla. Gruppen ”Congruent but not conforming” uppgick till 2,1% , ”Variant and conforming” till 3, 3% och slutligen, ”Variant and non-conforming” till 0,9%

Inte nog med detta. Bryter ner svaren i åldersgrupper och flickor/pojkar och tittar på dem som hör till ”Gender variant” så leder 11-åriga flickor stort, med flest svarande i denna kategori , följt av 15-åriga flickor , medan 11-åriga pojkar kommer på tredje plats.

Analyserar man vidare svaren uppdelat i förhållande till den givna könsidentiteten men utan hänsyn till åldern blir totalt 83,9 % av flickorna klassade som ”Completely congruent gender identitification” och 45,2% upplever att de uppfattas i enlighet med sitt givna kön av omgivningen. Motsvarande siffror för pojkar är 92,4% resp 72,7%

Av flickor inom ”Gender variant experience” var 2,4 % inkongruenta, 1,4% ambivalenta, och 2,0 % ”no gender”. Motsvarande siffror för killar var 0,7%, 0,7% och 0,9%

Slutligen frågan om hur de uppfattas av omgivningen. 45,2% av flickorna anser att de uppfattas helt i enlighet med sitt givna kön , 50,7% är osäkra och 4,1% anser att de inte uppfattas i enlighet med sitt givna kön. För killar är sffrorna 72,7%, 25,3% resp 1,8%

Hur tolkar artikelförfattarna dessa data? Deras resultat är i stort sett jämförbara med de belgiska och holländska studierna som gjordes samtidigt. Man är nöjd med att man lyckats komma förbi de enkla binära frågorna som varit de tidigare mest använda och därigenom kunnat visa på variationerna i könsidentitetsutvecklingen under ungdomsåren. Varför 11-åringar låg högst inom ”Gender variant” gruppen tolkas på två sätt, De yngsta svaranden har kanske inte helt förstått frågorna. Det kan också vara ett uttryck för vad artikelförfattarna egentligen är ute efter att visa, att könsidentifikationen är flytande (”fluid”) under de här åren, och att unga experimenterar med olika könsroller. Flickors högre andel i Gender variantgruppen stämmer med kliniska data, men är i sig svåra att förklara. Mindre social tolerans för killar att experimentera med könsroller?

20170919