Kristina Berg Kelly

Month: mars 2018

UNFPA-UNICEF Joint Programme to Eliminate Female Genital Mutilation (FGM)

Unicef.s manual för arbete med FGM

UNFPA-UNICEF Joint Programme to Eliminate Female Genital Mutilation (FGM)

Programmet presenterades som en sammanfattning den 6 mars 2018 på UNFPAS:s hemsida och kommenterades i en ledare i The Lancet.

Gå till UNFPA: about: funds and funding

Lancetledaren ”Changing culture to end FGM” om UNFPA-UNICEF:S programmet kom i vol 391, sid 401, 2 feb 2018

UNFPA-UNICEF slår i sin sammanfattning fast att FGM kränker mänskliga sexuella rättigheter. I delar av deklarationen talar man om FGM/C där C står för Cutting, som är den den mindre skadande varianten av FGM .

Man har arbetat med frågan sedan 2007, implementerat Fas 1 av programmet mellan 2008 och 2013 i 15 afrikanska länder och har redovisat resultatet av Fas 1. Man har nu slutfört halva Fas II och skall börja implementera Fas III under 2018.

Programmet slutmål är att motverka FGM men man vill också utveckla vården av dem som genomgått FGM. Arbetet är holistiskt och brett och arbetsmetoderna evidensbaserade. Man utvärderar effekten av sina insatser. Att öka kvinnors värde är en grundbult. Man betonar hur deras kapacitet och kompetens ökar genom att stötta deras egna ambitioner inte minst genom skolgång. Programmet tar hänsyn till kulturella normer i de områden man arbetar i, man stöttar lokala initiativ och eldsjälar och hjälper familjer att följa programmet. På UNFPA:s hem sida kan man hitta en manual för hur man kan arbeta med sociala normer och åstadkomma förändringringar.

I vissa områden arbetar man med värderingar hos män och pojkar. Man tar också upp diskussioner om våld inom familjen

Resultaten som presenteras nu 2018 är att mer än 2,3 millioner flickor och kvinnor har undgått FGM/C och fått vård för skador av FGM.  25 miljoner människor i 18000 samhällen med hög förekomst av FGM har offentligt tagit avstånd från FGM. 17 regeringar fick stöd för att få igång nationella FGM aktiviteter och 12 nationer har nu egen budget för att arbeta mot FGM.

Fem länder har stiftat lagar mot FGM och startat arbete så att dessa lagar följs.

Fas III som nu påbörjas har ett bredare fokus, delvis baserat på vunna erfarenheter. I stället för att bara fokusera på Millenium Developmental Goals går man längre med Sustainable Developmental Goals 5.3, enligt vilket FGM skall ha försvunnit till 2030.

Mål för Fas III är att nå 8 miljoner flickor och kvinnor med stöd mot FGM/C

19 miljoner individer i 10000 samhällen skall offentligt ta avstånd från FGM

16 nationer skall ha en nationell budget för att arbeta mot FGM och ett aktivt övervakningssystem.

Man vill aktivera regionala och subregionala politiska organisationer att arbete mot FGM.

Man vill starta en internationell internetbaserad kunskapsförmedling.

Hemsidan har nu också en manual med rubriken ”Seventeen  ways to end FGM/C ”.

Så vad säger Lancet om denna rapport? (Changing culture to end FGM, referens ovan). Efter att ha prisat insatserna  hittills pekar man på hur utbredd denna praxis fortfarande är och hur lite lagstiftning i praktiken påverkar det sociala klimatet. Denna sedvänja är djupt rotad i många kulturer. Den är del i riten att bli vuxen och kvinna, men också en stark social norm, för att bli godkänd, gift, ekonomiskt, juridiskt, psykologiskt och trygghetsmässigt i lokalsamhället. Familjer risker således mycket genom att inte låta sina döttrar genomgå FGM.

Lancet menar att man måste ta rygg på dessa kulturella normer för att ändra inställningen till FGM. Det finns exempel där man hävdar de äldre kvinnornas roll som samhällsbevarare bland annat genom diskussion om annan utformning av riterna för att bli kvinna. Man vill öka kvinnors värde genom att främja deras ekonomiska självständighet eller genom att betona deras ekonomiska bidrag till familjens ekonomi.  Lancet hänvisar till olika länder i Afrika där man nu arbetar med sådana aktiviteter.

Enligt flera rapporter ökar hedersvåld i Sverige och fler unga kvinnor riskerar FGM, trots samhällsinformation och lagstiftning. Kan vi lära oss av UNICEF:s manual och av Lancets tankar att arbeta bättre? Gå in i lokalsamhällena och utanförskapsområden med debatt och samtal ? Vågar vi det? Finns goda exempel ???

Vad vet FSUM om detta? Vad gör vi i SFFU?

 

The Budapest deklaration for children and youth on the move

unicef-bild

The Budapest deklaration for children and youth on the move

The Lancet, Child and Adolescent Health, Comment , jan 29 , 2018, p1-2

Budapestdeklarationen om Rättigheter för Barn och Unga på Flykt (BUF) antogs av The International Society of Social Pediatrics and Child Health vid deras möte  2017 i Budapest. Avsikten är att alla som arbetar med BUF skall främja deras fysiska och psykiska hälsa i enlighet med FN:s barnrättskonvention CRC och i samarbete med UNICEF.

I dagsläget uppskattar man att över 25 miljoner barn och unga har fått lämna sina hem och är på flykt, internt eller externt. Orsakerna är krig och andra konflikter, naturkatastrofer, miljöförstöring , etc. Man räknar inte heller med att dessa orsaker kommer att minska under de närmsta åren.

Professionella som arbetar med barn och ungas hälsa i olika länder måste vara medvetna om BUF i närområdet, hur hotet mot deras hälsa och välbefinnande ser ut, hur splittrad deras tillgång till vård och stöd har blivit och svårigheterna de har att få sina rättigheter tillgodosedda i enlighet med CRC.

Professionella och frivilligarbetare som arbetar med BUF är viktiga aktörer och bör ta en ledande och aktiv roll i ett förbättringsarbete.

Speciellt bör man beakta artikel 2, (mot diskriminering), artikel 6 (om rätt till överlevnad och  optimal utveckling) , artikel 12, (BUF.s rättigheter att medverka i beslut som rör deras hälsa) och artikel 24 (tillgång till optimal hälsovård i nivå med landets egna invånare).

Detta kräver bland annat att vårdgivarna skaffar sig  kompetens i traumavård, i lingvistik och  om kulturella och etniska aspekter som berör BUF.

Alla insatser bör vara evidensbaserade och skall utvärderas

Egentligen är allt detta självklarheter och en direkt följd av Barnrättskonventionen. Och inte krävs det särskild stor ansträngning av någon för att inse att vi verkligen behöver Budapestdeklarationens tillspetsning av CRC här i Sverige.

Men vem vågar argumenterar för detta när frågor på detta område har blivit politiskt sprängstoff?

 

 

 

© 2024 Ungdomsmedicin

Tema av Anders NorenUpp ↑