Declining Well-Being in Young Swedes born 1990 Versus 1974

 Referat av artikel publicerad i Journal of Adolescent Health mars 2017 , vol 60, p306-312,Av Ebba Brann, Chaplin, JE et al.

En forskargrupp från flera fakulteter vid Sahlgrenska akademin har studerat olika aspekter av 18-åringars hälsa i Göteborg vid två olika tidpunkter. Huvudmålet var att mäta hur de mådde (välmående, ”well-being” ), med hänvisning till de samhällsförändringar som skett under den mellanliggande perioden. Ett delmål var att bedöma om den observerade tilltagande övervikten under perioden också hade effekt på hur de mådde.

Samhällsförändringarna beskrevs i allmänna ordalag, t ex som migration och urbanisering , ökad tillgång till sociala medier, ökad arbetslöshet, recessionen under 90-talet samt försämringen av svenska skolsystemet så som Pisa-rapporterna visat. Man hänvisar till flera andra studier som visar ökad psykosomatisk ohälsa hos unga under 90-talet och 2000-talet

Studien jämför två tvärsnittsundersökningar med samma forskningsprotokoll på 18-åriga skolelever åren 1992 respektive 2008-2009. Antalet deltagare som både svarade på frågor om ”well-being” och hade längd och viktdata uppmätta resulterade i 4362 individer (50 % flickor) från gruppen född 1974 och 5151 individer (49% flickor) från gruppen född 1990 Dessa deltagare i sin tur utgjorde 89 % , resp 63% av individerna födda respektive åri studieområdet..

Välmående mättes med the Gothenburg Well-Being in Adolescence Scale som är en vidareutveckling av en skala gjord för barn 9-12 år gamla. Den består av ett antal VAS-skalor inom fem olika områden. Dessa är stämningsläget (mood), fysiskt tillstånd, energi, självkänsla och stressbalans. Varje delområde hade flera VAS-skalor och man fick fram en delsumma per område, men också en totalsumma.

Resultatet blev att delsumman för välmående var lägre i den senare kohorten. Den största förändringen var i dimensionen stressbalans, även om skillnaden inte var stor. Självkänsla hos flickor var den enda dimension som var högre i den senare kohorten. BMI – kroppsmassan -var högre hos pojkar i den senare kohorten, men det påverkade inte deras välmående.

Slutsatsen var att samhällsförändringarna mellan mätperioderna hade effekt på välmående.Att lära unga hantera sin stressnivå skulle kunna öka deras välbefinnande.

Som ungdomsmedicinare känner jag mig elak men jag tycker att stresshantering som hjälp för unga vid de stora strukturomvandlingarna som forskarna själva tagit upp upp är en torftig lösning.

I en NOVUS – undersökning från 2016 av unga 18-25 år oroade sig 42% för framtiden och 66% angav arbetslöshet som den största utmaningen.

Jag tänker på en paneldiskussion jag deltog i för många år sedan. I grupper om fem skulle vi sitta och fundera över vad unga oroade sig för inför framtiden. En grupp bestod enbart av unga. Vid rapportering tog vi vuxna upp alla dåtidens oroshärdar, miljöförstöring, tyst vår, kärnvapenkrig. De ungas talesman sa bra. ”Klart vi oroar oss för allt detta. Men det vi verkligen bekymrar oss för är hur vi skall få arbete och var vi skall bo ”

SÅ DET SÅ!!!

170419